Blogginlägg
God smak rimmar illa med försäljningslistan
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/10 1999.
Du behöver nödvändigtvis inte undersöka den svenska Topplistan speciellt noga för att förstå att mina ord i kommersiella sammanhang väger väldigt lätt. Om Topplistan skulle vara beviset på god smak skulle självförtoendet hos varje skivrecensent befinna sig på botten. Nu rimmar god smak väldigt illa med försäljningslistan.
De mest framträdande skivorna på Topplistan är ofta en musikalisk motsvarighet till engångsförpackningar, smaklös snabbmat eller intelligensbefriade actionfilmer. De tillfredställer någon eller något. Men under en allt kortare tidsperiod.
Och vi skivrecensenter har till synes en allt mindre makt, ett allt mindre inflytande och har bara ett försumbart litet ögonblick på oss att övertyga om de bra skivornas förträfflighet. När jag läser Topplistan blir jag övertygad om att landets skivköpare uteslutande är en blandning av Voxpop-tittare och icke läskunniga dagisungar.
Det är inget nytt, det är inget egendomligt och det är ständigt återkommande. Men det är också otroligt påfrestande att följa varje one-hit-wonder till toppen för att aldrig mer visa sig i dylika sammanhang. Eventuellt följa upp med en karbonliknande låt innan publiken definitivt tröttnar.
Det är givetvis tidens gång och det är bara att svälja förtreten. Ändå har jag svårt att acceptera när höstens utmärkta skivor med Staffan Hellstrand (18 som bäst på Topplistan), The Facer (36) och Lars Winnerbäck (11) inte når en större publik.
Och att de mycket habila svenska countryrockgrupperna Ben, Alimony och Deeptone, som alla ger ut skivor på ett nystartat bolag i Lund med högst begränsat marknadsföringskonto, inte ens når upp till de lägsta placeringarna på Topplistan är inte överraskande. Men lika sorgligt att konstatera. Varje gång.
Det är inte värst just nu utan hela tiden kommer det nya tillfälliga bottennapp som stjäl uppmärksamhet från all bra, personlig och spännnande poprock. För även på det internationella området har skivorna som jag rankar som de fem hetaste kandidaterna till årets bästa-lista knappast varit några försäljningssuccéer.
En "lyckades" missa Topp 60-listan helt. En figurerade två veckor på listan med en 56:e-plats som bäst. De öviga nådde 5:e, 18:e respektive 36:e plats. Vilka de är? I december avslöjas årsbästa-listorna och de underbart geniala, personligt lysande (men nästan helt osäljbara skivorna) får ett ansikte.
/ Håkan
”Maraton”
Totta konsert
<< | Oktober 1999 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...
Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...
Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...
Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...
Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...
Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...
Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...
Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...
Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...
Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...


Kommentarer till blogginlägget: