Blogginlägg

Spelglädje som gränsar till överdos

Postad: 2019-10-27 21:13
Kategori: Live-recensioner

Foto: Carina Österling
RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Björnes Källare, Örebro 27 oktober 2019
Konsertlängd: 16:23-17:51 (88 minuter)
Min plats: Sittande lite till vänster några meter från scenen.


DET FINNS INGEN HEJD PÅ UNENGES och Lindgrens produktivitet, kreativitet och sann och äkta spelglädje. I natt nåddes jag av nyheten att Richard Lindgren förlängde sin Örebro-vistelse och petade in ytterligare en spelning i staden på söndagseftermiddagen. Nu var planen att enbart spela nya originallåtar av material som aldrig framförts live tidigare. Ambitionen var god och i mina öron vansinnigt intressant och spännande men det blev inte riktigt som planerat. Och det brukar det inte bli när två så rutinerade men spontant drivna artister träffas...
   Bob Dylan-programmet var ju egentligen passé men med äkta konnäsörer i publiken blev det nästan omöjligt att inte svänga in på Nobelpristagarens repertoar för tredje dagen i rad. Men vi fick också, som utlovat, en hyfsad portion intressanta nyproducerade låtar som gjorde konsertögonblicket till något riktigt unikt och bra.
   Originallåtarna var mitt stora fokus på konserten och jag fick min dos fullständigt tillfredställd. Olle gjorde några snillrikt poetiska sånger på svenska, ”Vykort från Koster” (med ursprung från Olles irländska intresse) och ”Det regnar på Mallorca”, och Richard bjöd på några rejäla höjdpunkter från materialet han skrev i Italien för några veckor sedan.
   ”Cinghiale grin song” var en poetisk och kraftfull sång om vildsvin(!), djur som vistades runt Richards hus i bergstrakterna norr om Milano och ”Going down to Meliflora” måste bli hans nya hitlåt. En fantastiskt effektiv rocklåt med en refräng som satte sig i hjärnan första gången jag hörde den. ”A walk in the dark” lät som en typisk Dylan-låt men var också ett nytt Richard-original. Medan ”Stranger on the river”, skriven tillsammans med italienaren Francesco Montesanti, var betydligt stillsammare och ekade lite Leonard Cohen.
   Apropå Cohen så var Richards version av ”So long, Marianne” en av eftermiddagens höjdpunkter när han verkligen tog ut svängarna och bjöd på ett stort temperament i speciellt refrängen.
   Det som utlovades som en ganska kort och begränsad konsert växte spontant till nästan en och en halv timme lång väldigt imponerande konsert inför en liten men entusiastisk skara människor.

Dunce's cap
Billy 4
Cinghiale grin song
Det regnar på Mallorca
Vykort från Koster
Going down to Melaflora
Quinn the eskimo
Stranger on the river
Trivsam liten bar
Early morning rain
Senor
Just like Tom Thumb's blues
So long, Marianne
As I went out one morning
A walk in the dark
She belongs to me
Love minus zero/No limit

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (423)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2019 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.