Blogginlägg

I min skivhylla: Dan Hylander

DAN HYLANDER & KOSMONAUT: Café Sorgenfri (Amalthea AM 65)

Release: April 1988
Placering i skivhyllan: Hylla 5. Mellan Dan Hylanders "Kung av onsdag" (1986) och "Lycklig måne" (1990).

JAG HAR UNDER DENNA HETA SOMMAR lyssnat igenom några av Dan Hylanders 80-talsalbum för att försöka hitta skivan som kvalitetsmässigt i någon mån kan mäta sig med "Calypso" (1983) som jag för drygt tio år sedan utnämnde till skåningens bästa 80-talsplatta. Det blev ett oväntat tufft uppdrag att lyssna igenom drygt 30 år gamla skivor, som mer eller mindre var formade av den tidens sound, men det var också en välkommen återblick i minnen och låtmaterial som då låg mig väldigt varmt om hjärtat.
   Jag har i det här sammanhanget lämnat rockskivorna "September" (1981) och livealbumet "Bella notte" (1982) utanför närmare bedömning ty de tillhör liksom en annan tid, en annan epok. Raj Montana Bands sättning hade sÃ¥ dags inte riktigt satt sig och det som skulle bli deras 80-talssound lÃ¥g ännu sÃ¥ länge i sin linda. Men de albumen var ytterst älskvärda dÃ¥ och är det fortfarande. Nej, idag koncentrerar jag mig pÃ¥ allt efter "Calypso" som jag betraktar som det breda genombrottet för Dan och hans band.
   Hylanders "...om änglar & sjakaler", som kom hösten 1984, skulle bli sista samarbetet mellan Dan Hylander, Py Bäckman och Raj Montana Band och jag, och mÃ¥nga med mig, laddade för nÃ¥got stort och legendariskt men blev lite besviken. Bakom det sedvanligt stilfulla Kjell Andersson-omslaget fanns ett tunnare sound som strök lyssnaren medhÃ¥rs och hammondorgeln var till stor del ersatt av skimrande syntar.
   Efter Raj Montana Bands nedläggning i december 1984 ombildade Hylander sitt kompband helt och hÃ¥llet. PÃ¥ toppen av sin kommersiella karriär visste resurserna inga gränser. PÃ¥ "Kung av onsdag" (1986) fick ett Ã¥ttamannaband, nu under namnet Kosmonaut, med dubblerade musiker pÃ¥ nästan varje position fick symbolisera det pompösa, keyboardsbaserade och slamriga 80-talssoundet. Hylanders späda röst försvann bland maskiner, ekon och överdrivna arrangemang.
   De nÃ¥got besvikna och stundtals negativa synpunkterna pÃ¥ de bÃ¥da albumen var mina egna när skivorna släpptes. Det ska erkännas att jag nu, under sommarens Ã¥terblick, inte uppfattar skivorna som fullt sÃ¥ katastrofala eller problematiska i sin helhet. De gÃ¥r uppenbart att lyssna pÃ¥ även idag utan att fÃ¥ allergiska utslag.
   Detta leder oss till dagens huvudroll pÃ¥ grammofontallriken, "Café Sorgenfri", där Hylander märkbart har sänkt ambitionerna, trimmat ner kompet och till stor del skalat av arrangemangen. Drygt 30 Ã¥r efter release tycker jag bÃ¥de innehÃ¥ll, sound och produktion överlevt decennierna med överraskande godkänt resultat utan att pÃ¥ nÃ¥got sätt överträffa Hylanders tidiga 80-talsskivor.

KVAR FRÅN DET ÖVERAMBITIÖSA KOMPBANDET Kosmonaut finns här bara två man, gitarristen och mycket annat Henrik Janson och trummisen Åke Sundqvist, och teknikern Pontus Olsson, som hade jobbat med Hylander sedan 1979, är officiell medlem i kvartetten. Utanför den konstellationen medverkar några gästmusiker som Bengt Blomgren, Svante Persson, danske jazztrumpetaren Palle Mikkelborg, tre blåsare och faktiskt Jan Schaffer i slutet på en låt.
   I den sedvanliga kören bakom Hylander Ã¥terfinns ett antal prominenta profiler, som Py Bäckman, Tomas Ledin, Mats Ronander och Mikael Rickfors, men det är inget som överarbetas enligt den tidens modell. Allt är till stor del delikata detaljer men inget överflöd i arrangemangen.
   OK, vid nÃ¥got tillfälle ("Jag har charm") flörtar Dan Hylander lite med discopubliken och pÃ¥ den catchy och refrängstarka "544 832" gränsar det nästan till schlager men blÃ¥sarrangemanget där ovannämnda Mikkelborg gör ett suveränt solo suddar ut seriösa jämförelser.
   Innan jag den här sommaren Ã¥tervände till "Café Sorgenfri" hade jag genomgÃ¥ende positiva vibrationer kring albumet. När jag nu har lyssnat närmare mer koncentrerat har jag fÃ¥tt nÃ¥gra nygamla favoriter bland materialet som uppenbart fortfarande hÃ¥ller, över 30 Ã¥r efter inspelning.
   "Vackra förlorare" och "Bara en man" är en stark, poppig och melodisk inledning pÃ¥ albumet men lÃ¥tarna jag mest gärna Ã¥tervänder till har ett nÃ¥got lägre och personligare tempo. "Läppstift pÃ¥ ett glas", Ã¥terigen med dansken Mikkelborg pÃ¥ skönt sordinerad trumpet, och den växande "Epilog" är bÃ¥de snygga och effektiva ballader.
   Liksom mycket av de smakfulla detaljerna pÃ¥ skivan presenteras "Café Sorgenfri" visuellt pÃ¥ skivomslaget pÃ¥ ett mycket delikat sätt via miljön, färgerna och den tidlösa inramningen. Omslagsbilderna är hämtade frÃ¥n den danska restaurangen med samma namn som albumtiteln. I Denise Grünsteins fotografier vilar ett tidlöst lugn som jag tycker pÃ¥verkar lyssnaren i en positiv riktning. En ovanligt välkammad Dan Hylander sitter med en betald nota, vid ett bord med nÃ¥gra flaskor Tuborg Grön och strax bakom stÃ¥r ett gammalt och slitet piano.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.