Blogginlägg

Nilsson Pontare konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 2000.

KONSERT
CHARLOTTE NILSSON & ROGER PONTARE
Stadsfesten, Örebro 26/7 2000

Blött, starkt försenat och utebliven schlagerfest. Mycket kan man skylla på det regniga vädret. Men att Roger Pontare och Charlotte Nilsson kom till Örebro och Stadsfesten som något annat än schlagerartister förvånade mig.
   Intresset svalnar fort och minnet urholkas snabbt ty när de tvÃ¥ senaste Ã¥rens klart mest lysande stjärnor i schlagerbranschen samsas pÃ¥ en scen, som i gÃ¥r kväll pÃ¥ Frimurareholmen, handlade det huvudsakligen om annat än schlager.
   Pontare uppträdde som en fullblodig soulsÃ¥ngare och Charlotte ägnade sig huvudsakligen Ã¥t lÃ¥tarna frÃ¥n sin senaste engelska skiva som är mer pop än schlager.
   Kanske var det logiskt och förklarligt. Som schlagerartist har du en arbetsvecka i strÃ¥lkastarljuset varje Ã¥r, fyra dagar före och en dag efter schlager-SM, och därutöver är du en kändis och ett affischnamn som bara drar folk i samband med andra jippon. Ibland inte ens dÃ¥.
   Det var aldrig frÃ¥ga om trängsel och publiktrycket mot kravallstaketen var obefintligt. Konserten blev aldrig nÃ¥gon emotionell helhet utan mer en pliktskyldig uppradning av lÃ¥tar. Där tvÃ¥ var oundvikliga och obligatoriska, "Take me to your heaven" och "Vindarna viskar ditt namn", och resten var en mer eller mindre upphetsande coveromgÃ¥ng.
   Helt okej som ackompanjemang till ett trevligt festivalbesök i glada vänners lag men som seriös konsertupplevelse var det snudd pÃ¥ lättglömt och blev till ett flyktigt minne och en stor parentes i mitt lÃ¥nga konsertliv. Där djupare analys och ambitiöst tyckande för kvällen var ovidkommande ting.
   Roger Pontare, som bÃ¥de till kroppshydda och röstomfÃ¥ng äger en för genren ovanlig dignitet, hade en oväntad soulröst och när han tog i sÃ¥ hamnade det nÃ¥gonstans i grÃ¥zonen mellan pretentiöst och unikt storslaget.
   Medan Charlotte Nilsson, som envist ägnade sig Ã¥t sina internationella lÃ¥tar, hade svÃ¥rare att leva upp till sin star quality som schlagermadam. PÃ¥ mÃ¥nga sätt bleknade hon inte oväntat i skuggan av mäktige Pontare. Och tillsammans blev de en tillfällig konstellation vars namn lyste mer pÃ¥ affischen än i verkligheten.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.