Blogginlägg

Omöjligt att välja, omöjligt att rangordna

DET FINNS GIVETVIS ANLEDNING ATT diskutera allt. Skeptiska läsare av Håkans Pop har under hösten nog tyckt att så kallade klassiska album som ”Rust never sleeps”, ”Blonde on blonde”, ”Imagine”, ”London calling”, ”Born to run” och ”Exile on Main St” borde ha fått mer framskjutna placeringar på min 150-lista med favoritalbum. Jag har fått några fysiska kommentarer på vägen men jag hör också ”Det kan man inte kalla seriöst!”-viskningar i luften om min lista.
   Jag kanske inte kan kalla mig seriös men jag vet vad jag tycker om musik och när alla album ställs mot varandra och det ska rangordnas blir det uppenbara problem. Även för mig. Jag har väl inte drabbats av ren och skär ångest någon gång men visst är det ibland både omöjligt att välja och omöjligt att rangordna allt rättvist.
   Min pågående lista om favoritalbum är ingen spegelbild av den objektiva poprockmusikhistorien, där många av de ovannämnda albumen ofta figurerar högt upp på listor, utan är en personlig bedömning just nu av min egen musiksmak och mina egna favoriter.
   ”All Time Best” är ett återbesök i mina starkaste minnen men också i skivor, musik och album som fortfarande betyder något, som enligt mig fortfarande håller en hög kvalitetsnivå och som, förhoppningsvis, kommer bli mina favoriter resten av mitt liv. 150-listan är ju ett konkret sätt att titta tillbaka men också ett underbart sätt att igår, idag och imorgon summera och hela tiden omvärdera historien: Hur blev det, hur känns det nu och hur står sig musiksmaken?
   På ”All Time Best” har jag den exklusiva möjligheten att stoppa in en och annan udda fågel rakt in i den slutgiltiga rangordningen. Jag har ju gjort summeringar förr, plockat ihop favoriter för varje decennium men efter några år tenderar dessa listor och rangordningar att bli lite uddlösa när allt ska sammanfattas.
   Från 60-talet till det nyss avslutade 00-talet finns det massor av favoritskivor att lyssna på. Förutsättningarna ändras hela tiden, smaken och prioriteringarna likaså.
   Skivor är inte statiska eller cementerade upplevelser. Om man jämför med konserter, där det inte går att förändra minnet av eller åsikten om upplevelsen, kan uppfattningen om skivor vara flexibelt och ständigt förändras över tid.
   Igår placerade jag Beatles ikoniska ”Sgt Pepper”-album på en förhållandevis blygsam placering (63) på min All Time Best-lista. Ett album som säkert toppat många andras listor och som i allmän mening utropats som Århundradets Bästa Skiva men inte på min lista.
   Det låter i sanningens namn märkligt men mitt hjärta och samvete vill just nu placera 62 album högre upp på min 150-lista.

Följ gärna med på resan mot nummer ett som kommer avslöjas i maj nästa år. Tre album i veckan. Läs och kommentera gärna så blir följetongen så mycket roligare och mer intressant.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.