Blogginlägg

Covers: Ann Wilson

ANN WILSON: Hope & glory (Zoë/Rounder, 2007)

DEN AMERIKANSKA SEATTLE-BASERADE GRUPPEN Heart har i alla år musikaliskt representerat den synnerligen ointressanta genren melodisk hårdrock, AOR (Adult Oriented Rock) på amerikanska. Men gruppens musik har varit kommersiellt framgångsrik under lång tid med systrarna Ann och Nancy Wilson, sångerska respektive gitarrist, i spetsen. Gruppen har utan uppehåll, men otaliga medlemsförändringar, existerat från 1970 till idag utan att på något vis närma sig min musiksmak.
   Därför är förutsättningarna på minus, trots en ganska varierad och delvis spännande låtlista, innan jag ska lyssna på Ann Wilsons första soloalbum med enbart covers. På många låtar har Ann bjudit in framträdande gästsångare, ett kommersiellt knep som också väcker en viss skepsis hos mig.
   Att Ben Mink har producerat ”Hope & glory” ger dock små förhoppningar. Mink är ju mest känd som k d langs producent och låtskrivarpartner men har en diger lista på artister, om än inga tunga namn, han har producerat. Dessutom är han en månginstrumentalist och spelar ett otal olika instrument på Anns album. Så när jag trycker på ”start” är det inledande tvivlet hos mig tillfälligt dämpat och redan på öppningslåten, Pink Floyd-låten som jag aldrig har upptäckt på ”The wall”, låter det både intressant och förtoendeingivande inför resten av albumet.
   Ganska omedelbart förstår jag att soundet, produktionen och arrangemangen på ”Hope & glory” inte har något gemensamt med Hearts slentrianmässiga melodiradiohårdrock. Musiken är här på en helt annan nivå där instrumenten ofta är akustiska och tillsammans med Ben Mink har de ambitiösa arrangemangen gjort om originalversionerna av coverlåtarna på ett personligt sätt.
   Ben Mink har förmodligen varit helt ovärderlig när Ann Wilson gick in i studion för att göra sitt första studioalbum. Arrangemangen omfamnas ibland av massiva stråkarrangemang men det är alltså Mink som på olika fioler gör sin egen stråkkvartett. Som på Elton Johns ”Where to now St Peter” där Paul Buckmasters originalarrangemang uppdateras snyggt när Elton dessutom gästar utan att ta över fokus från Ann.
   Men Mink imponerar på albumets samtliga spår på olika sätt. Mest genom att spela fem-sex olika instrument, allt från gitarrer och keyboards till lap steel och udda stränginstrument som cuatro, mandocello och charango. Han har givit ”Hope & glory” en personlig klang som jag i min vildaste fantasi aldrig trodde Ann Wilson var mäktig.
   Till min positiva åsikt kan läggas att låtmaterialet, urvalet av coverlåtar, har den där varierade kvalitén att växla mellan lugna akustiskt baserade låtar (bluesgrasskryddade version av ”Bad moon rising”) och för all del några intensivt tyngre (”Immigrant song”) sekvenser. Och även där bjuder Ben Mink på sin skicklighet. Han spelar naturligtvis förstafiolen på Creedence-låten och i slutet på Led Zeppelin-låten exploderar han i ett brötigt stenhårt gitarrsolo.
   Bland topparna på skivan vill jag utnämna Neil Youngs ”War of man”, den ovannämnda glada versionen av Creedences klassiker och den för mig mindre kända Lucinda Williams-låten ”Jackson” i en ödmjuk tolkning med k d lang.
   Apropå det så tar gästartisterna inte fokus från Ann Wilson vid sina inhopp. Lang, Wynonna Judd, Alison Krauss och Heart-systern Nancy körar mest bredvid Ann. Men på ”A hard rain's a-gonna fall” blir det kanske lite väl trångt vid mikrofonen när både Rufus Wainwright och Shawn Colvin gör några fruktlösa försök att ge Dylans ny energi.
   Den egna originallåten "Little Problems, Little Lies" gör inte bort sig i sammanhanget.


1. "Goodbye Blue Sky" (featuring Nancy Wilson) (Roger Waters) 3:12
1979. Från albumet "The wall" med Pink Floyd.
2. "Where to Now St. Peter?" (with Elton John) (Elton John/Bernie Taupin) 4:38
1970. Från albumet "Tumbleweed connection" med Elton John.
3. "Jackson" (with k.d. lang) (Lucinda Williams) 3:36
1998. Från albumet "Car wheels on a gravel road" med låtskrivaren.
4. "We Gotta Get Out of This Place" (with Wynonna Judd) (Barry Mann/ Cynthia Weil) 3:45
1965. Singel med The Animals.
5. "Immigrant Song" (Jimmy Page/Robert Plant) 3:43
1970. Från albumet "Led Zeppelin III" med Led Zeppelin.
6. "Darkness, Darkness" (featuring Nancy Wilson) (Jesse Colin Young) 4:37
1969. Singel med The Youngbloods.
7. "Bad Moon Rising" (with Gretchen Wilson) (John Fogerty) 3:15
1969. Singel med Creedence Clearwater Revival.
8. "War of Man" (with Alison Krauss) (Neil Young) 4:38
1992. Från albumet "Harvest moon" med låtskrivaren.
9. "Get Together" (with Nancy Wilson, Deana Carter & Wynonna Judd) (Chet Powers) 4:03
1964. Från albumet "Back in town" (som "Let's get together") med The Kingston Trio.
10. "Isolation" (John Lennon) 3:02
1970. Från albumet "John Lennon/Plastic Ono Band" med låtskrivaren.
11. "A Hard Rain's A-Gonna Fall" (with Rufus Wainwright & Shawn Colvin) (Bob Dylan) 6:14
1963. Från albumet "The freewheelin' Bob Dylan" med låtskrivaren.
12. "Little Problems, Little Lies" (Ben Mink/Ann Wilson) 3:31
Original.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.