Blogginlägg

ÖREBRO LIVE #51: Richard Lloyd 1985

GITARRISTEN RICHARD LLOYDS BERÖMDA KARRIÄR kan sammanfattas med två album på två år. Båda som medlem i Television, "Marquee moon" (1977) och "Adventure" (1978), innan gruppen sprack i september 1978. Visserligen gjorde Lloyd året efter en mycket fin soloskiva, "Alchemy", som gjorde honom till en kultfigur i New York-rockens långa intressanta historia.
   Efter den kritikerhyllade "Alchemy" följde problematiska Ã¥r fyllda med droger, instabilitet och en högst oregelbunden artistkarriär för Richard. I en numera klassisk artikel i Expressen i november 1981 berättade Mats Olsson hur han träffade Richard pÃ¥ New York-klubben CBGB's och möter en trasig och drogberoende människa som bakom scenen nästan spricker av desperation och oro. Men som sedan pÃ¥ scen spelar vild, underbar, vacker och känslig rockmusik.
   Just där i början pÃ¥ 80-talet nÃ¥dde Richard Lloyd rock bottom, gav ut en sporadisk singel med tvÃ¥ Stones-covers ("Get off of my cloud" och "Connection) pÃ¥ ett litet obetydligt lokalt skivbolag, men där började ocksÃ¥ vägen tillbaka. Som via lyckliga omständigheter inkluderade skivinspelning och turnéer i Sverige med centrum just i Örebro.
   Genom örebroaren/amerikanskan Bibi Farbers goda kontakter med Lolita Pop och folk i dess närhet gjorde att New York-killen Keith Patchel, gitarrlärare och tidigare medlem i Richard Lloyds band, hamnade i Örebro. Som sedan pÃ¥verkade och övertygade Lloyd att göra en seriös nystart i detta exotiska land. Lloyd kom till ett dukat bord där skivbolag (Mistlur), studiotid och repetitioner redan var bokat av Patchel.
   I januari 1985 landade Lloyd i Stockholm för att direkt färdas till Örebro där han tillsammans med Patchel, kompgitarr, och tvÃ¥ tidigare Lolita Pop-musiker, trummisen Peter Olsen och basisten Thomas Johansson, repeterade hÃ¥rt i en mÃ¥nads tid. Lloyd bodde under tiden för övrigt i Lolita-sÃ¥ngerskan Karin Wistrands lägenhet. PÃ¥ albumet som följde till hösten 1985, "Fields of fire", spelade teamet Olsen/Johansson tillsammans pÃ¥ bara tre lÃ¥tar. Men i turnébandet var det just den här sättningen som genomförde turnéer bÃ¥de pÃ¥ vÃ¥ren och hösten. Av vilka Rockmagasinet-spelningen i oktober tillhör det absolut bästa jag upplevde i den lokalen.
   Skivan och turnéerna blev Richard Lloyds stora comeback i rockbranschen men ändÃ¥ har hans sÃ¥ kallade karriär sedan mitten av 80-talet befunnit sig pÃ¥ en högst mänsklig nivÃ¥ med fÃ¥ och sporadiska soloskivor (liveskivan "Real time" (1987) är en pärla), en del studiojobb (Matthew Sweet, Chris Stamey, John Doe bland andra) och andra insatser i skymundan.
   1997 var Richard Lloyd faktiskt tillbaka i Örebro. DÃ¥ som bandmedlem i Bibi Farbers Glow som uppträdde pÃ¥ det Ã¥rets Slottsfestival. PÃ¥ samma festival gjorde Lolita Pop en tillfällig men väldigt sällsynt comeback.
   Ã„ven 2016 kom Richard till Örebro för konsert. Med ett delvis svenskt komp i ryggen spelade han pÃ¥ East West Sushi.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/10 1985.

LLOYD HJÄLTEN SJÄLV

RICHARD LLOYD
Rockmagasinet, Örebro 18 oktober 1985

I SVERIGE FICK AMERIKANEN Richard Lloyd lugn och ro. Och den betydelsefulla andhämtning som behövdes för att han skulle kunna ta tillbaka sin plats bland världens respekterade rockartister där det onekligen finns plats för honom.
   Därför ligger Sverige och Örebro i synnerhet, där han i vÃ¥ras repade in sin nästan helt nya repertoar, honom nära hjärtat och pÃ¥ Rockmagasinet är förhÃ¥llandet ömsesidigt. Det var därför inte överraskande välfyllt i fredagskväll.
   Lloyd hämtar numera sin kraft ur religionen med en mycket hÃ¥rd disciplin i gruppen som följd. Men det har ocksÃ¥ gjort musikanterna tajta och givit bandet ett mycket sammanhÃ¥llet sound.
   Richard Lloyd gav ett inbundet intryck, han talade lÃ¥gmält och framstod nästan som blyg mellan lÃ¥tarna. När musiken däremot rullade igÃ¥ng med tyngd, fantasi och melodi var han hjälten själv. Han kombinerade Televisions suveränaste ögonblick med 1985 pÃ¥ ett genialt sätt.
   Med bara ett enda undantag spelade han samtliga lÃ¥tarna frÃ¥n senaste albumet. I nästan samma ordning dessutom. En skiva som inledningsvis gÃ¥r mycket pÃ¥ rutin men live lyfte lÃ¥tarna ett par klasser. Och när konserten nÃ¥dde höjdpunkter som "Pleading" och "Black to white" trodde jag att jag befann mig pÃ¥ en av Ã¥rets bästa konserter.
   "Field of fire" är ett par minuter för lÃ¥ng pÃ¥ skivan men blev i trängseln pÃ¥ Rockmagasinet en stor manifestation till rockmusikens mest självklara soloinstrument, gitarren, och en storslagen showstopper.
   ExtralÃ¥tarna pÃ¥ denna konsert kommer att gÃ¥ till historien. Först den rytmiska nästan dansanta "Keep ondancing" som följdes direkt pÃ¥ av Elvis Presley-klassikern "Don't be cruel".
   Efter ytterligare en kort paus var det minst tvÃ¥ änglar som passerade konsertlokalen när Richard Lloyd framförde "Alchemy" och "Blue and grey", tvÃ¥ gamlingar som uppenbart hÃ¥ller än.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.