Blogginlägg

”TupilaK”

GÖRAN SAMUELSSON
TupilaK
(Fergus Record)

INTRODUKTIONEN TILL GÖRAN SAMUELSSONS nya album, som släpps idag, förvirrar lite. Titeln och omslagsbilden, som är hämtad från inuitisk mytologi, befinner sig ursprungligen ganska långt från Görans vanligtvis jordnära och snälla värld i sitt Västra Ämtervik. Figuren på omslaget, tupilaken, blir än mer svåranalyserad när jag i min efterforskning finner att figuren en gång hade magiska krafter som användes för att döda eller skada fiender.
   Men Göran, som vet mer i ämnet efter ett besök på Grönland för länge sedan, har förklarat att när vikingarna kom till Grönland för ännu längre sedan ändrades förutsättningarna och figuren bringar numera lycka och för tur med sig. Så nu rimmar allt i mer logiska termer.
   Nåväl, analys av skivomslagillustrationen ska väl inte sätta hinder i vägen för att vi skivlyssnare ganska omedelbart lär uppfatta det musikaliska och poetiska innehållet på ”TupåilaK” som positivt. Välformulerad egen poesi, ibland med hjälp från andra (Leif Nahnfeldt och Bengt Höglind), går hand i hand med samma musikaliska tyngd som har genomsyrat Görans skivor under senare år.
   ”TupilaK” är dock inte arrangemangsmässigt tung eller fylld av temposnabbt material. Många melodier balanserar på kanten till vackert vemod och på hälften av låtarna dekoreras de smakfullt av tre musiker vi känner igen i sammanhanget sedan många år tillbaka, gitarristen Bengan Blomgren, basisten Nikke Ström och pianisten Bengt Bygren. Musiker som kan den ibland svåra konsten att spela uttrycksfullt och lågmält på samma gång. Och får här oanat utrymme som de inte behöver...
   Om första kontakten med nya skivan rimmade lite illa med Görans annars så jordnära och vänliga framtoning blir det musikaliskt genast uppenbart att Göran Samuelsson har gjort ännu ett genomgående lyckat album i den långa raden av lyckade album. Välbekant och genomarbetat men också med en nyladdad poetisk bössa som stundtals levererar några vassa formuleringar som slår hårt mot nutidens galenskaper.
   På skivans äldsta låt, ”Låtsasvärld” som skrevs samma dag som Donald Trump blev president, förutsåg Göran exempelvis den kommande katastrofen med textrader som ”När dårskap når till makten är väl ändå botten nådd”. I en annan av skivans iögonfallande låtar, ”Rummelhonung”, hamnar Göran i en pistolduell(!) med Trump. Fem generösa verser i en Bob Dylan-lång (6:52) låt som avslöjar att Göran Samuelsson även hämtat influenser från det stora landet i väst. Det smygande taktfasta kompet i ovannämnda ”Låtsasvärld” är som taget från Johnny Cashs miljö.

GÖRANS 16:E ALBUM HAR VÄXT FRAM under fyra år med en ganska vag framförhållning där låtskrivande och inspelningar har gjorts utan något direkt storslaget mål. Några låtar har under tiden släppts som fristående singlar som när de här kommer ut i det stora sammanhanget blomstrar och tillsammans med nyskrivet blir en uppenbar och homogen helhet. Kanske är det ett perfekt tillvägagångssätt när det blir stundens kreativitet som styr albumet och inte är ett helt projektarbete med strikta ramar.
   De spridda inspelningarna har gjorts på många platser, Göteborg, Tjörn, Åmål och hos grannen i Östra Ämtervik, men har inte påverkat helheten det minsta. Däremot har det musikaliska tonfallet vidgats när Göran ibland framträder helt ensam, några låtar med bara Bygren på dragspel eller när Magnus Stinnerbom på två låtar ackompanjerar på fem olika instrument utan att arrangemangen blir alltför utsmyckad.
   Tillsammans med grannen i Östra Ämtervik på andra sidan Fryken (Stinnerbom) har Göran spelat in en helt ny och smakfullt lapsteel-kryddad version av den tolv år gamla ”Stora darren”. En låt som har varit favorit på några av Görans tidigare Packmopedturnéer men nu har fått en helt annan ödmjuk inramning.
   På ”TupilaK” finns en rad andra höjdpunkter som tillfredsställer under olika förutsättningar. Som när Bengans gitarr i ”Berget” spräcker upp det elegant slipade och förvandlar det traditionellt vispoetiska till något i nutid.
   Även den så pass stillastående ”Tankarna går”, jag vägrar beskriva den som monoton, blir vackert utsmyckad med Dylan-orgel, Bengans gitarr och en reciterad sekvens.
   Sedan är det målfoto om det är ”Nattljus” eller ”Vildros” som kommer bli kvar längst i mina öron.
   ”TupilaK” släpps alltså idag men jag fick skivan i min hand för drygt en vecka sedan. I konkurrens med dagsaktuella Dylans nya ”Rough and rowdy ways” och Neil Youngs nygamla inspelningar på ”Homegrown” valde jag tveklöst Göran Samuelssons senaste album som den helgens och kommande veckans favorit.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.