Blogginlägg

I samma hjulspår som vanligt

Svenska Dagbladet: 7 juli 2002.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/7 2002.

ULF LUNDELL
Slottet, Finspång 5/7 2002

Ännu en sommarturné för Ulf Lundell, den nionde på tio år, och ännu en förväntad somrig bukett allsångshits och traditionellt en stor dominans av upptempolåtar.
   Med säkerhetsbälte och skyddsnät som viktiga ingredienser. Bältet för den genomgående fartiga repertoaren och nätet får symbolisera försiktigheten att gå utanför de ramar som pojkarna längst fram verkar bestämma.
   Med några få undantag, 1993-94 bjöd han på fantastiskt fantasifulla konserter utomhus, har Lundells sommarturnéer varit av det förutsägbara snittet.
   Och att döma av årets turnéupplaga, som inleddes på riktigt i Finspång i fredagskväll, går det på i ungefär samma hjulspår som vanligt. Vad det gäller urvalet.
   Ändå bjöd Lundell på tre helt nya låtar, tre frågetecken dock. ”Röd klänning” kan nog växa till sig men ”Härligt härligt, farligt farligt” hade uppenbart en halvfärdig text och ”Gå ut och var glad” lät bara omöjlig på scen.
   Kompbandet har föryngrats med Facer-gitarristen Fredrik Fagerlund och saxofonisten Marcus Olsson. Långe gänglige Fagerlund höll en låg profil på sin kant medan Olsson fick briljera med sin tenorsax på bästa Clarence Clemons-manér.
   Känslomässigt var det åter en positiv och optimistisk Lundell som bjöd in till kalas. Släktmöte, som han själv uttryckte det.
   Låten ”Kär och galen”, som tillsammans med gitarristen Janne Bark firar 20 år i Lundell-sammanhang, framfördes dessutom två gånger för att understryka huvudpersonens glada humör.

Trots den hitsdominerade repertoaren på scen så gjorde Lundell ett tappert försök att göra den nästan tre timmar långa konserten till en varierad och intressant resa. Jag har alltid hävdat balladernas viktighet för att göra en konsert fullbordad men när han tog ner tempot första gången för kvällen blev det närmast en katastrof.
   ”Rom i regnet”, med tvärflöjt(!) i kompet, hade förvanskats till rena Björn Afzelius-sörjan, ”Främlingar” hade tappat hela sitt ursprungliga sug och ”I kvinnors ögon” var segare än någonsin.
   Då gick nästa försök att dämpa tempot bättre. Med snygga och sällan framförda ”Hav utan hamnar” och den otroligt mäktiga ”Jag saknar dej”.
   Nej, det var kvällen när upptempolåtarna regerade både publikmässigt och musikaliskt. Där jag, för första gången på länge, kände det sista upploppet på åtta låtar fruktansvärt genomtänkt och effektivt. Via ”Glad igen”, ”Tillsammans vi två”, nya singeln ”S:t Monica”, som är mycket bättre live än på skiva, till finalen ”Gott att leva” som nu fått sin förtjänta plats på slutet.
   Efter en oväntat svag och vinglig ”Hon gör mej galen” så återkom samma lyckokänslor under extralåtarna som trots sin förutsägbara struktur förvandlades till ett fantastiskt raffinerat slut.
   När så Lundell bestämde sig för att återvända ut på scenen ännu en gång var det nästan för sent för att kunna svälja den magiska rockversionen av ”Rått och romantiskt” och ännu en illa vald ny låt.
   Ulf kraxade oroväckande ofta i fredagskväll och kanske borde han lägga ner mer energi i sångträning än ett antal km jogging varje dag.

Ulf Lundell, gitarr, munspel och sång
David Nyström, keyboards
Janne Bark, gitarr och sång
Magnus Norpan Eriksson, trummor
Jerker Odelholm, bas
Marcus Olsson, saxofon
Fredrik Fagerlund, gitarr.

Ulf Lundells låtar:
Kär och galen
Folket bygger landet
Ut ikväll
Förlorad värld
Rom i regnet
Främlingar
I kvinnors ögon
Idiot city
Rött
Röd klänning
Hav utan hamnar
Jag saknar dej
Chans
Glad igen
Tillsammans vi två
Lycklig man
När jag kysser havet
S:t Monica
Härligt härligt, farligt farligt
Gott att leva

Extralåtar
Hon gör mej galen
Lycklig, lycklig
(Oh la la) jag vill ha dej
Älskling
Kär och galen

Extra extralåtar
Rått och romantiskt
Gå ut och var glad


Aftonbladet 6 juli 2002.


Expressen 6 juli 2002.


Svenska Dagbladet: 7 juli 2002.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.