Blogginlägg

LIVEALBUM #3: Bruce Springsteen

BRUCE SPRINGSTEEN & THE E STREET BAND: Live in New York City (Columbia, 2001)

FÖR NÄSTAN EXAKT FYRA ÅR SEDAN UTSÅG JAG Bruce Springsteens legendariska konsert på Madison Square Garden 2000 till bästa dvd på Håkans Pop. Varför den nu några år senare inte riktigt håller samma överlägsna kvalité som liveskiva finns det förvisso några orsaker till. Framförallt för att jag efter moget övervägande och idogt lyssnande av liveskivor har kommit fram till att det finns två andra exklusiva och helt igenom lysande liveinspelningar som jag just i denna stund rangordnar högre.
   Dessutom kan jag just nu inte förtränga känslan av att Springsteens återförening med E Street Band var en så mycket mer levande upplevelse på det då nylanserade dvd-formatet jämfört med bara ljudet i öronen. Underbara filmbilder och knivskarpa närbilder förstärkte både musik, sång och det unika samarbetet på scen och gav mig faktiskt känslan att vara på plats i konsertlokalen.
   Som om inte den känslan är viktig nog så är ju skivformatet, vinylens sex sidor, något begränsat jämfört med en i speltid nästan gränslös dvd som presenterade 25 låtar. Av de sex saknade låtarna på trippel-vinyl-albumets 19 låtar är det nog mest smärtsamt att missa ”Born to run”, ”Darkness on the edge of town” och ”Thunder road”.
   Blott ljudupplagan av ”Live in New York City” är naturligtvis inte något menlöst substitut och ska givetvis bedömas efter förutsättningar. Och på det området är trippeln smockfull med historiska höjdpunkter och musikaliska milstolpar.
   Konserten/skivan startar i 180 med "My love will not let you down" och tempot på de första fyra låtarna är högt och någon andhämtning blir det inte förrän på ”Mansion on the hill” med Nils Lofgren på steelguitar och Danny Federici på dragspel.
   En osedvanligt sensuell saxofon (Clarence Clemons) förvandlar det tre minuter långa introt till "The river" till en svåridentifierad sekvens. Den till slut elva minuter långa låten har inga spektakulära partier och ett nästan sammetsmjukt E Street Band håller masken. Det är egentligen bara Bruces munspelssolo som är kvar från originallåten.
   I den upparrangerade sololåten "Youngstown" ökar intensiteten igen med ett häftigt gitarrsolo från Lofgren som bara är en förvarning om vad som komma skall. Direkt utan paus följer nu nämligen den kanske rockigaste, stökigaste och mest högljudda låten i hela Bruce/E Street Bands låtkatalog, "Murder incorporated", som kulminerar när det spelas våldsamt på elgitarrerna.
   Efter den volymstarka urladdningen låter "Badlands" och "Out in the street" som blott en vindpust. Den alldeles fantastiska raden av oändligt starka låtar avlöser varandra i ett framträdande som genomgående bara växer.
   En 16 minuter lång "Tenth Avenue freeze-out" innehåller allt från verbala utbrott, en hetsig presentation av bandet och stor underhållning. En nästan 10 minuter lång "Land of hope and dreams" och "American skin (41 shots)" representerar det monumentalt melodiska respektive det starkt engagerade i Springsteens repertoar.
   På resten av vinylskivorna får vi två låtar som hänger ihop från samma konsert, "Lost in the flood" (första gången på en Bruce-konsert sedan 1978!) och ett akustiskt soloframträdande av "Born in the USA". Plus "Don't look back" (som Bruce först gav bort till The Knack) som en rejäl energikick.
   Så kommer det långa mästerverket "Jungleland" och sopar rent bland alla favoriter. Både melodiskt storslagen och känslomässigt rockig och majestätisk med Clarence Clemons nästan tre minuter långa saxofonsolo, rockhistoriens mest legendariska, som den stora pricken över i.
   Rock'n'roll rules och en partyshowstopper som "Ramrod" följer innan skivan avslutas lugnt och stilla men ganska känslosamt med "If I should fall behind".


Side 1

1. "My Love Will Not Let You Down" (Bruce Springsteen) 5:38
2. "Prove It All Night" (Bruce Springsteen) 6:16
3. "Two Hearts" (Bruce Springsteen) 4:29
4. "Atlantic City" (Bruce Springsteen) 6:36

Side 2

5. "Mansion on the Hill" (Bruce Springsteen) 4:19
6. "The River" (Bruce Springsteen) 11:16
7. "Youngstown" (Bruce Springsteen) 6:16

Side 3

8. "Murder Incorporated" (Bruce Springsteen) 6:07
9. "Badlands" (Bruce Springsteen) 5:43
10. "Out in the Street" (Bruce Springsteen) 6:39

Side 4

11. "Tenth Avenue Freeze-Out" (Bruce Springsteen) 16:09
12. "Land of Hope and Dreams" (Bruce Springsteen) 9:46

Side 5

13. "American Skin (41 Shots)" (Bruce Springsteen) 7:45
14. "Lost in the flood" (Bruce Springsteen) 7:24
15. Born in the U.S.A." (Bruce Springsteen) 5:46
16. "Don't look back" (Bruce Springsteen) 3:19

Side 6

17. ”Jungleland” (Bruce Springsteen) 10:54
18. ”Ramrod” (Bruce Springsteen) 6:28
19. ”If I should fall behind” (Bruce Springsteen) 6:09

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.