Blogginlägg från augusti, 2000

En fascinerande resa till Peasmarsh

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/8 2000.

Ännu en Englandssemester och ännu en fascinerande resa i tidsmaskinen. Som tar en tillbaka till ett traditionsbundet och konservativt land som jag både hatar och älskar. Förlägger man sedan semestern till byn Rye på engelska sydkusten så blir det uppenbart att jag sov mig igenom grundskolans historielektioner.
   Teatralt högljudda medeltidsstrider direkt utanför vardagsrumsfönstret. Ett kvarter frÃ¥n byns högsta byggnad, kyrkan. I en stad som enligt Pete Frame i sin bok Rockin' around Britain endast är känd för en enda sak: Att Paul McCartney bor där.
   Men där har annars sÃ¥ tillförlitlige Frame, främst känd via sina suveräna Rock Family Trees-böcker, helt fel! En halvdagsutflykt till Peasmarsh, ungefär fem svenska km frÃ¥n Rye, med 911 invÃ¥nare skulle berätta annat.
   Den gamla damen pÃ¥ bussen berättade stolt att Paul minsann hade varit med och finansierat sjukhuset Memorial Care Centre som byggdes för fem Ã¥r sedan i utkanten av Rye. Och damen bakom bardisken pÃ¥ puben Cock Horse i Peasmarsh, som först hemlighetsfullt inte villa yppa nÃ¥got om vart Paul bor, men sedan lite slarvigt visade med handen Ã¥t vilket hÃ¥ll i 3 km ("men man ser ingenting") och slutligen berättade att hennes dotter en gÃ¥ng gick i samma klass i byns Primary School som Pauls son James. SÃ¥ var det med den researchen, Pete Frame.
   Engelsk TV är ocksÃ¥ duktiga pÃ¥ nostalgi och historia. Allra bäst pÃ¥ det halsbrytande och vÃ¥ldsamt komiska Never mind the Buzzcocks. Där programledaren Mark Lamarr leder ett bÃ¥de nördigt och utsökt underhÃ¥llande frÃ¥geprogram om pop- och rockhistoria.
   Jag sÃ¥g bland annat Roy Wood, en gÃ¥ng Move, ELO och Wizzard, vara omÃ¥ttligt utÃ¥triktad och med stor självdistans sudda ut bilden av sig själv som excentrisk clown och halvgalet popgeni. Även i London gÃ¥r jag gärna pÃ¥ pophistorisk mark, främst pÃ¥ musikgatan Denmark Street som har anor sedan 60-talet. Inte lÃ¥ng och i dag inte speciellt glamorös (en skräpig atmosfär med mÃ¥nga uteliggare) men där andas musikhistoria som nästan ingen annanstans. Och nu finns det planer pÃ¥ att restaurera gatan och omrÃ¥det. Städa upp och dokumentera detta levande museum.
   PÃ¥ ett sätt är dock London modernt, hypermodernt: PrisnivÃ¥n. Med lite ödmjukhet skulle man kunna skylla pÃ¥ den erbarmligt svaga svenska kronan för skivor och öl är i dag dyra produkter. £3.99 (nästan 56 sv kr) för Robbie Williams listtoppande singel "Rock DJ" gör ingen glad.

/ HÃ¥kan

Kenneth & Knutters konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/8 2000.

KONSERT
KENNETH & THE KNUTTERS
Strömpis, Örebro 16/8 2000

Som jag konstaterade redan för drygt två år sedan, när liveskivan kom, så är stans motorcykelorkester flera klasser bättre live än i en trång studiomiljö.
   Det visade de med all önskvärd tydlighet ocksÃ¥ pÃ¥ konserten i onsdagskväll. När de under hela 100 minuter levererade en tät hitspäckad repertoar till publikens gränslösa glädje.
   Det var mycket folk och trÃ¥ngt framför scenen, och det kändes förlösande efter alldeles för mÃ¥nga publiktomma konserter den här sommaren. Men stora delar av bandets folkparkspublik, inklusive knuttar, saknade jag i den fantastiskt natursköna inramning som Strömpis är utomhus. Och den alldeles perfekta mÃ¥lgruppen, för Knutters enkla rim och lättnynnade allsÃ¥ngsrefränger, lÃ¥g nog snällt hemma och sov: dagisungarna.
   För texterna bygger i mÃ¥nga fall pÃ¥ samma simpla, komiska och fräcka pÃ¥ gränsen till barnsliga "poesi" som gjort exempelvis Markoolio sÃ¥ framgÃ¥ngsrik i de yngre Ã¥ldrarna.
   Dessbättre finns det ocksÃ¥ mycket hederlig och grabbig rock'n roll i det här gänget. Och dÃ¥ tänker jag inte närmast pÃ¥ sÃ¥ngaren Kickin' Kenneths insatser som bleknar i skenet av mullrande och vassa instrumentalinsatser frÃ¥n övriga bandet. Som i rakt nedstigande led ärvt mycket av Status Quos boogiekryddade rytmer och är tätt, tajt och tryggt.
   SÃ¥ tryggt och tyvärr ofta sÃ¥ förutsägbart att det ocksÃ¥ uppstod en del transportsträckor pÃ¥ konserten. Fyllda av pratglada, pladdriga och illa förberedda mellansnack och standardiserade, möjligen stulna, riff.
   Däremot var Kenneth en härlig allsÃ¥ngsledare och med en mängd fotbollsrefränger i bagaget sÃ¥ utmanade han pÃ¥ allvar Magnus Sjögren som stans kung pÃ¥ omrÃ¥det.
   Med stor hjälp av en härlig publikstämning, de hängivna fansen fick liksom aldrig nog, sÃ¥ var det omöjligt att inte ryckas med i det övervägande höga tempot när Knutters radade upp hit efter hit. En repertoar som stegrade sig ytterligare pÃ¥ slutet med uppenbara showstoppers som "Oljad blixt", "Vi vill ha mera" och "Vi ska ha vÃ¥ra bÃ¥gar kvar".
   Och med trestegsraketen "Ung, villig och motorburen", "Hon sitter bra därbak" och "Som en riktig man" som extralÃ¥tar visste jublet inga gränser. DÃ¥ framstod Knutters som landets proffsigaste hobbyband.
   Som visserligen inte tÃ¥l att analyseras eller synas i sömmarna för dÃ¥ dyker namn som Eddie Meduza och Magnus Uggla upp som spöken i natten. Men för stunden, en regnfri onsdagskväll i augusti, blev det en glad och uppsluppen upplevelse ute i det fria.

Kenneth & Knutters låtar:
DÃ¥ kommer han (Scootermannen)
Nya hjältar
Ge mig en öl
Bollen är rund
Mycket mera macho
Rödljuskung
Tankad, packad & klar
Det luktar guld
Ratful blues
Tankar, tankad, tankad
Oljad blixt
Vi vill ha mera
Vi ska ha våra bågar kvar

Extralåtar
Ung, villig & motorburen
Hon sitter bra därbak
Som en riktig man

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.