Blogginlägg

LIVEALBUM #6: David Johansen

DAVID JOHANSEN: Live it up (Blue Sky, 1982)

EXPLOSIVT! DEN HÄR LIVESKIVAN DÄCKAR MIG fullständigt varje gång jag lyssnar på den. Repertoarmässigt innehåller den kanske inte det hetaste låtmaterialet men ljudet, soundet och den kompromisslöst tajta liverockmusiken som förre New York Dolls-sångaren Johansen framkallar med sitt nya band är fantastiskt. Kombinationen av klockrena covers, egna originallåtar och ett par New York Dolls-relaterade låtar är oslagbar och David Johansen sjunger på toppen av sin förmåga. Hans stora käft, som här utklassar både Mick Jagger, Steven Tyler och Peter Wolf, gör varje låt till ett slutgiltigt magnifikt utropstecken.
   Jag var aldrig någon vän av New York Dolls stökiga rockmusik eller provokativa framtoning men jag måste så här i efterhand erkänna att sångaren Johansen var ett unikum och duon Johnny Thunders och Sylvain Sylvain gjorde på sologitarr respektive kompgitarr historiska avtryck i bandets rockmusik. Men med hjälp av droger och sin egen myt gick bandet under och det bästa som överlevde den perioden var David Johansen vars solokarriär, där Sylvain hade en liten biroll, innehåller åtskilliga höjdpunkter.
   Johansen inledde sin solokarriär med ett eget kompband, The Staten Island Boys, vars fyra medlemmar härstammade från just Staten Island söder om Manhattan. Bandet utökade med Sylvain och blev med tre gitarrister i frontlinjen en omtalad liveattraktion på de amerikanska scenerna under 70-talets senare hälft men av kontraktsskäl försenades skivkarriären.
   Men från 1978 (”David Johansen”) via 1979 (fantastiska ”In style”) och 1981 (”Here comes the night”) var Johansen 1982 redo att ge ut sitt första livealbum. Men resan dit hade krävt sina offer med spridda avhopp från kompbandet men också en återförening med New York Dolls sista trummis, Tony Machine.
   I övrigt var bandet en ny konstellation med två gitarrister, David Nelson och Huw Gower, en basist, Brett Cartwright, och klaviaturkillen Charlie Giordano (som numera är fast E Street Band-medlem). Ett intressant band där Giordano närmast kom från Carolyn Mas kompband, Nelson spelade en gång i New Riders Of The Purple Sage, och Gower var det mest sensationella namnet eftersom han var engelsman och senast hade varit medlem i det tämligen snälla poprockbandet The Records.
   Fem killar bakom Johansen som spelar just så explosivt och en raffinerad liverock som gör ”Live it up” till ett så livs levande livealbum. Som har fångat energin, lyckats behålla konsertatmosfären och förmedlar livekänslan ut i fingerspetsarna från de två konsertkvällarna i Paradise Theater i Boston 4 och 5 februari 1982.
   Producenten Ron Nevison bör också få credit för det överväldigande sound som gör ”Live it up” till en stor attraktion. Amerikanen var redan då rutinerad producent men var mest känd från tämliga tråkiga skivor med Heart, The Babys, Eddie Money, Jefferson Starship och liknande namn men här har han lyckats fullt ut.
   Det är som sagt blandningen av låtar som gör ”Live it up” till en så otroligt underhållande enhet. Med en ryggrad låtar från Johansens soloskivor. Även coverlåtarna, från ett inledande magnifikt medley med Animals-hits via en Motown-klassiker, en Phil Spector-låt till de avslutande New York Dolls-låtarna, blir höjdpunkter på skivan. Dock med en viss reservation för den lättviktiga 60-talspophitlåten ”Build me up buttercup”.
   Repertoaren på skivan känns så naturlig och följsam med Dolls-låtarna som extralåtar på slutet men jag har läst autentiska setlistor från den här tiden. Låtordningen har visat sig varit helt annorlunda med Dolls-låtarna i mitten och Animals-låtarna som konsertfinal. Nåja, det kan ändå inte påverka mina synpunkter på en av rockhistoriens starkaste liveskivor.


SIDE 1

1. a. "We Gotta Get Out of This Place (Barry Mann/Cynthia Weil)
b. Don't Bring Me Down (Gerry Goffin/Carole King)
c. It's My Life" (Roger Atkins/Carl D'Errico) (4:26)
2. "Frenchette" (David Johansen/Sylvain Sylvain) (4:52)
3. "Reach Out (I'll Be There)" (Eddie Holland/Lamont Dozier/Brian Holland) (3:17)
4. "Is This What I Get for Loving You" (Phil Spector/Carole King/Gerry Goffin) (3:13)
5. "Donna" (David Johansen) (4:14)

SIDE 2

6. "Build Me Up Buttercup" (Tony Macaulay/Mike d'Abo) (2:43)
7. "Melody" (David Johansen/Ronnie Guy) (3:02)
8. "Funky But Chic" (David Johansen/Sylvain Sylvain) (3:43)
9. "Bohemian Love Pad" (David Johansen/Sylvain Sylvain) (2:48)
10. "Stranded in the Jungle" (Ernestine Smith/James Johnson) (3:39)
11. "Personality Crisis" (David Johansen/Johnny Thunders) (4:51)

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.