Blogginlägg från 2020-10-26

LIVEALBUM #28: Kursaal Flyers

KURSAAL FLYERS: Five live Kursaals (CBS, 1977)

JAG KAN I VISSA GYNNSAMMA OCH HOPPLÖST OPTIMISTISKA stunder påstå att Southend-kvintetten Kursaal Flyers var det mest ultimata pubrockbandet på 70-talet. Kronologiskt var bandet ett litet steg efter Ducks Deluxe, Brinsley Schwarz och Dr Feelgood. Musikaliskt och arrangemangsmässigt motsvarade Kursaals alla högt ställda förväntningar på ett band som kunde förena country, pop, rock'n'roll och fysisk rockmusik på sitt allra bästa och mest personliga sätt. I just det senare fallet fick de fram sin lysande energi och de rockiga kryddorna på livealbumet ”Five live Kursaals”.
   På sätt och viss tillhör ”Five live Kursaals” gruppens största ögonblick på skiva men trots alla superlativer om Kursaals liveegenskaper är skivan egendomligt bortglömd av det faktum att det är bandets sista albumutgivning. 1977, när Kursaals spelade in den här skivan två kvällar i maj på Marquee, var det tider av turbulens i bandet som innan året var slut splittrades, bara två månader efter utgivningen av den här liveskivan.
   Vintern innan hade gitarristen och låtskrivaren Graeme Douglas lämnat Kursaals, i protest mot att popproducenten Mike Batt engagerats som gruppens producent. I juli 1977, bara några månader efter den här inspelningen, lämnade dessutom pedalsteel-gitarristen Vic Collins gruppen. Kursaals var uppenbart ett band i upplösning och i november 1977 sprack bandet helt. Men Will Birch och nyanlände Johnny Wicks, Collins ersättare, fick ju en naturlig fortsättning i The Records. dock en klen tröst för alla trogna Kursaal Flyers-fans.
   Efter det hitinriktade popsoundet på det Mike Batt-producerade ”Golden mile”-albumet (1976) blev ”Five live Kursaals” soundmässigt ett steg tillbaka till den renläriga rockmusiken. Ny producent blev Vic Maile (Dr Feelgood, Pirates och Tom Robinson Band) och det garanterade naturligtvis livligare arrangemang och ett mer kompromisslöst sväng i musiken. Nye gitarristen Barry Martin, Douglas ersättare, tar ut svängarna rejält med både melodiska och grymt attackerande insatser.
   Av skivans tretton låtar var sju vid inspelningstillfället utgivna med Kursaals från gruppens tre studioalbum. Av de tre tidigare okända låtarna var "Original model" och "TV dinners" helt nya och ”Revolver” en outtake från ”Golden mile” men tidigare outgiven. I Lennart Perssons sju sidor långa, informativa och oändligt intressanta artikel om Will Birchs karriär i Larm #9, november 1978, vill Lennart placera ”Original model” musikaliskt i Dr Feelgood-facket och visst ekar det bekant i både låt och det arrangemang. Men Will var ju vid den här tidpunkten oerhört pricksäker när han skrev låtar åt andra artister, som ”Pin a medal on Mary” till Rachel Sweet, ”A.1. On the jukebox” åt Dave Edmunds och ”Hearts in her eyes” åt The Searchers.
   På ”Five live Kursaals” låter inte Kursaal Flyers musikaliskt som ett band som snart ska splittras. Istället var det en oerhört tajt och inspirerad grupp som ställde sig på Marquee-scenen. Det är med stor tacksamhet vi nu kan njuta av inspelningarna som ett helt album och inte någon ynklig ep som det ursprungligen var planerat.
   Ett album där det även fanns plats för några sedvanliga covers som ger den autentiska prägeln av en konsert med Kursaal Flyers 1977. De tre coverlåtarna, Arthur Alexanders "Anna (go to him)", Easybeats hitlåt "Friday on my mind" från 1966 och Mike Berrys mindre kända men perfekt anpassade "On my mind", sitter mer eller mindre ihop som ett medley och avslutar albumet som ett stort utropstecken.


1

1. Original Model (Will Birch)
2. Yellow Sox (Will Birch/Graeme Douglas)
3. Pocket Money (Will Birch/Graeme Douglas)
4. Cruisin' for Love (Will Birch/Graeme Douglas)
5. The Sky Is Falling in Our Love (Will Birch/Richie Bull)
6. Little Does She Know (Will Birch/Graeme Douglas/Paul Shuttleworth)

2

1. Street of the Music (Vic Collins/Paul Shuttleworth)
2. TV Dinners (Will Birch/Richie Bull)
3. Speedway (Will Birch/Dave Murdock)
4. Revolver (Vic Collins/Paul Shuttleworth)
5. On My Mind (Mike Berry)
6. Anna (Go To Him) (Arthur Alexander)
7. Friday on My Mind (Harry Vanda/George Young)

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.