Blogginlägg

ALL TIME BEST #11: "Magnus Lindbergs skörd"

MAGNUS LINDBERG: Magnus Lindbergs skörd (Playground, 2018)

”MAGNUS LINDBERGS SKÖRD”, SOM ÄR EN AV de färskaste skivorna på min 150-lista, är nog det album som jag har lyssnat mest på under senare år. Magnus, en svensk favoritartist över alla andra, gjorde ett fantastiskt comebackalbum 2018. Under det senaste decenniet hade Magnus varit en sällsynt gäst i skivstudion men med hjälp av vännen och legendariske skivbolagsmannen Kjell Andersson återvände han och överträffade sig själv, skrev en mängd nya ypperligt starka låtar och gick sedan rakryggad in i studion och visade att självförtroendet för ögonblicket var på topp.
   Nio år efter senaste soloskivan, ”Ett eget liv”, och åtta år efter skivsamarbetet med Basse Wickman, "Vita lögner + Svarta ballader, volym 1", var det en oväntat trygg, kreativ och säker Magnus som framförde sina nya sånger tillsammans med ett helskärpt komp. Det resulterade i ett album som motsvarade alla alltför stora förväntningar och överträffade till och med alla mina förhoppningar.
   ”Magnus Lindbergs skörd” kom våren 2018 och mindre än ett år senare fanns Magnus inte längre bland oss. Sjukdom tog hans liv och en ofattbar sorg fick livet att kännas tomt och fruktansvärt mycket tråkigare. Det kanske är en klen tröst, men ändå en tröst, att Magnus avslutade sitt musikaliska liv på topp med en skiva, både rocklåtar och ballader, som faktiskt slår allt annat han producerade och gav ut.
   När man sammanfattar Magnus Lindbergs långa så kallade karriär, få eller inga artister upplevde en tydligare berg-o-dalbana under sitt liv, visar det sig i mina öron att ”Magnus Lindbergs skörd” är hans tveklöst bästa stund på skiva. Den slår till och med ”Röda läppar” och ”Ljus i natten”.
   Magnus producerade alltså skivor väldigt sporadiskt, lika oregelbundet och sällsynt som han uppträdde med ett helt band i ryggen. Jag fick nöjet att se och uppleva Magnus Lindberg live hela 27 gånger, på en minoritet av konserterna kompades han av ett band. På ”Magnus Lindbergs skörd” kan man skönja ett perfekt livesound som genom Kjell Anderssons (och medproducenten Dag Lundquists) försorg har blivit helt fulländat.
   Tillsammans med precis samma musiker som kompade på det ovan nämnda Basse Wickman-samarbetet gick Magnus in i studion med elva originallåtar av absolut bästa kvalité, plus en minst lika stark coverversion av Mauro Scoccos ”Jag saknar oss”.
   Jag inbillar mig att musiker med Lundell-bekanta namn som Jens Frithiof och Marcus Olsson tillsammans med Magnus och producenterna har arbetat fram synnerligen varierade och personligt imponerande arrangemang till varje låt på albumet. Där Basse Wickmans körande blir en viktig beståndsdel som förstärker arrangemangen ytterligare. Samtliga låtar på albumet har den där magiska och personliga touchen som bara kan vara resultatet av ett långt och troget samarbete med Kjell Andersson som för övrigt i sin bok ”Ingen går hel ur det här” med fina ord beskriver Magnus särart och artistpersonlighet som helt kompromisslös.

ANDERSSONS NÄRVARO HAR INTE BARA skänkt nödvändig trygghet och en påtaglig kreativitet i Magnus ofta svårfokuserade värld. På "Magnus Lindbergs skörd" visar Magnus med all önskvärd tydlighet att han har blivit lite rakare i ryggen och sjunger med lite mer pondus. Med samma tyngd är det också uppenbart att höra med vilket självförtroende Magnus tacklar både rocklåtar och ballader på skivan. Här har Magnus befriat sig helt från sitt tidigare ibland lite bräckliga självförtroende.
   Här finns en mängd typiska singer/songwriter-låtar, som jag i flera fall under flera år hade hört live med Magnus ensam, som är läckert upparrangerade med musiker som verkligen bidrar och inte bara lite rutinmässigt sitter med i studion. Ursäkta min okunnighet men jag känner inte till basisten Björn Lundquists och trummisen Kjell Gustavssons bakgrund men de gör ett oerhört viktigt jobb i botten på alla arrangemang.
   Tillsammans med Frithiofs gitarrer, slide och mandolin och Olssons keyboards förvandlar de Magnus sånger till genomgående stolt rockmusik. För att nu bara ta ett exempel är "Längesen, längesen" storslagen och vildsint rock helt i Lundell-klass.
   Här finns också i vanlig ordning Magnus evigt vackra kärlekssånger till sin älskade Larissa och det är med en märkvärdig poetisk elegans han lyckas variera sina kärleksbetraktelser. Sedan har vi Magnus sedvanligt textmässiga funderingar som även de är paketerade på ett både personligt och förbluffande verbalt sätt. Det vilar en läcker atmosfär över produktionen och alla inblandade gör ett fantastiskt jobb för att förmedla Magnus känslor på ett både varierat och stundtals fantastiskt sätt.
   Versionen av Mauro Scoccos "Jag saknar oss" är ingen utfyllnad utan en perfekt tolkning av en bra låt och det hjälper naturligtvis till att låtskrivaren själv finns där i bakgrunden på sång och piano. Där Magnus helt enligt traditionen sjunger om en "Magnus Lindberg-t-shirt".
   Jag behöver egentligen inte tillägga att skivomslaget, som även denna gång är designat av Kjell Andersson, är så vackert i både form och typografi.

”DET FINNS DOM SOM ALDRIG SETT EN VÄN”, en av albumets allra vackraste kärlekstexter, är både musikaliskt och poetiskt ett mästerverk riktat till Magnus fru Larissa. Men vemodigt och mänskligt tänker Magnus också på alla människor som saknar någon att älska.



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.