Blogginlägg

”TupilaK”

Postad: 2020-06-26 12:56
Kategori: Skiv-recensioner



GÖRAN SAMUELSSON
TupilaK
(Fergus Record)


INTRODUKTIONEN TILL GÖRAN SAMUELSSONS nya album, som släpps idag, förvirrar lite. Titeln och omslagsbilden, som är hämtad från inuitisk mytologi, befinner sig ursprungligen ganska långt från Görans vanligtvis jordnära och snälla värld i sitt Västra Ämtervik. Figuren på omslaget, tupilaken, blir än mer svåranalyserad när jag i min efterforskning finner att figuren en gång hade magiska krafter som användes för att döda eller skada fiender.
   Men Göran, som vet mer i ämnet efter ett besök på Grönland för länge sedan, har förklarat att när vikingarna kom till Grönland för ännu längre sedan ändrades förutsättningarna och figuren bringar numera lycka och för tur med sig. Så nu rimmar allt i mer logiska termer.
   Nåväl, analys av skivomslagillustrationen ska väl inte sätta hinder i vägen för att vi skivlyssnare ganska omedelbart lär uppfatta det musikaliska och poetiska innehållet på ”TupåilaK” som positivt. Välformulerad egen poesi, ibland med hjälp från andra (Leif Nahnfeldt och Bengt Höglind), går hand i hand med samma musikaliska tyngd som har genomsyrat Görans skivor under senare år.
   ”TupilaK” är dock inte arrangemangsmässigt tung eller fylld av temposnabbt material. Många melodier balanserar på kanten till vackert vemod och på hälften av låtarna dekoreras de smakfullt av tre musiker vi känner igen i sammanhanget sedan många år tillbaka, gitarristen Bengan Blomgren, basisten Nikke Ström och pianisten Bengt Bygren. Musiker som kan den ibland svåra konsten att spela uttrycksfullt och lågmält på samma gång. Och får här oanat utrymme som de inte behöver...
   Om första kontakten med nya skivan rimmade lite illa med Görans annars så jordnära och vänliga framtoning blir det musikaliskt genast uppenbart att Göran Samuelsson har gjort ännu ett genomgående lyckat album i den långa raden av lyckade album. Välbekant och genomarbetat men också med en nyladdad poetisk bössa som stundtals levererar några vassa formuleringar som slår hårt mot nutidens galenskaper.
   På skivans äldsta låt, ”Låtsasvärld” som skrevs samma dag som Donald Trump blev president, förutsåg Göran exempelvis den kommande katastrofen med textrader som ”När dårskap når till makten är väl ändå botten nådd”. I en annan av skivans iögonfallande låtar, ”Rummelhonung”, hamnar Göran i en pistolduell(!) med Trump. Fem generösa verser i en Bob Dylan-lång (6:52) låt som avslöjar att Göran Samuelsson även hämtat influenser från det stora landet i väst. Det smygande taktfasta kompet i ovannämnda ”Låtsasvärld” är som taget från Johnny Cashs miljö.

GÖRANS 16:E ALBUM HAR VÄXT FRAM under fyra år med en ganska vag framförhållning där låtskrivande och inspelningar har gjorts utan något direkt storslaget mål. Några låtar har under tiden släppts som fristående singlar som när de här kommer ut i det stora sammanhanget blomstrar och tillsammans med nyskrivet blir en uppenbar och homogen helhet. Kanske är det ett perfekt tillvägagångssätt när det blir stundens kreativitet som styr albumet och inte är ett helt projektarbete med strikta ramar.
   De spridda inspelningarna har gjorts på många platser, Göteborg, Tjörn, Åmål och hos grannen i Östra Ämtervik, men har inte påverkat helheten det minsta. Däremot har det musikaliska tonfallet vidgats när Göran ibland framträder helt ensam, några låtar med bara Bygren på dragspel eller när Magnus Stinnerbom på två låtar ackompanjerar på fem olika instrument utan att arrangemangen blir alltför utsmyckad.
   Tillsammans med grannen i Östra Ämtervik på andra sidan Fryken (Stinnerbom) har Göran spelat in en helt ny och smakfullt lapsteel-kryddad version av den tolv år gamla ”Stora darren”. En låt som har varit favorit på några av Görans tidigare Packmopedturnéer men nu har fått en helt annan ödmjuk inramning.
   På ”TupilaK” finns en rad andra höjdpunkter som tillfredsställer under olika förutsättningar. Som när Bengans gitarr i ”Berget” spräcker upp det elegant slipade och förvandlar det traditionellt vispoetiska till något i nutid.
   Även den så pass stillastående ”Tankarna går”, jag vägrar beskriva den som monoton, blir vackert utsmyckad med Dylan-orgel, Bengans gitarr och en reciterad sekvens.
   Sedan är det målfoto om det är ”Nattljus” eller ”Vildros” som kommer bli kvar längst i mina öron.
   ”TupilaK” släpps alltså idag men jag fick skivan i min hand för drygt en vecka sedan. I konkurrens med dagsaktuella Dylans nya ”Rough and rowdy ways” och Neil Youngs nygamla inspelningar på ”Homegrown” valde jag tveklöst Göran Samuelssons senaste album som den helgens och kommande veckans favorit.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (448)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (155)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (138)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2020 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.