Blogginlägg

Helgjuten rockkonsert med Israel Nash

Foto: Jan-Ola Sjöberg


ISRAEL NASH
Foajén, Konserthuset Örebro 8 februari 2024
Konsertlängd: 20:01-21:29 (88 min)
Min plats: Stående ca 7 m från scenen.

MELLAN 2011 OCH 2014 GÄSTADE ISRAEL NASH, då med efternamnet Gripka, Örebro regelbundet och ofta flera gånger om året. Från den tiden minns vi framförallt ett hårt gitarrdominerat sound där många otyglade ljudkaskader spelade en viss huvudroll som ofta förde tankarna mot exempelvis Neil Young. På senare år har Israels arrangemang på skiva blivit en aning luftigare med mer fokus på melodier än hisnande gitarrsolon. I mina öron en behaglig förändring som fick senaste albumet ”Ozarker” att hamna på årsbästalistan. Följaktligen fanns det stora förväntningar i mitt huvud innan torsdagskvällens konsert.
   Nu hade jag innan konserten hört viskningar om tidigare konserter som formulerade ord som ”satans tryck” och ”mycket energi” så jag var trots allt på min vakt innan Israel tog plats på scenen tillsammans med sitt band.
   Keyboards hade en stor positiv del i arrangemangen på Israels senaste skiva och fanns nu också med på scen där Eric Swanson elegant vände sig om från sin steelguitar och gav de nya arrangemangen en viktig push. Swanson spelade också vid vissa tillfällen vanlig elgitarr och då var det ibland, som på exempelvis ”Shadowland”, en frontlinje på scen med tre gitarrister där två av dem (Swanson plus Curtis Roush, inte Israel, spelade blixtrande solon och gav det levande scensoundet full energi. Volymstark rockmusik, men också ett bländande liveljud, av hög kvalité där även basisten fick sin beskärda del.
   Det var alltså en konsertkväll där gitarrerna, tillsammans med en rad melodistarka låtar, regerade men det började strax efter 20:00 på ett helt annat och besynnerligt sätt. Med bara Swanson på scen var det, som jag minns det från 70-talet, ren och skär keyboardsmarinerad symfonirock som slungades ut från högtalarna innan övriga musiker med en lite gråhårigare Israel Nash i spetsen steg upp på scenen. Och berättade, i både låtar och mellansnack, om Ozark-bergen i USA.
   Som setlistan nedan förtäljer var det en nyhetsdominerad repertoar som Israel turnerar runt med för tillfället och inte mig emot. Utveckling och nytt låtmaterial får mig alltid på gott humör. Det tunga gitarrsoundet tog kanske bort de små finstilta detaljerna i det senaste albumets låtar men hela kvällen blev en härligt rockig och högljudd elektrisk afton som jag numera sällan upplever. Och den här gången stod jag och tänkte mer på Israel Nash än Neil Young som var så vanligt för tio år sedan. Möjligen blev finallåten ”Rain plans” en musikalisk resa tillbaka till Crosby, Stills, Nash och framförallt Young men i övrigt blev det, förutom några korta sprakande sekvenser i en högtalare under ”Mansions”, blev det en helgjuten rockkonsert.


Can't Stop
Ozarker
Woman at the Well
Roman candle
Shadowland
Baltimore
Pieces
Rexanimarum
Mansions

Extralåtar:
Firedance
Rain Plans

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.