Blogginlägg

Linda Gail Lewis konsert

Postad: 2004-01-05 15:49
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/1 2004.

KONSERT
Linda Gail Lewis
Sombrero, Örebro 3/1 2004


Att se en konsert med lillasystern till en man som allmänt kallas The Killer kan naturligtvis skapa både förutsättningar och förväntningar.
   Jag har förstått att det finns minst två sidor av Linda Gail Lewis. Dels den där countrysliskiga, smetiga varianten som gör klibbiga och inställsamt amerikanska ballader. Och dels en tuffare rockabillykryddad sida.
   På ett välbesökt Sombrero i lördagskväll blev det lite överraskande varken eller. Där tog hon istället fram tidernas äldsta rock’n’roll-repertoar utan att göra det personligt eller speciellt annorlunda.
   De sista finallåtarna ”Johnny B Goode” och ”Good Golly miss Molly” är givetvis ett klassiskt slut på en rockkonsert men i det här fallet var det varken tempohöjande eller extra storslaget.
   För när man som Linda Gail under hela konserten radar upp 50-talshit efter 50-talsklassiker, från namn som Chuck Berry, Little Richard, Bill Haley och givetvis brorsan Jerry Lee, så blev extralåtarna bara som ytterligare en dag på jobbet.
   Linda Gail är väl i jämförelse bara en vindpust jämfört med Jerry Lee Lewis dignitet. Och även om hennes senaste skiva heter ”Out of the shadows” så befinner hon sig just i skuggan av sin bror.
   Damen bakom pianot på Sombreros scen sent i lördagskväll saknade dock inte självkänsla, långtifrån. Hon hamrade på pianot med ackuratess, både sittande och stående, och de genuina boogie-riffen rullades ut både naturligt och logiskt. Som utan större svårighet förvandlade dansgolvet framför scenen till just ett dansgolv.
   Sedan kan det ju alltid diskuteras om graden av utveckling eller om det var tillräckligt spännande det vi fick uppleva. Stundtals påminde det om ett dammigt väl inövat revivalparty där personligheten fick stå tillbaka för nostalgi och rockhistoria.
   I de ögonblicken var det däremot uppfriskande med det svenska kompet som utan att ta den legendariska repertoaren utanför mallarna gjorde ett tungt, gungigt och perfekt jobb. Med den gamle Refreshments-medlemmen Tord Eriksson som färgstark gitarrist.

Micke Finell, sax
Mike Watson, bas
Ingemar Dunker, trummor
Tord Eriksson, gitarr

Linda Gail Lewis låtar:
?? ”Boogie Woogie” ”Tennessee”
Roll over Beethoven
?? ballad What can I do
Old black Joe
Rockin’ my life away
Shake rattle & roll
Rip it up
Whole lotta shakin going on

Paus

Let’s talk about us
Jambalaya
Let’s have a party
You can have my husband
What’d I say
Crazy arms
High scool confidential
Great balls of fire

Extralåtar
Johnny B Goode
Good Golly miss Molly

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2004 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.