Blogginlägg

"Rött guld"

ULF LUNDELL: Rött guld (Parlophone/Warner)

TIDIGARE I HÖSTAS TOG JAG EMOT nyheten om Ulf Lundells samling med julrelaterade låtar som ett starkt skåpmatsdoftande album. Som ett försök att lite konstruerat bjuda på blott en ny låt, ”God Jul, hejdå”, tre nyinspelade gamla låtar och sedan i övrigt redan utgivna låtar. Jag var skeptisk fram till sekunden innan jag började lyssna och blev då nästan omedelbart övertygad och omvänd i min förutsägbara uppfattning.
   Dels tillhör det redan utgivna låtmaterialet inte den förväntade, redan så gott som uttjatade Lundell-repertoaren. Och dels har producenten Andreas Dahlbäck gjort närmast underverk med både ”Snart kommer änglarna att landa” och ”För brödfödans skull” plus den obskyra titellåten ”Rött guld” som första gången gavs ut i demoversion tillsammans med boken En öppen vinter 2010. Nytt och fräscht på samma gång.
   ”Snart kommer änglarna att landa” blev ju under oändliga turnéer en alltför förutsägbar finallåt att den med tiden förlorade sin fina välskrivna profil. Här är de enorma stråkarna och det övriga rangemanget upplyft en nivå och Lundell lyckades under inspelningarna i oktober att låta både ärrad och inspirerad.
   Det var inte så svårt att låta den nya inspelningen med komp från bandet lyfta den avskalade ”För brödfödans skull”, en anonym låt från albumet ”Skisser”, men jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det var möjligt att förvandla den till en hel countryfolkmusikfestival. Här trängs fiol, banjo, mandolin, akustiska gitarrer, dragspel, tin whistle och mycket mer om utrymmet och det svänger brutalt. Så stor kreativitet att jag spontant förväntar mig att Ulf Lundell snart meddelar att han gör en turné i sommar. Fejkslutet på låten förstärker mina redan överväldigande känslor.
   Den nu fulländade versionen av ”Rött guld”-låten utklassar givetvis den ursprungliga demovarianten. Efter nästan Tom Waits-manér talar/sjunger Lundell som den 74-åring han är. Omgiven av bland annat en alldeles underbar fiol. Inspirerad dignitet som jag vill höra (och se) mer av i sommar...
   Den tidigare helt outgivna ”God jul, hejdå” är kanske lite för traditionellt skramligt bluesig för min smak men understryker textmässigt Lundells sedan lång tid bittra syn på julhelgen.
   Personligen hade jag nog inte protesterat om även ”Snön faller och vi med den”, från 1978, hade spelats in i en ny och fräsch version för i det här sammanhanget låter den lite slö och tunn fast Agnetha Fältskog sjunger duett.
   Men i övrigt tar jag mig igenom albumet utan att jag upplever de gamla låtarna som ren upprepning. Tre låtar från både ”En eld ikväll” (2003) och ”I ett vinterland” (2000), Lundells förmodligen allra bästa album, är ju ett bra urval. Titellåten från det senare albumet presenteras här i sin alternativversion där den nordska sångerskan Hilde Heltberg sjunger duett. Hilde avled 2011 i cancer.
   Dessutom gav ”Rött guld”-albumet mig ett nyintresse i låtar som den Phil Spector-inspirerade ”Låt det snöa” och ”Dhaulagiri”. Bara en sån sak.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.