Blogginlägg

Refreshments konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/11 2003.

KONSERT
The Refreshments
Down Town, Örebro 31/10 2003

Jag gick väl inte till Down Town i fredagskväll för att få uppleva något uppseendeväckande eller bli upp över öronen överraskad. När Refreshments står (och sitter - trummisen Mats Forsberg är en klippa!) på scen, vilket de numera gör sådär tre gånger om året i Örebro, är det mycket trygg rutin, ett rent professionellt hantverk och en alltid tillspetsad repertoar som lockar.
   Jag har ännu inte hört det fullständigt lysande Refreshments-albumet på skiva och tycker att bandet ännu så länge ger så mycket mer live.
   Deras sex album har alla några små skönhetsfläckar, där dammiga återblickar i rockhistorien kan bli på gränsen till patetiskt dansbandsaktiga, samtidigt som gruppens låtskrivare Joakim Arnell i övrigt utvecklas för varje skiva.
   Men den där fysiska rent ohämmade rockkänslan har i alla år spridit sig starkare på konsert. När de gränslöst får välja låtar från hela sin karriär, som de uppenbart gör spontant på scen varje kväll, plus att de kan stoppa in covers som aldrig fått rum på någon skiva.
   I lördagskväll fick jag exempelvis bland extralåtarna njuta av NRBQ:s ”Ain’t it all right” som jag aldrig har hört i de sammanhangen.
   Än så länge är Refreshments bäst på scen och mitt i inspelningarna av nästa skiva, en julskiva som väntas i slutet av november, gör de just nu spelningar som, visade det sig på Down Town, är mycket bättre än bara bra men som ändå inte känns livsviktiga ända ut i fingerspetsarna.
   Ändå fanns det givetvis detaljer och låtar i fredagskvällens konsert, som höll sig kring mänskliga 80 minuter, som inte kan beskrivas som annat än klassiker.
   Kvantitet slår aldrig kvalitet, som jag alltid brukar påstå, och när jag för kvällen erbjöds så inspirerade versioner av ”A guy like that” och ”One dance, one rose, one kiss” är det bara att buga sig.
   Då står jag gärna ut med Status Quo-parafraser som ”Betty Grable” eller dansbandsflörtar som ”Miss you miss Belinda” fast den senare fick ett roligt intro med saxofonisten Micke Finell som ”stal” mikrofonen från Joakim Arnell. Som för övrigt delade med sig av sånginsatserna till pianisten Johan Blohm mer än tidigare.

Refreshments låtar:
We just can’t win
No more teardrops
Baby I don’t care (Johan)
Taxi driver
A guy like that
Only time will tell
Veronica
Good news travels fast (J)
Lifetime…. (Johan+Joakim)
Stubborn heart
-55 Ford (J)
Betty Grable
One dance, one rose, one kiss
Musical fun for everyone
Stockholm, Sweden
Miss you miss Belinda
- - - - - - -
Ain’t it all right
Let it rock

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.