Blogginlägg

”Downhill from everywhere”

JACKSON BROWNE
Downhill from everywhere
(Inside)

DET FINNS TYDLIGA TECKEN VID MIN vinylgrammofon som väcker minnen av Håkans Pops säsongsavslutning i maj. Under det rökfärgade locket till grammofonen har Jackson Brownes vinylskiva ”Running on empty” blivit kvar och bredvid står skivfodralet till samma album som kom att toppa min lista på livealbumfavoriter. Den släpptes 1977 och det är ju där, och några år innan, som Jackson producerade några av sina mest klassiska album som ”For everyman” (1973), ”Late for the sky” (1974) och ”The pretender” (1976).
   Jackson har gjort flera helt okej skivor efter 70-talet, med kanske ”I'm alive” (1994) som största favorit, men han är ju i den inte helt bekväma situationen att vid varje ny skivrelease alltid bli jämförd med karriärens historiska höjdpunkter. Men jag ska försöka hålla mig i nutid och bedöma Jacksons splitternya album, släpps idag och är hans första album på sju år, utifrån dagsaktuella synpunkter.
   Det absolut första intrycket av ”Downhill from everywhere” är att albumet har en väldigt underhållande och varierad prägel som gör lyssningen intressant och och resulterar i stigande nyfikenhet inför varje ny låt.
   Här finns sånger, melodier och texter som absolut vittnar om en hög kreativ ambition hos Jackson Browne. Han har kvar sin personliga förmåga att känsligt väga ord, musik och arrangemang i förhållande till varandra.
   Jag tycker mig först höra lite utslätade mainstream-doftande arrangemang och några mindre engagerade insatser från musikerna men det är en kort och tillfällig känsla som sedan inte påverkar helheten på något sätt. Jag blir inledningsvis också lite besviken över Jacksons röst som historiskt sett har varit både stark och med tydlig frasering, Kjell Alinge beskrev den på 70-talet som att den ”flyger”, men här sjunker in i musiken på ett lite mindre personligt sätt. Men med hjälp av texthäftet och en ofta förekommande tjejkör, som vid ett tillfälle mynnar ut i en vacker duett, blir den detaljen inte alls påfrestande.
   Nej, här blandas en positiv laidback-känsla, där anspåkslösa och avslappnade musikaliska partier spontant tar yviga svängar i arrangemangen, med lite rockigare och mer taktfasta sekvenser som inte så sällan har karibisk eller latinamerikansk prägel. Rytmiska, nästan reggaegungande ”Love is love” är inspirerad av miljön och kreolspråket på Haiti medan ”The dreamer” gränsar till texmex och inte så överraskande har David Hidalgo, från Los Lobos, som medlåtskrivare. På flera låtar slänger Jackson in både spanska och franska textrader på ett väldigt naturligt sätt.
   Gitarristerna Greg Leisz och Val McCallum finns med på nästan samtliga låtar medan kompsektionen, trummor och bas, har en skiftande besättning. Bland annat halva Elvis Costellos The Imposters (Pete Thomas och Davey Faragher), det turnerande teamet Mauricio Lewak/Bob Glaub och andra par som Russ Kunkel/Bob Glaub och Jay Bellerose/Jennifer Condos. Det är kort sagt tajta enheter som gör albumet så välljudande och genomgående underhållande.
   Det är för övrigt Greg Leiszs lap steel som framkallar det klassiska Jackson Browne-soundet på många låtar, kanske mest framträdande på den aktuella singellåten ”My Cleveland heart”. Men det är alltså främst variationen som gör att ”Downhill from everywhere” lockar till upprepade lyssningar. Från genuint vackra ballader som ”A human touch” (duetten tillsammans med den för mig okända sångerskan Leslie Mendelson som också har varit med och skrivit låten), ”Minutes to downtown” och ”A little soon to say” till den rockigt präglade titellåten, med klart Stones-influerade gitarriff, och ”Until justice is real”.
   ”Downhill from everywhere” rullar på i en behaglig atmosfär där varje låt tillför varierade detaljer och mot slutet kommer mina favoritlåtar på rad i mäktiga långa versioner. Den över sex minuter långa ovannämnda ”A little soon to say” följs av den nästan nio minuter långa kärleksförklaringen ”A song for Barcelona”, med effektiva rytmer i botten, och allt blir till en underbar final på ett i sin helhet starkt album.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.