Blogginlägg

Helgjuten rockkonsert med Israel Nash

Foto: Jan-Ola Sjöberg


ISRAEL NASH
Foajén, Konserthuset Örebro 8 februari 2024
Konsertlängd: 20:01-21:29 (88 min)
Min plats: Stående ca 7 m från scenen.

MELLAN 2011 OCH 2014 GÄSTADE ISRAEL NASH, då med efternamnet Gripka, Örebro regelbundet och ofta flera gånger om året. Från den tiden minns vi framförallt ett hårt gitarrdominerat sound där många otyglade ljudkaskader spelade en viss huvudroll som ofta förde tankarna mot exempelvis Neil Young. På senare år har Israels arrangemang på skiva blivit en aning luftigare med mer fokus på melodier än hisnande gitarrsolon. I mina öron en behaglig förändring som fick senaste albumet ”Ozarker” att hamna på årsbästalistan. Följaktligen fanns det stora förväntningar i mitt huvud innan torsdagskvällens konsert.
   Nu hade jag innan konserten hört viskningar om tidigare konserter som formulerade ord som ”satans tryck” och ”mycket energi” så jag var trots allt på min vakt innan Israel tog plats på scenen tillsammans med sitt band.
   Keyboards hade en stor positiv del i arrangemangen på Israels senaste skiva och fanns nu också med på scen där Eric Swanson elegant vände sig om från sin steelguitar och gav de nya arrangemangen en viktig push. Swanson spelade också vid vissa tillfällen vanlig elgitarr och då var det ibland, som på exempelvis ”Shadowland”, en frontlinje på scen med tre gitarrister där två av dem (Swanson plus Curtis Roush, inte Israel, spelade blixtrande solon och gav det levande scensoundet full energi. Volymstark rockmusik, men också ett bländande liveljud, av hög kvalité där även basisten fick sin beskärda del.
   Det var alltså en konsertkväll där gitarrerna, tillsammans med en rad melodistarka låtar, regerade men det började strax efter 20:00 på ett helt annat och besynnerligt sätt. Med bara Swanson på scen var det, som jag minns det från 70-talet, ren och skär keyboardsmarinerad symfonirock som slungades ut från högtalarna innan övriga musiker med en lite gråhårigare Israel Nash i spetsen steg upp på scenen. Och berättade, i både låtar och mellansnack, om Ozark-bergen i USA.
   Som setlistan nedan förtäljer var det en nyhetsdominerad repertoar som Israel turnerar runt med för tillfället och inte mig emot. Utveckling och nytt låtmaterial får mig alltid på gott humör. Det tunga gitarrsoundet tog kanske bort de små finstilta detaljerna i det senaste albumets låtar men hela kvällen blev en härligt rockig och högljudd elektrisk afton som jag numera sällan upplever. Och den här gången stod jag och tänkte mer på Israel Nash än Neil Young som var så vanligt för tio år sedan. Möjligen blev finallåten ”Rain plans” en musikalisk resa tillbaka till Crosby, Stills, Nash och framförallt Young men i övrigt blev det, förutom några korta sprakande sekvenser i en högtalare under ”Mansions”, blev det en helgjuten rockkonsert.


Can't Stop
Ozarker
Woman at the Well
Roman candle
Shadowland
Baltimore
Pieces
Rexanimarum
Mansions

Extralåtar:
Firedance
Rain Plans

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.