Blogginlägg från 1997-11-10

Tack för den bonusen

Bilder: Anders Erkman

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/11 1997.

JOHN FOGERTY
Nobelhallen, Karlskoga 8/11 1997

Efter att ha levt med förväntningarna runt denna konsert i flera månader så var det oerhört befriande när John Fogerty tjugo minuter i nio i lördagskväll äntligen ställde sig på Nobelhallens scen. Till ett jubel från 6800 personer som jag aldrig upplevt i den hallen tidigare.
   Mina onda föraningar om en konsert helt identisk med tidigare uppträdanden i Sverige besannades inte. Om ni läser lÃ¥tlistan här bredvid sÃ¥ är den nästan förvillande lik alla andra av hans konserter i Ã¥r. Med nÃ¥gra smÃ¥ viktiga undantag.
   Fogerty hade flyttat fram "Down on the corner" fyra lÃ¥tar men den stora överraskningen, en ren bonus, var givetvis "Rockin' all over the world". När jag stod och laddade för kvällens hÃ¥rdaste attack, "Walking on a hurricane", kom denna klassiker som en skänk frÃ¥n ovan. Vi noterade klockslaget 22.34 för en lÃ¥t som han inte framfört live sedan mitten av 80-talet.
   Den lyfte taket pÃ¥ Nobelhallen, fick allt folk pÃ¥ fötter och förvandlade arenarock till intim, mysig klubbmiljö. Om Fogerty hade haft den smarta smaken att lägga den som en extra extralÃ¥t, förslagsvis i en upplyst hall, hade nog alla vuxna karlar svimmat av lycka. Och fÃ¥tt Springsteen-fans att muttra om upprepning. Bruce avslutade nämligen sina 1981-konserter med just den lÃ¥ten.
   Inledningen var annars helt enligt schemat. Vi färdades tillbaka till Mississippis träskmarker via syrsornas väsande ljud och grodornas kluckande och framför en osedvanligt läcker scendekor rullade "Born on the bayou" igÃ¥ng. Och det lÃ¥g i luften att det skulle bjudas pÃ¥ mer spektakulär underhÃ¥llning än vid utomhuskonserten i somras.
   LÃ¥tarna han hade lagt till tar ut svängarna mer och ger en mer fullständig bild av artisten Fogertys rötter. Fogertys beryktade tunghäfta hade ocksÃ¥ släppt nÃ¥got och han berättade flera längre anekdoter frÃ¥n sitt liv. Mellan sina typiskt amerikanskt inställsamma utfall om att vi minsann var den bästa publiken han mött, vi var vackra och vi sjöng bäst.
   Med sitt evigt pÃ¥klistrade leende var han stundtals inte helt olik en sydstatspredikant. Men det var musiken och rösten med stort R som talade mest och bäst den här lördagskvällen. Och det känns fortfarande som ett mirakel att de nya lÃ¥tarna frÃ¥n "Blue moon swamp" sÃ¥ fint smälter in i Creedence Clearwater Revival-repertoaren.

Lika övertygad är jag att coverlåtarna inte direkt förhöjde det musikaliska värdet av konserten. Kvällens sju covers tillhör alla Fogertys bakgrund men kan i mitt medvetande aldrig knytas till Creedence-repertoaren. Riktigt pinsamt blev det när 50 år gamla "Cotton fields", skriven av en mördare och notorisk fängelsekund, blev aftonens allsångslåt nummer ett.
   Fogerty ville gärna visa upp alla sina gitarrer och hans solon blev understundom ett gnidande utan värde. Som i "Suzie Q" när han vände publiken ryggen och fick nostalgisk kontakt med sin gamla förstärkare frÃ¥n Creedence-tiden.
   Det nedtonade, dämpade mittenpartiet pÃ¥ tre lÃ¥tar var därmed ett delikat inslag i konserten. Fogerty sittande med en akustisk slide, dobro, pÃ¥ knäna och evigt energiske trummisen Kenny Aronoff bakom ett mindre, mänskligt trumset. DÃ¥ svängde det kanske allra bäst pÃ¥ hela kvällen.
   Kan vi härmed fÃ¥ önska en längre klubbturné i Sverige till vÃ¥ren, tack. Men avslutningen var inte heller direkt laidback eller överpöst gubbrock som mÃ¥nga vill göra gällande.
   Efter countrydängan "Bad moon rising" kom den otroligt känsloladdade "Fortunate son" som blivit en ny favorit för mig under det här Ã¥ret. Och sÃ¥ avslutades konserten helt programenligt med extralÃ¥tarna "Proud Mary" (snacka om evergreen) och ännu en energiexplosion i form av "Travelin' band".
   Sedan var det mörkt i nÃ¥gon minut och vi trodde för ett ögonblick pÃ¥ fler överraskningar innan ljuset tändes och vi vaknade upp frÃ¥n vÃ¥ra sjuka förhoppningar.
   En rasande effektiv rockkonsert var därmed till ända. Vi bjöds inte pÃ¥ show, frÃ¥nsett nÃ¥gra glädjepiruetter pÃ¥ slutet, men 30 lÃ¥tar som tillhör rockhistoriens allra främsta.

John Fogertys låtar:
Born on the bayou
Green river
Lodi
Lookin' out my back door
Suzie Q
I put a spell on you
Bring it down to jelly roll
Southern streamline
Who'll stop the rain
Midnight special
A hundred and ten in the shade
Workin' on a building
Joy of my life
Big train (from Memphis)
Centerfield
Down on the corner
Swamp river days
Hot rod heart
Before you accuse me
Long as I can see the light
The old man down the road
Blueboy
Cottonfields
Rockin' all over the world
Walking in a hurricane
I heard it through the grapevine
Bad moon rising
Fortunate son

Extralåtar:
Proud Mary
Travelin' band

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.