Blogginlägg

Pretenders framkallade legendariskt sound

Foto: Thomas Pettersson




Foto: Jan Ola SjöbergChrissie Hynde stirrade ”min fotograf” Jan-Ola i ögonen och krävde att han tog bort mobilen...


Sångaren och gitarristen i The Picturebooks sjöng och spelade högljutt.

THE PRETENDERS
THE PICTUREBOOKS
Cirkus, Stockholm 9 september 2024
Min plats: Läktare Sida Höger, Rad Plats 773
Konsertlängd: 20:30-22:17 (107 min, The Pret) och 19:30-20:00 (30 min, The Pic)

BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG, FÖR ATT UPPREPA ett gammalt ordspråk. Redan i december förra året köpte vi biljett till en Pretenders-konsert i Stockholm som skulle inträffa 9 mars. Men Chrissie Hynde fick problem med ett ben med operation som följd och bandets Europaturné sköts på framtiden. Det hann bli höst (dock med sommar/höst-temperaturer...) innan turnén sparkade igång i fredags och nådde den smakfulla konsertlokalen Cirkus på måndagskvällen.
   Pretenders 2024 är på ett ganska uppenbart sätt både nutid och historia. Försöker man analysera låtlistan är den koncentrerad kring de riktigt historiska låtarna, från debuten 1980, plus tunga bidrag från de två senaste albumen. Och absolut inte mig emot, när jag ser Pretenders idag vill jag på inget sätt bjudas på en nostalgisk konsert, var blandningen både brokig och underhållande om än inte helt utan några svackor i mina öron. Vilket mer berodde på mig, som trots allt inte hade en helhetskoll på Pretenders hela diskografi, än på det som utspelade sig på scen.
   Turnén, EU Tour 2024, har ju på förhand utlovat precis det, gamla hits och nya låtar i en smakfull kombination. Och vi i publiken fick precis den musikaliska menyn. Med ett band med Chrissie Hynde i spetsen som svängde hårdare och mer kompromisslöst än jag någonsin hade väntat mig.
   Minnet kring en Pretenders-konsert 1980 har levt i drygt 40 år som en av mina konserthistoriska största ögonblick men jag måste erkänna att måndagskvällens framförande slog den upplevelsen med marginal. Och det ska väl inte vara en överraskning. 1980 var bandet, med den klassiska sättningen medf James Honeyman Scott på gitarr, faktiskt skivdebutanter ute på sin första stora turné.
   Starten på konserten var extremt explosiv med de två första låtarna från det aktuella albumet ”Relentless”. En sorts flygande start i 140 där energin både tempo- och ljudmässigt sköljde över ett fullsatt Cirkus. På ett ovanligt överraskande sätt hörde jag det klassiska Pretenders-soundet, som presenterade bandet 1979/80, fast Chrissies bandmedlemmar är betydligt yngre än henne.
   Det har passerat oändligt många olika kompband och ännu fler musiker bakom henne sedan starten men i James Walbourne har hon hittat en gitarrist som dessutom är hennes kreativa samarbetspartner sedan 2008. Tillsammans har de exempelvis skrivit samtliga låtar på senaste albumet. James var kvällens klart mest framträdande instrumentala ryggrad men han kanske vid några tillfällen kliade på sitt älsklingsinstrument alltför mycket.
   Vid sidan av James fanns det ytterligare hårt arbetande musiker, basisten David Antony Page och trummisen Kris Sonne, som gav soundet sin ultimata prägel.
   Repertoaren utvecklade sig från de inledande fyra låtarna från de två senaste albumen via en brokig blandning av låtar från hela den långa karriären till en slutlig tyngdpunkt med uppenbara hits. Höjdpunkten ”Middle of the road” bland extralåtarna spetsades med Chrissie på ett vilt ljudande munspel.
   Pretenders genombrottslåt från 1979, Ray Davies-coverlåten ”Stop your sobbing”, fick en framträdande roll som första extralåt men i övrigt saknade jag faktiskt tidiga hits som ”Brass in pocket”, ”Message of love” och ”Talk of the town”.
   Chrissie Hyndes röst är varken kraftfull eller speciellt stark men var fortfarande så oemotståndligt läcker och personlig genom hela konserten. Förbi både genuina rocklåtar och smäktande ballader.
   Hon var också på hugget kring det fotoförbud som ingen i publiken visste om. Till eexempel gav hon ”min fotograf” Jan-Ola en rejäl åthutning när han höjde mobilen mot henne. Annars var hon på ett strålande humör.
   Att konsertkvällen inleddes med ett förband var en annan sak som vi i publiken överraskades med. The Picturebooks, ett tyskt band som bor i USA, tangerade både gnisslande industrirock och tung hardcore (duon beskrivs i välkända kretsar som ”bikerbluesrockband”) och var huvudsakligen ett onödigt oväsen. Och lyckades massakrera Bruce Springsteens ”State trooper” på vägen till finalen.


Pretenders låtar:
Losing My Sense of Taste
A Love
Hate for Sale
Turf Accountant Daddy
Kid
The Buzz
My City Was Gone
The Losing
You Can't Hurt a Fool
Don't Cut Your Hair
Thumbelina
Back on the Chain Gang
Private Life
I Think About You Daily
Biker
Time the Avenger
Junkie Walk
Don't Get Me Wrong
Let the Sun Come In
Precious

Extralåtar:
Stop Your Sobbing
Middle of the Road

Extra extralåt:
I'll Stand by You

Extra extra extralåt
Mystery Achievement

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.