Blogginlägg

ALL TIME BEST #63: "Sgt Pepper´s Lonely Hearts Club Band"

THE BEATLES: Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band (Parlophone, 1967)

DET FINNS INGET MER BERÖMT ALBUM än ”Sgt Pepper”, vars korta inofficiella men populära titel jag kommer hänvisa till i fortsättningen. Den har på alla sätt, från låtskrivandet och de djärva inspelningarna via skivomslaget och hela konceptet till det historiskt oantastliga värdet, blivit en musikalisk milstolpe som har etsat sig fast i var mans verklighet varken man är Beatles-fantast (som undertecknad) eller inte. Sedan kan jag idag efter många veckors funderingar med en detaljerad analys konstatera att albumet innehållsmässigt motsvarar en 63:e-plats på min rangordnade 150-lista med favoritalbum.
   Under resans gång har jag förklarat förutsättningarna för den här listan några gånger tidigare men jag ska om någon dag skriva en text där jag fördjupar mig i problematiken med en sådan här lista och förklara min utgångspunkt, mina urval och min rangordning. Men först vill jag koncentrera mig på att idag framhålla världens bästa popgrupps mest berömda album som en oerhört underhållande och imponerande skiva – som kunde ha varit ännu bättre.
   Mindre än fem år efter första skivinspelningen som Parlophone-artister släppte Beatles, 1 juni 1967 (en torsdag, för övrigt), pophistoriens mest uppmärksammade album. Under de här åren visade Beatles backspegel upp en otrolig utvecklingskurva, från simpla men genuint slagkraftiga poplåtar till experimentella sound och arrangemang, som sommaren 1967 tog världen med häpnad och fick en snart 15-åring på Norrbygatan i Örebro att kippa efter andan.
   Sedan jag inledde den här 150-listan har jag kämpat hårt för att hålla nostalgin utanför dagens bedömning av mina albumfavoriter men när det kommer till ”Sgt Pepper” kan jag omöjligt lyssna på och förvånas över skivan utan att tänka drygt 54 år(!) tillbaka. När jag i slutet av juni med mitt nyinköpta monoexemplar av ”Sgt Pepper” spelade upp skivan på mina föräldrars radiogrammofon drunknade jag fullständigt i musik och blev både hänförd och omtumlad.
   Just då var ”Sgt Pepper”, för övrigt det första album som jag ägde, en oöverträffad upplevelse ooch jag rycktes naturligtvis med i världens alla positiva synpunkter om detta revolutionerande album som satte en ny nivå för 60-talets popmusik. Känslan finns fortfarande kvar i kroppen när jag lyssnar på skivan idag. Varje låt är en ny höjdpunkt som, utan uppehåll mellan spåren, leder lyssnaren in på nästa låt. Världens första konceptalbum, världens första uppvikbara skivkonvolut på ett enkelalbum och det första skivomslaget med låttexter tryckta. Det var historia som skrevs och det är historia vi hör på Beatles dittills längsta (39:02) album inspelad på blott fyra kanaler.
   I slutet av september 1966 avslutade Beatles sin karriär som livegrupp med en konsert i San Francisco. Bara två månader senare inleddes en skivinspelning, första låt blev ”Strawberry fields forever”, som planerades att bli en del av nästa album. Men snart visade det sig att skivbolaget ville att den låten plus ”Penny Lane” skulle släppas som nästa singel och kunde därmed inte finnas med på ”Sgt Pepper”-skivan som för övrigt inte fick sin långa titel och sitt koncept och tema förrän i februari 1967.

”SGT PEPPER” ÄR TILL STORA DELAR Paul McCartneys projekt med ett övervägande stort antal låtar från hans penna och hans mun fast alla Beatles-medlemmarna naturligtvis bidrog med musikaliska insatser, impulser och idéer. Titellåten, i två delar, ”When I'm sixty-four” (om hans pappa som just fyllt 64), ”Getting better”, ”Fixing a hole”, ”She's leaving home” och ”Lovely Rita” är McCartneys verk. Och hans stora kreativa samarbetspartner John Lennon står egentligen bara bakom tre låtar, ”Lucy in the sky with diamonds”, ”Being for the benefit of Mr Kite!” och ”Good morning good morning”.
   Men skivans final, den helt oemotståndliga "A day in the life", är albumets tydligaste exempel på ett praktiskt samarbete mellan McCartney och Lennon.
   Jag har ändå i alla tider och även just nu uppfattat hela ”Sgt Pepper” som ett stort gruppsamarbete där Ringo Starr i vanlig ordning tilldelades en låt att sjunga, ”With a little help from my friends”, som i många decemnnier efteråt har blivit något av hans signatur. George Harrison har dock fått mindre utrymme på ”Sgt Pepper”, speciellt låtskrivarmässigt. Han bidrar med endast en låt, ”Within you, without you” där han ensam med enbart indiska musiker sjunger och spelar. Han var vid tidpunkten väldigt influerad av indisk musik och skulle i slutet på 1967 spela in ett helt album, ”Wonderwall”, med huvudsakligen instrumental musik.
   Min upplevelse av ”Sgt Pepper” 1967 hade enbart monobaserade ljud men var låtmässigt tillräckligt revolutionerande för att vända upp och ned på alla förutsättningar. Det är kanske en bakåtsträvande tanke men jag blir lite störd av nymixade och återutgivna upplagor av albumet där för mig fladdrande nya ljud och instrument dyker upp i olika kanaler och gör lyssnandet lite för avancerat. Ibland önskar jag att det fanns en monoknapp att aktivera.
   Den ursprungliga planen att låta ”Strawberry fields forever” och ”Penny Lane” bli en del av ”Sgt Pepper” hade låtmässigt gjort albumet ännu kraftfullare. Låt säga att de skulle ersätta McCartneys lite mer simpla låtar ”Getting better” och ”Fixing a hole” så hade ”Sgt Pepper” till hundra procent motsvarat sitt signum som står tryckt på skivomslaget, ”A splendid time is guaranteed for all”, och förmodligen flyttat skivan några tiotal placeringar upp på min lista.

”LUCY IN THE SKY WITH DIAMONDS”, John Lennons mästerverk, var min första favoritlåt på ”Sgt Pepper”.



/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.