Blogginlägg

Krönika: September 1987

Den hör krönikans innehåll får väl så här drygt 33 år senare sorteras in bland skvallerskriverier men när jag läste NME sommaren 1987 tyckte jag den var intressant och relevant att forma till en krönika.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/9 1987.

BRUCE INGEN ÄNGEL LÄNGRE

SOMMAREN 1987 ÄR NU DEFINITIVT ÖVER och förbi. Vädermässigt är det väl bara daggmaskar och flodhästar som känner sig nöjda med säsongen och hitmässigt i rock- och popbranschen har det varit tunt, mycket tunt. Det var istället massmedianyheten om Bruce Springsteens negativa sidor, publicerade i New Musical Express i juli, som fascinerade mig mest denna sommar.
   Under fyndiga rubriker som ”Blinded by the hype” och ”Fooled in the USA” avslöjade NME, eller rättare sagt den amerikanska journalisten David McGee, en hel del pinsamma sanningar om världens största rockstjärna.
   I den utomordentligt påpassade position som Springsteen befinner sig i är det alltid lätt att bli anklagad och förföljd med absurda rykten. Men i detta fall är det några ytterst lojala Springsteen-medarbetare som uttalat sig för McGee. Visst är det bitterhet i botten på denna historia men mycket talar för att det är sanningar som berättas.
   Marc Brickman, ljustekniker, Doug Sutphin, Mike Batlan, båda instrumentexperter, och Obie Dziedric, allt-i-allo, är namn som förekommit i kretsen kring Springsteen mycket länge. På samtliga Springsteen-skivorna från ”Darkness” till ”Born in the USA” har deras namn nämnts.
   Nu har dessa medarbetare valt att berätta sanningen bakom myten om Bruce Springsteen.
   McGee har valt att sikta in sina anklagelser på den senaste boken om Springsteen, ”Glory days” av Dave Marsh, som enligt honom och många, många andra är en alldeles för okritiskt skriven gudasaga.
   Marsh är för övrigt gift med Barbara Carr som jobbar i Springsteens management.
   Förra året skänkte Springsteen 20 000 dollar, av en sammanlagd turnéinkomst på ofattbara 117 miljoner dollar, till stålverksarbetarna. Gjorde ett ”överraskande” konsertframträdande inför arbetarna och tv-bolaget ABC ”råkade” faktiskt ha en kamera där.
   Spekulativt, anser McGee och berättar att samtidigt som Springsteen skänkte 67 dollar toill varje arbetare inredde han sitt multimiljonershus i Rumson, New Jersey, för över en miljon dollar.
   Det var välgöraren Springsteen.
   I ”Glory days” berättas om inspelningen av ”Nebraska” - albumet som enligt boken tog en enda dag. Enligt Mike Batlan, som övervakade hela inspelningen, pågick den under flera veckor.
   Batlan har jobbat med Springsteen i 15 år och tillbringar mer studiotid med honom än någon annan, inklusive musikerna i E Street Band. Batlans namn nämns inte i ”Glory days”.
   Efter ”Born in the USA”-turnén lämnade Batlan jobbet med Springsteen. Han hade under de senaste åren fått ökade skyldigheter men lönen minskad till 1979 års nivå!
   Batlan blev också skyldig sin arbnetsgivare en kanot som försvann i en våldsam storm när Springsteen höll på att flytta in i sitt nya hus. Kostnaden drygt 300 dollar drog Springsteen på hans lön.
   Under Springsteens Europaturné 1981 protesterade många arbetare i hans crew mot dålig lön, jämförde med en Broadway-showturné där arbetarna som var med i facket tjänade det dubbla. Batlan fick då rådet: ”Gå gärna med i facket... men då arbetar du inte för Bruce mer”.
   Det var den arbetarvänlige Springsteen.
   Fler liknande incidenter berättas i NME om Bruce Springsteen som en gång i tiden (det är nu nästan tio år sedan) beskrevs som rockmusikens nye Messias. Efter dessa avslöjanden är det en påfallande skamfilade gloria över Bruce Springsteens huvud.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.