Blogginlägg
Stöpt i den traditionella mallen
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/6 2006.
KONSERT
Punsch
Strömpis 3/6 2006
Örebrogruppen Punsch, under sedvanlig ledning av sångaren och låtskrivaren Christian Ståhlberg, har precis släppt sitt tredje album. Efter, i nämnd ordning, "Fredag i blodet" och "Torsdag i nacken" hade det blivit dags för "Lördag och releasefest" utomhus i Strömpis trädgård.
Titeln på nya skivan är den omöjliga "Woolloomooloo" (en geografisk plats i Australien) och jag hörde inte Christian nämna namnet en enda gång i lördagskväll. Inte heller tjatade han om att vi skulle köpa nya skivan eller kom med andra kommersiella uppmaningar. Kanske var det så att alla redan hade skivan ty stämningen i publiken var redan i den tidiga försommarkvällen både hög, familjär, dansant och allsångsbenägen.
Christian är stöpt i den traditionella mallen av singer-songwriter-traditionen med elgitarr och munspelsstativ som viktiga hjälpmedel. Framför ett nätt och tajt kompband som inte gjorde underverk men var trygga och tajta när det bästa från en repertoar på tre skivor lite snabbt, stressat och korthugget skulle presenteras.
Punsch hade, vad jag förstår, hamnat i kläm mellan lördagskvällens förfester och restaurangens ordinarie verksamhet och fick den inte helt avundsvärda uppgiften att trissa upp stämningen tidigt på lördagskvällen. Men med hjälp av en härlig support i form av kamrater, fans och grannar så blev det så glatt och uppsluppet det rimligtvis kan bli mellan nio och tio på kvällen.
Till hjälp hade Christian och bandet en ännu större, och därmed både jämnare och bättre, repertoar där de nya låtarna, med toppar som "Kalas" och "Mamanamanaj", naturligt smälte in bland klassiker som "Torsdag i nacken", "Paloma" (med instick av både "La Bamba" och "Twist & shout") och "Fredag i blodet".
En repertoar som musikaliskt spetsades under flera låtar av munspelsvirtuosen Björn "Bjucke" Alriksson. Som vid flera tillfällen gav låtarna ett lätt countryfierat sväng.
Och tillsammans med det i övrigt okonstlade, prestigelösa och extremt tidlösa sound som Punsch representerar var det inga större problem att få publiken på fötter den här ljusa sommarkvällen.
/ Håkan
Helheten i arrangemang viktigare än gitarrmärken
Sommar, sommar, sommar
<< | Juni 2006 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: