Blogginlägg

ÖREBRO LIVE #76: Steve Marriott 1986

DEN STORE SMALL FACES-IKONEN STEVE MARRIOTT var nästan bortglömd 1986 men uppträdde fortfarande i lite mindre sammanhang med ett mindre band som kom till Rockmagasinet en söndagskväll i mars 1986. Med en minst sagt imponerande lång karriär bakom sig befann han sig nu på en ganska anonynym pubnivå och just där, på The Sir George Robey i Finsbury Park i London, hade jag upplevt en konsertkväll med Steve och hans band drygt ett år innan Örebrobesöket.
   Just den här kvällen, 30 januari 1985, fyllde Steve 38 år och det var ovanligt högt till tak på puben/rockklubben. Han var sig lik men tjugo år äldre och spelade på tre man bluesrock som inte fann gränser. Han spelade både ”Whatcha gonna do about it”, ”All or nothing” och ”Tin soldier” men med fysisk attack och svettig intensitet blev det aldrig någon simpel nostalgiafton.
   Efter åren med Small Faces (1965-1969) och Humble Pie (1969-1975) inledde Steve en solokarriär i mitten på 70-talet som var ganska misslyckad kommersiellt. Som fick honom och det gamla Small Faces-gänget att återuppta gruppen mellan 1975 och 1978. Även Humble Pie ombildades från 1979 till 1983 med Steve som frontman.
   Fattig och missnöjd med det mesta skruvade Steve ned ambitionerna och bildade Packet Of Three, en trio gitarr/bas/trummor, med Steve vid mikrofonen och basisten Jim Leverton (som hade spelat med intressamnta band som Fat Mattress, Juicy Lucy och Ellis) och trummisen Fallon (Fallon Williams) strax bakom.
   Jag nämner i hastigheten Wishbone Ash mot slutet av recensionen, gruppen hade precis spelat på Rockmagasinet tidigare.




Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/3 1986.

JORDNÄRA MARRIOTT

STEVE MARRIOTT & PACKET OF THREE
Rockmagasinet, Örebro 9 mars 1986

Strax efter halv tio i söndagskväll äntrade Steve Marriott Rockmagasinets scen tillsammans med sitt band Packet Of Three. Han förklarade inledningsvis att influensan slagit till i bandet men under 50 minuters konsert visade varken bandet eller Marriott några svaghetstecken. Däremot gick den lilla men mycket entusiastiska publiken miste om några extralåtar.
   Steve Marriotts karriär är inne på sitt tredje decennium men den forne ungdomsidolen från 60-talet har klarat åldrandet med värdighet. Man kunde ana fårorna i hans ansikte men det är fortfarande ett osvikligt engagemang i hans framtoning.
   Nu som tillbakadragen soloartist har han återvänt till alla sina rötter och konserten innehöll en mängd covers och/eller rhythm & blues-inspirerade låtar.
   Ray Charles "Hallelujah I love her so", Jerry Reeds "Shame shame shame" och "I don't need no doctor" mixades med låtar från både Humble Pies och Small Faces repertoarer till publikens påtagliga glädje.
   Packet Of Three var ett tätt och rutinerat band som med minimala medel gav Marriott ett maximalt komp. Marriott hade en röst som slet hjärtat ur kroppen men var även en god gitarrist.
   Förra gången var det Wishbone Ash, nu var det Steve Marriott som beundransvärt tagit en minskad masspopularitet på rätt sätt och accepterat de små klubbarna. Det var ingen märkvärdig tillställning men ett bevis för att jordnära rockmusik behövs även 1986.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.