Blogginlägg

David Crosby (1941-2023)

EN AV POPMUSIKENS STÖRSTA PROFILER, den slokande mustaschen var ikonisk, har gått ur tiden och det är dags att försöka sammanfatta DAVID CROSBYS långa gärning i musikvärlden. Innan Byrds var Byrds var Crosby med och bildade The Jet Set som, inspirerade av Beatles framgångar 1964, bytte namn till Beefeaters. I oktober 1964 fastnade gruppen slutligen för namnet Byrds (”felstavat” namn enligt Beatles modell) som genast firade triumfer med några personliga tolkningar av två Bob Dylan-låtar, ”Mr tambourine man” och ”All I really want to do”.
   Gruppens huvudsaklige låtskrivare blev först Gene Clark och sedan Roger McGuinn men Crosby bidrog till singelhits som ”Eight miles high” och skrev själv ”Lady friend”. Men då, 1967, hade Byrds singelframgångar tynat bort i takt med att Crosbys alltmer växande drogproblem som gjorde att han i oktober 1967 fick sparken från gruppen. Men hans framtid i pop- och rockmusiken skulle bli lång och historisk.
   Innan hans egen artistkarriär skulle kickstarta som medelem i Crosby, Stills & Nash kom han att producera Joni Mitchells debutalbum 1968 och några av hans låtar, ”Triad” och ”Wooden ships”, skulle dyka upp på skivor med Jefferson Airplane.
   Ärligt talat har David Crosby aldrig varit någon stor favorit för mig. Hans låtar har ofta haft alldeles för svävande konturer och det har istället varit hans röst, hans samarbeten i andra sammanhang, som lyft sound och arrangemang till höga höjder. Första gången jag blev medveten om hans kvalitéer var på Crosby, Stills & Nashs debut (1969) då trions röster framkallade historiska vingslag i Crosby-låtar som ”Guinnevere” och ”Long time gone” men också i låtar som ”Wooden ships” (ny version), ”Suite: Judy blue eyes” och ”Marrakesh express”.
   Påverkad av det där fantastiska Crosby, Stills & Nash-soundet gjorde att jag följde varje medlem i spåren på deras solokarriärer och Crosbys ”I I could only remember my name” var en stor favorit 1971 fast den, i typiskt Crosby-manér, var resultatet av obegränsat samarbete med USA:s västkustarmé av musiker och sångare.
   Innan alla respektive solokarriärer sparkade igång var ”Déjà Vu”, med trion plus Neil Young, ett knockoutalbum där även Crosbys låtar, titellåten och ”Almost cut my hair”, var höjdpunkter.
   I brist på skivor i eget namn, det skulle dröja 18 år innan Crosby gjorde ett soloalbum, kom jag att under åren 1972 till 1977 uppmärksamma hans nära samarbete med Graham Nash som något mycket intressant. De något lättsammare Nash-låtarna stod i perfekt kontrast till Crosbys mer djupsinniga material samtidigt som deras röster så oerhört skickligt passade varandra.
   Jag har inte följt David Crosbys karriär på nära håll under senare år men det råder ingen tvekan om att han har varit en betydelsefull person i många olika sammanhang. Från skivorna jag nämner ovan, inklusive den fantastiska CSNY-liveskivan ”4 way street”, till många CSN- och CSNY-återföreningar genom åren. Och inte minst den överraskande starka Byrds-återföreningsalbumet 1973.
   David Crosby avled i torsdags 19 januari 2023.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.