Blogginlägg från 2013-01-29

Inga aktuella låtar med Bremner

BILLY BREMNER
Akkurat, Stockholm 27 januari 2013
Konsertlängd: 20:15-20:52 och 21:35-22:33 (95 min)
Min plats: Stående 2-3 meter framför eller till vänster om scenen.

Vi kom taggade till max till konserten, hade lyssnat intensivt på senaste skivan "Billy Bremner's Rock Files" och var överhuvudtaget laddade inför en konsert med Billy Bremner och hans eget band och en repertoar som förhoppningsvis skulle innehålla alla hans egna bästa låtar. Det blev inte riktigt så. Dessvärre.
   När vi samlat tankarna och sorterade i minnet visade det sig, ganska förbluffande, att Billy inte spelade en enda lÃ¥t frÃ¥n senaste skivan. Som om han inte litade pÃ¥ sitt nya material valde han istället covers, bÃ¥de närliggande och allmänna hits, och nÃ¥gra äldre lÃ¥tar frÃ¥n sin egen repertoar.
   Förklaringen kom efterÃ¥t när han berättade att hans röst inte var i bästa form och de mest aktuella lÃ¥tarna krävde alldeles för mycket av hans stämma.
   Därför delade Billy med sig av utrymmet vid mikrofonen till bÃ¥de basisten Surjo Benigh och gitarristen Bonne Löfman som sjöng Ã¥tskilliga lÃ¥tar. Löfman sjöng bland annat Nick Lowes gamla Brinsley Schwartz-lÃ¥t "Play That Fast Thing (One More Time)".
   Bandet bakom Billy, som lite inofficiellt för kvällen kallade sig The Squeakers och där Kenneth Björnlund spelade trummor, var rutinerat och stabilt och lät genomgÃ¥ende mycket bra.
   Billy själv sjöng bland annat "Knocked me over with a feather", "Lookin back, thinkin ahead" och den ofrÃ¥nkomliga "Loud music in cars" frÃ¥n sin egen repertoar. Han gjorde ocksÃ¥ "You'll never get me up in one of those" och "Switchboard Susan", Mickey Jupps fina klassiker, som i efterhand framstÃ¥r som nÃ¥gra av kvällens toppar. Där fanns ocksÃ¥ nÃ¥gra utmanare till den titeln i "Sweet little Lisa", "Trouble boys" och "You ain't nothing but fine" medan vi mest av allt stod och längtade efter nytt färskt material.
   Akkurat var som vanligt packat med pubrockintresserad publik där jag i mängden kunde urskilja bÃ¥de Bill Öhrström, trummisen Pelle Alsing, Micke Finell och Amanda Jensen (!).

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.