Blogginlägg från september, 1999

Lolita Pops historia 1979-1999

1979
26 maj: En första improviserad sättning av Lolita Pop gjorde sin första konsert: Ulf Lernhammar, Benkt Svensson, Per Eriksson, Bo Eriksson, Thomas Johansson, Karin Wistrand och Kristina Enerholm.
   Höst: Sten Booberg tillkommer.

1980
Under året utkristalliserade sig den första seriösa upplagan av Lolita Pop: Karin Wistrand, sång, Sten Booberg, gitarr, Benkt Svensson, gitarr, Thomas Johansson, bas, Per Eriksson, saxofon, och Peter Olsen, trummor.

1981
dec: singeln ”Kärlekens pedaler” (singel).

1982
mars: "Falska bilder" (album)
okt: Saxofonisten Per Eriksson ersatte Olsen som trummis.

1983
feb: ”Fem söker en skatt” (album).
Ulf Lernhammar, ny basist efter Thomas Johansson.
nov: ”Irrfärder” (album).

1984
april: ”Lolita Pop” (engelskt album)
Gitarristen Benkt Svensson började spela bas när Lernhammar lämnade gruppen.

1985
mars: New York-konserter.
april: ”Att ha fritidsbåt” (album).
höst: Gruppen tog ett sabbatsår.

1986
Sommar: Matts Alsberg ny basist. Benkt tillbaka på gitarr.
Höst: USA-kontrakt med Virgin USA.

1987
30 juni: Spelar förband till Iggy Pop i Brunnsparken.
aug: ”Lolita Pop” (amerikanskt album).
okt: Örebroaren Henrik Melin är ny basist efter Alsberg..

1989
mars: ”Love poison” (album).
sep: Ut: Per Eriksson/Benkt Svensson. In: Christer Björklund/Fredrik Blank.

1990
sep: ”Blumenkraft” (album).

1992
29 mars: sista Örebrospelningen på Ritz.

1993
nov: ”Regn av dagar” (samlingsalbum).

1997
30 juli: Originalbandet (1987-1989) på Slottfestivalen.

1999
15 maj: Ännu en tillfällig comebackspelning, på en antivåldsgala på Club 700.

/ Håkan

Nypremiär på ”Yellow Submarine”

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/9 1999.

Ni kanske har missat det, men det har just avslutats en Internationell Beatles-vecka i Liverpool. Anledningen, förutom att en massa rika människor ska bli ännu rikare, är en nypremiär på en tecknad Beatles-film, "Yellow submarine", som de medverkade minimalt i (några minuter på slutet) och bidrog med några få ursprungligen kasserade låtar till. Det påstås i vissa kretsar att filmen skriver historia bland tecknade filmer. Men jag har svårt att engagera mig i en 31 år gammal film där de fyra beatlarnas röster tillhör andra skådespelare, med ett manus (inte skrivet av Beatles) som löst bygger på texten till "Yellow submarine"-låten och med huvudsakligen redan känd Beatles-musik som ett soundtrack till filmen.
   Beatles ville på den tiden aldrig riktigt kännas vid filmen. Det var ett projekt som deras dåvarande manager Brian Epstein hade initierat och LP:n innehöll bara fyra "nya" Beatles-låtar. Fast i tre fall var det nästan två år gamla inspelningar som letats fram. Överblivna men också en gång ratade.
   Så återutgivningen av "Yellow submarine" är verkligen en tunn historia med historiskt mariginella Beatles-insatser. Som nu lanseras proffsigt och marknadsförs stort som vore det något exklusivt i nivå med BBC-inspelningarna eller alla "Anthology"-delarna.
   Därför har alla förhandsrapporter fått nästan skrattretande proportioner. Som när Beatles-talesmannen Geoff Baker i maj påstod att de hittat en helt ny Beatles-låt vilket senare visade sig vara en nymixning av "Hey bulldog". Och så skivan, en nymixad variant med 15 redan kända Beatles-låtar, som släpps om nästan två veckor och säkert får Beatles-febern att stiga för sista gången det här århundradet. Och i dess släptåg lanseras reklamartiklar: shorts, porslinsfigurer, cyklar, surfingbrädor, tallrikar, slipsar, lampor, tekannor, t-shirts, pussel, klockor, pennor och så vidare.
   Men även ratade Beatles-låtar håller en viss standard och ingen, inte ens jag, kan påstå att "Only a northern song" (Harrisons ironiska sång), "All together now" (McCartneys simpla ramsa), "Hey bulldog" (Lennons tunga rocklåt) och "It's all too much" (Harrisons psykedeliska ljudfyrverkeri) är skräp.
   Men att därifrån dra igång ännu ett marknadsföringsjippo känns omotiverat och nästan magstarkt. Inte helt värdigt namnet på århundradets största pop- och rockgrupp.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.