Blogginlägg

Best of 1973/74: #16. "Stranded"

ROXY MUSIC: Stranded (Island, 1973)

DE HÄR TVÅ ÅREN, 1973 OCH 1974, VAR ROXY MUSIC extremt produktiva och gav på 18 månader ut tre perfekta album som alla finns med på min 73/74-lista, kan jag redan avslöja. ”Country life” (release november 1974) har vi redan passerat på en 35:e-plats och nu är det dags att uppmärksamma ”Stranded” (november 1973). Ännu ett fantastiskt Roxy Music-album som både hitmässigt och personligt kombinerar bandets olika skepnader.
   Sin vana trogen inleder bandet sitt tredje album med ett oerhört starkt singelspår, ”Street life”, och fortsättningen är minst lika imponerande i sin mix av rak rockmusik, sugande ballader och några experimentella kaskader.
   Vid det här laget är Eddie Jobson, före detta Curved Air, ny i gruppen och ska väl vara den spännande killen, med sina synthesizers och elektrisk violin, som gruppen saknade sedan Eno lämnade sommaren 1973. Nykomlingen Jobson håller ganska naturligt en låg profil på ”Stranded”.
   Tidigt 1973 gjorde sig Roxy Music av med sin fasta basist, Rik Kenton, och skulle i flera år samarbeta med tillfälliga musiker på den positionen. På ”Stranded” gör John Gustafson debut som basist och finns sedan med på ytterligare två Roxy-album men under turnén 1973/74 var det överraskande amerikanen Sal Maida, som till vardags spelade i New York-gruppen Milk N' Cookies, på bas.
   Liverpool-födde Gustafson var ändå det mest kända namnet med den största erfarenheten som spelade bas på flest Roxy Music-skivor på 70-talet. 1973 hade han en lång historia bakom sig som artist och musiker. Tidigt 60-tal spelade han i både The Big Three och Merseybeats. Fortsatte sedan i Quatermass, Hard Stuff och figurerade också i Anders Henrikssons svenska projekt Baltik som jag uppmärksammade på Håkans Pop förra veckan.
   På bandets tredje album är det fortfarande sångaren och mannen i blickpunkten, Bryan Ferry, som har skrivit en majoritet av låtmaterialet. Men på ”Stranded” får han för första gången hjälp med låtskrivandet av gitarristen Phil Manzanera och saxofonisten Andy Mackay på varsin låt, ”Amazona” respektive ”A song for Europe”.
   Den förstnämnda låten är albumets mest experimentella låt med sin rytmiska form och rakbladsvassa gitarrer som vid några ögonblick uppenbart spårar ur och blir industrirock. Den senare låten tillhör albumets definitiva höjdpunkter där Gustafson efter Ferrys piano 3:26 in i låten faktiskt får dra ett bassolo innan Ferry till Mackays mäktiga saxofon läser några textrader på latin(!) och sedan avslutar låten sjungande på franska med en snygg vissling som final.
   Förutom den hitpotentiella ”Street life” (9:a på Englandslistan) är ”Serenade” ochj ”Mother of pearl” albumets största popögonblick. Den senare är kanske några minuter för lång (6:51). Bra ballader finns det flera exempel på: ”Just like you” (med ett blixtrande gitarrsolo), ”Psalm” lever upp till sin titel när den i sin långa och stundtals jazziga form (8:04) byggs upp till en suggestiv höjdpunkt.
   Albumets avslutningslåt, ”Sunset”, är också en stor och mäktig ballad med Bryan Ferry bakom pianot. Låtens och hela albumets sista textrad (”One last sigh of farewell. Goodbye”) passar ju riktigt bra som punkt.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.