Blogginlägg

Tributes: Judy Collins

"Born to the Breed: A Tribute to Judy Collins" (Wildflower, 2008)

I MINA ALLMÄNNA ÖRON HAR JAG NÄSTAN aldrig imponerats av Judy Collins som låtskrivare. Hon blev ju i början av sin karriär, på 60-talet, så förnkippad med låtar som hon inte hade skrivit själv. Visserligen tillhör de låtarna helt klart musikhistorien, exempelvis ”Suzanne”, ”Both sides now” och musikalernas musikallåt ”Send in the clown” som alla gavs ut som Judy Collins-singlar. All kommersiell fokus i hennes tidiga karriär ägnades då åt covers. Judys röst var guld värd men hennes kreativa personlighet tynade bort något.
   Även på Judys 60-talsalbum var hennes egna låtar i klar minoritet, mer undantag än regel, men på den här tributskivan får vi, stackars okunniga, lära oss ett och annat om hennes egna låtskrivande. Från 1967 trängde hon sig trots allt in med sina egna låtar i den celebra skaran låtskrivare bland namn som Leonard Cohen, Joni Mitchell och Jacques Brel.
   I Judys låtar från 1967, hämtade från hennes album ”Wildflowers”, hör jag kvaliteer i låtmaterialet som jag inte har upptäckt med henne tidigare, ”Albatross” och ”Since you've asked”. Den senare låten finns med i två versioner dessutom.
   Det är ju precis så här en tributskiva ska fungera, den ska i sina bästa stunder presentera en artists låtskrivande för en dittills okunnig publik. Den ska öppna både ögon och öron via tolkningar från andra artister som i de flesta fall gör sitt yttersta med sina versioner. I det här speciella fallet har huvudpersonen Judy Collins själv övervakat hela produktionen av skivan som sedan är utgiven på hennes eget skivbolag och samtidigt passat på att plocka med några av ”sina egna” artister på skivan.
   Nu är jag som sagt inte så bekant med originalen, och kan inte göra de där exakta jämförelserna, men det låter många gånger fantastiskt både här och där.
   Artisturvalet är både överraskande och förväntat, både kända artister men också några för mig helt obekanta namn. Artister som Joan Baez, Shawn Colvin och Dolly Parton är kanske förutsägbart men även där överraskar resultatet stundtals. Dollys folkmusikbaserade och onekligen catchy version av ”Fisherman's song”, med både banjo, fiol och mandolin i arrangemanget, tillhör topparna på skivan.
   Att Pretenders-sångerskan Chrissie Hynde bidrar till hyllningen av Judy får väl beskrivas som lite udda i sammanhanget. Hon gör en återhållsam och avskalad version av ”My father”, en annan 60-talslåt, med bara gitarr och piano till komp.
   Sedan är det en ynnest att det inte bara är kvinnor i artistskaran som tolkar Judy Collins ty killarnas bidrag ger hela projektet en fin variation och ett viktigt omväxlande sound.
   För mig obekante Kenny White gör en fin version av ”Song for Martin” som trots det orkestrerade arrangemanget är personlig där cello och trumpet gör helheten så fin. Även Rufus Wainwright med sin ljusa röst, i ett inte så överraskande stråkarrangemang, står också ut på skivan. Men killen som imponerar mest är gitarristen Jim Lauderdale, mer känd som kompmusiker än artist, som gör den mycket fina ”Easy times” som doftar ren och skär kvalité.
   Sedan måste det vara riktigt hedrande för Judy att Jim Webb och Leonard Cohen medverkar på skivan, två genuina låtskrivare vars låtar Judy har tolkat många gånger under sin karriär. ”Fallow way” är ju en helt underbar låt som ekar Jimmy Webb-klass och intrycket förstärks när den framförs med bara Webbs komp på piano. Att höra Cohen, som gav Judy många låtar på 60-talet, hest och personligt recitera Judys ”Sinceyou've asked” måste nog också beskrivas som unikt.
   Ännu en artist vars namn jag inte kände till tidigare, Amy Speace, får det stora ansvaret att framföra titellåten och gör den i en fräsch countryfierad version producerad av James Mastro från The Bongos. Och den amerikanska singer/songwriter-sångerskan Dar Williams framför ”Holly Ann” så fint.
   En av skivans två överrskande namn som artister, Iran/amerikanske sångaren Ali Eskandarian (mördad 2013!), gör en fin version av den politiskt färgade ”Song for Sarajevo” skivans mest aktuella låt från 1994. Ett annat obekant namn på skivan, James Mudriczki, gör nog skivans mest udda framförande, ”Che”. En över sju minuter lång chockerande elektronisk och hårt rytmisk tolkning av Judy Collins låt från 1973 om Che Guevara står verkligen ut på en annars väldigt fin hyllningsskiva.


"Secret Gardens": Shawn Colvin (4:33)
"Easy Times": Jim Lauderdale (3:41)
"Fisherman's Song": Dolly Parton (3:29)
"Albatross": Rufus Wainwright (5:14)
"Fortune of Soldiers": The Webb Sisters (4:21)
"Song for Martin": Kenny White (3:57)
"Since You've Asked": Joan Baez (2:28)
"My Father": Chrissie Hynde (3:36)
"Born to the Breed": Amy Speace (4:34)
"Trust Your Heart": Bernadette Peters (3:12)
"Fallow Way": Jimmy Webb (5:13)
"Weaver Song (Holly's Song)": Dar Williams (3:47)
"Song for Sarajevo": Ali Eskandarian (5:00)
"Che": James Mudriczki (7:24)
"Since You've Asked" Leonard Cohen (1:27)

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.