Blogginlägg från 2001-10-22

Plura-plattan platsar inte på min lista

SOM SKIVRECENSENT är det nästan alltid svårt att med ett ord, eller i mitt fall ett betyg, bedöma en skiva. En stor majoritet av alla skivor jag lyssnar på har sina fördelar och nackdelar. Väldigt sällan så totalt helgjutna och fulländade så att jag inte kan upptäcka något litet skönhetsfel. Så är det och så kommer det att förbli. Däremot finns det skivor som är stört omöjliga att ge ett enda betyg:
   Samlingsskivorna och soundtracks. Ofta har de en spektakulär bredd av artister inom mÃ¥nga olika stilar. Det är givetvis med beräkning och spekulation för att därmed locka sÃ¥ mÃ¥nga olika lyssnare som möjligt. Just soundtracks har ocksÃ¥ ett annat problem. LÃ¥tarna pÃ¥ skivan figurerar inte alltid i filmen utan finns där endast för att försöka ge skivan en ännu bredare och större publik.
   SÃ… HAR VI tribute-skivorna, när en stjärnfylld skara artister samlas kring ett visst tema, en annan artist eller lÃ¥tskrivare. Som ocksÃ¥ ofta är svÃ¥rbedömda i sin helhet men ändÃ¥ har en röd trÃ¥d, en sammanhÃ¥llande länk, som gör slutresultatet sÃ¥ mycket mer givande än konventionella samlingsskivor.
   Tribute-skivor, eller hyllningsskivor som det kanske borde heta pÃ¥ svenska, är alltid intressanta om än inte alltid musikaliskt perfekta frÃ¥n första till sista lÃ¥t. Inte sÃ¥ sällan ojämna när genuint klassiska toppar blandas med rena bottennapp. När Elvis Costello sjunger Gram Parsons "Sleepless nights", Mats Ronander sjunger ABBA:s "On and on and on" och Bruce Springsteen sjunger Curtis Mayfields "Gypsy woman" blir det inte överraskande bÃ¥de naturligt och genialt. I de fallen har artisterna ett förhÃ¥llande till materialet och kombinationen ger bÃ¥de artisten och lÃ¥ten full rättvisa.
   Men det kan ocksÃ¥ pÃ¥ de här hyllningsskivorna, som jag vÃ¥rdar ömt tillsammans i min skivsamling, förekomma överraskningar. När nÃ¥gon oväntad artist dyker upp i ett oväntat sammanhang och det uppstÃ¥r magi och sällsynt underbara vibrationer.
   PÃ… MÃ…NGA AV ovannämnda punkter motsvarar "Plura 50"-samlingen att stÃ¥ modell. När Jocke Berg värker fram "Kärlekens tunga" till Peter Svenssons känsliga komp är det en emotionell storm som mÃ¥ste fram. Just där lÃ¥ter det bÃ¥de oerhört naturligt, som en klassisk Kent-lÃ¥t, och nÃ¥got helt omvälvande. PÃ¥ samma gÃ¥ng.
   Den känslan gÃ¥r igen pÃ¥ mycket av det övriga innehÃ¥llet, mycket tack vare EMI:s hustomte Kjell Anderssons unikt lyhörda öron och den alltid mycket skicklige och mÃ¥ngkunnige gitarristen Micke Nord. BÃ¥de Peter LeMarc, Staffan Hellstrand (i duett med Lisa Nilsson) och framförallt Freddie Wadling överträffar sig själva pÃ¥ Plura-hyllningen.
   En skiva som i sin egen genre är fullt jämförbar med den lysande hyllningen till Gram Parsons, "Return of the grievous angel". Där sÃ¥ naturliga artister som Emmylou Harris (initiativtagaren), Mavericks, Steve Earle, Lucinda Williams, Wilco och Whiskeytown gör sitt absolut yttersta för att hylla sin ledstjärna i gränsomrÃ¥det mellan lÃ¥gmäld rock och personlig country.
FÖRMODLIGEN ÄR "Plura 50" den bästa skiva som gjorts i Sverige i år. Ändå kommer den inte att hamna på min årsbästalista ty samlingsskivor, soundtracks, liveskivor och greatest hits-förpackningar är, visserligen med all rätt, bannlysta på listorna som ska sammanfatta skivåret 2001 om mindre än två månader. Däremot kan ingen förbjuda den i mina egna högtalare, tack och lov.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.