Blogginlägg från 2013-01-01

Richard Lindgren och Malmö hyllade Dylan

A X-MAS NOD TO BOB 2
Richard Lindgren Band
Mikael Wiehe
Dan Hylander
Olle Unenge
Hanna Svensson
KB, Malmö 28 december 2012
Konsertlängd: ca 20:03-23:03 inkl paus
Min plats: På olika ställen.

Äntligen. Årets sista konsert resulterade i årets första recension. Men recension är nog för mycket sagt, det blir mer en ytlig rapport från sydligare trakter där det i fredags var stor Bob Dylan-tributekonsert på klassiska KB i Malmö. Där Richard Lindgren med band plus gästartister bjöd på genomgående Dylan-låtar. För andra året i rad.
   Som sagt ingen heltäckande låtlista men så är jag ingen hängiven Dylan-fantast med alla hans legendariska verser och refränger på hjärnan. Men det blev givetvis en mycket underhållande, omväxlande och stundtals musikaliskt briljant konsertafton. Som inleddes med Richard själv innan Olle Unenge gick upp på scenen och sjöng sin numera välkända svenska tolkning av "Farewell Angelina", "Farväl vackra Sara". Han hann även med "Song to Woody" innan bandet förstärkta med de två körtjejerna Hanna Svensson och Ulrica Holmqvist kom in och backade upp Lindgren i låtar som "Just like a woman", "Blind Willy McTell" och "Tonight I'll be staying here with you".
   Innan den kanske störste Dylan-tolkaren Mikael Wiehe kom in på scenen tillsammans med gitarristen Eddie Nyström. Wiehe kan sin Dylan och bjöd på ett inte helt förutsägbart men också överraskande låtval. Efter en lång smått komisk monolog, där han försökte förklara sin förkylda röst med allt han hade druckit under julhelgen, inledde Wiehe med "Längesen" ("Things have changed") och "Den blindes pojk" ("Minstrel boy") som knappast tillhör Dylans klassiska låtkatalog. För att sedan sjunga "Dom ensligas allé" ""Desolation row") med ett magnifikt gitarrsolo av Eddie Nyström.
   Efter paus kom Dan Hylander, en annan känd Dylan-tolkare, in på scenen och inledde med "Min älskade stod inför rätten idag", Wiehes tidiga översättning av den udda Dylan-låten "Percy's song" som gjorde sin debut på Raj Montana Bands "Döende oskuld" 1980 och sedan kom på Wiehes "Dom ensligas allé" (1982). Ett original med en intressant bakgrund. Inspelad för Dylans "The times they are a-changin'"-album (1963) men kom inte med där och inspelningen släpptes inte förrän 1985 på "Biograph"-samlingen (1985). Joan Baez sjunger den i "Don't look back"-filmen (1967) och även engelska Fairport Convention spelade in den 1969.
   Hylander lämnade tillfälligt över mikrofonen till körtjejen Hanna Svensson, för övrigt basisten och kapellmästaren Micke Nilssons fru, som gjorde två underbara versioner av "Forever young" och "Make you feel my love". Ett fint mellanspel på en konsert som för ett ögonblick höll på att bli en grabbarnas grabbkväll. Sedan kom Hylander tillbaka på scenen och framförde mycket fina versioner av "Is your love in vain", "Tight connection to my heart (has anyone seen my love)" och "Every grain of sand" som visade att han har kvar sin scenkarisma.
   Naturligtvis fanns där massor med låtar med Richard, numera alltid med en svart hatt inköpt på Hilda Törnkvist i Örebro, i strålkastarljuset. Låtar som "Tangled up in blue", "Just like Tom Thumb's blues", "Senor", "Tomorrow is a long time" (på både engelska och svenska tillägnad Ulf Dageby), "One more cup of coffee" och "Maggie's farm" om jag minns rätt.
   Hela tillställningen avslutades runt 23-tiden med nästan hela ensemblen på scen och en stor allsångsfinal med "Like a rolling stone". Och när hela sången frågar sig "How does it feel?" var det inte svårt att klämma ur sig ett "Mycket bra, tack!".

Richard Lindgren: gitarr, sång
Olle Unenge: sång
Mikael Wiehe: gitarr, sång
Dan Hylander: gitarr, sång
Eddie Nyström: gitarr
Janne Adolfsson: mandolin
Jon Eriksson: gitarr, lapsteel m m
Magnus Nörrenberg: keyboards, dragspel, munspel
Micke Nilsson: bas
Janne Andersson: trummor
Hanna Svensson: sång
Ulrica Holmqvist: sång





/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.