Blogginlägg
2019 års Topp 10 + några till
AMERIKANSKT I TOPP MEN EN STOR SVENSK dominans i övrigt på min årsbästalista över 2019 års bästa album. Det är i högsta grad en märkligt svenskdominerad årsbästalista jag till slut räknade fram som mina personliga favoriter på skiva i år. När jag just nu, på ett helt annat ställe på Håkans Pop, håller på och räknar fram en lista över mina favoriter på 00-talet så förstår jag att svensk musik har blivit en stor del av mitt liv under de senaste åren.
Jag har just nu inte helt klart för mig hur den uppdelningen även gäller 2010-talets bästa skivor i övrigt men det finns nog en chans/risk (stryk det som passar er, kära läsare) att trenden håller i sig. Det är närmast skrattretande hur de svenka skivorna har landat mjukt i mitt medvetande under det senaste året.
Det går naturligtvis att göra en sådan här årsbästalista på väldigt många olika sätt. Jag läser, ser och hör andra kommentarer i ämnet och känner inte igen mig speciellt ofta. Jag har exempelvis en god vän, med en ganska i grunden likartad musiksmak, som för några veckor sedan presenterade sin årsbästalista för mig - och den listan saknade helt svenska skivor. Märkligt men också förklarligt när utbudet är så ofantligt stort och kan vid en slutlig bedömning få étt helt annat resultat.
MED ÅREN OCH UNDER SENARE DECENNIER har svensk musik, svenska artister och svenska grupper fått en betydligt viktigare roll i mitt lyssnande liv och därför finns det naturliga skäl till att mina årsbästalistor logiskt har fått en svensk dominans. Utan att jag på förhand hade den spontana känslan vad gäller 2019 års bästa skivor så blev det helt övertygande så när jag räknade fram resultatet.
Det kanske inte alls har varit samma förbluffande dominans under de senaste tio åren men när jag sneglar på mina årsbästalistor under åren från 2010 och framåt blir det ganska talande. Jag vill inte redan nu göra en topplista över hela 10-talet ty inom några år kommer jag på Håkans Pop publicera en total lista över det senaste decenniets största skivfavoriter och vill därför inte avslöja var mina sympatier ligger redan nu.
2019 års favoriter är däremot som följer:
1. THE LONG RYDERS: Psychedelic country soul
2. TRUE LIES: Hoarse
3. ERIC PALMQWIST: En halv gris kan inte gå
4. PUD ALONE & THE CONGREGATION: L.O.V.E.
5. WRECKLESS ERIC: Transience
6. ULF DAGEBY BAND: Ulf Dageby Band
7. DAN HYLANDER + RAJ MONTANA BAND: Indigo
8. SARAH KLANG: Creamy blue
9. JOEL ALME: Bort bort bort
10. RICHARD LINDGREN: Death & love
Resten:
DALAPLAN: Du går aldrig ensam
BRUCE SPRINGSTEEN: Western stars
LIAM GALLAGHER: Why me? Why not.
NEIL YOUNG: Colorado
MANDO DIAO: BANG
GYLLENE TIDER: Samma skrot och korn
ARTOMUS FRIENDSHIP: A day of celebration
NILS LOFGREN: Blue with Lou
/ HÃ¥kan
Håkans Pop önskar God Jul!
Neil Innes (1944-2019)
<< | December 2019 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget:
- The Waterboys "Where the action is"
- Liam Gallagher "Why me? Why not.
- Jenny Lewis "On the line"
- Sheryl Crow "Threads"
- Jeff Lynnes' ELO "Fromout of nowhere"
- Moneybrother "Det är dom dagarna"
- Gyllene Tider "Samma skrot och korn"
- Mando Diao "Bang"
- Veronica Maggio "Fiender är tråkigt"
- Joel Alme "Bort bort bort"
Några gemensamma nämnare. Synpunkt i övrigt mottages tacksamt.
mvh Janne LSvar:
Vår gemensamma fascination för Gyllene Tider-albumet är väl största överraskningen. Innehållsmässigt är Jeff Lynne-skivan fantastisk bra men soundmässigt alldeles för fläskig och överarbetad. Sedan kan jag nog erkänna att jag inte har lyssnat tillräckligt på Jenny Lewis, Sheryl Crow och Moneybrother.