Blogginlägg

Britta Persson balanserade på slak lina

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/9 2006.

KONSERT
Britta Persson
Klubb Smart/Satin, Örebro 16/9 2006

Britta Persson må ha ett alldagligt men nästan anonymt namn men artistmässigt är hon en främmande fågel och en stor personlig profil. Hennes sena framträdande på Klubb Smart i lördagsnatt var störd av så många tekniska strul att hennes mest finstämda partier förlorades i rundgång eller pratades bort av en ofokuserad publik.
   Tid och plats gav inte Brittas vågade utmaning med lågmäld personlig pop full valuta. Hon efterträdde den rullande volymstarka evighetslånga ångvälten och förbandet Paddington DC på scen och så dags, en halvtimme efter midnatt, var det omöjligt att soundchecka. Problem som sedan förföljde Britta med band under nästan hela konserten.
   Hur mycket jag än intalar mig själv att det inte var Brittas fel så påverkade det svajiga ljudet ändå helhetsintrycket. När framträdandet sedan pendlade kraftigt mellan fullt band och ensamma ballader, Britta sittande vid pianot eller med akustisk och elektrisk gitarr solo så blev det en allsköns blandning och, dessvärre, en något okoncentrerad konsert. Som aldrig spårade ur men balanserade på slak lina vid flera ögonblick.
   Britta var naturligtvis ledsen över förutsättningarna och gjorde det absolut bästa av situationen och tillsammans med Kristofer Åströms bands grymt rutinerade komp så blev det trots allt en smakfull presentation av en lovande ny stjärna. Som jag på skiva kan uppleva som en mix av Anna Ternheim och Marit Bergman men som levande på scen blev än mycket mer personligare.
   Jag kan stundtals älska Brittas djupt intensivt udda framtoning men stod också och funderade på om inte en och annan kommersiell genväg hade lättat upp anrättningen i lördagskväll något. Då tog hon fram några av sina mest lättsammaste stunder ur repertoaren, ”Bellamy Straat Straat” och ”Winter tour”, och plötsligt avslutades konserten lite gladare och mer bekymmerslöst än den hade inletts.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.