Blogginlägg

Rockades friskt på Folk at Heart

Les Gordons.


One Little Mountain.


Martin HÃ¥kan (Qvarfordt).

Alla bilder: Carina ÖsterlingBianca De Leon.

FOLK AT HEART 2018 BLEV INGET "same procedure as last year". Byte av festivalplats blev både förbryllande och en spännande nytändning. Nya lokaliteter gav visserligen prov på att rutinerna bör vara på hugget och inledningsvis kändes hela hotellet som ett virrvarr av samlingslokaler, bar, restaurang och våningsplan. Men det var inget hinder till att utveckla konceptet med levande folkmusik i alla dess former. Och gränserna för vad som är folkmusik tror jag blev än mer vidlyftiga under dessa två dygn på Scandic Örebro Väst som hotellet officiellt heter.
   Jag minns festivalgeneralen Anders Damberg förklara 2014, när Folk at Heart startade, när han fick frÃ¥gan vad som är folkmusik och beskrev genren att det är all musik som kan framföras akustiskt. Jag tror inte förklaringen hÃ¥ller idag när Ã¥rets festival ska sammanfattas men Ã¥ andra är väl utveckling ett friskhetstecken.
   Själv hamnade jag pÃ¥ lördagskvällen framför den scen som jag redan pÃ¥ eftermiddagen hotade och lovade att besöka, Restaurangen. Just pÃ¥ den scenen kunde jag under flera timmar, med tre pÃ¥ varandra följande band, njuta av levande musik som jag knappast kan beskriva som varken traditionell eller allmänt folkmusikrelaterad. I drygt tvÃ¥ timmar rockade det friskt frÃ¥n resturangenscenen och genremässigt var det mer rock än folkmusik som regerade.
   Precis som min tidigare planering hade formulerat framtiden för lördagskvällen var det Les Gordons som sparkade igÃ¥ng rocktemat för kvällen. En delvis specialsättning av bandet, med inlÃ¥nad trummis och basist, gav ändÃ¥ rock- och popenergin ett ansikte med sin Motownpop och melodiska rocklÃ¥tar. Starten blev nÃ¥got försenad och jag fick för nÃ¥gra minuter en otäck deja vu i huvudet när bandets Live at Heart-konsert 2015 blev förkortad till häften pÃ¥ grund av tekniska problem. Den här gÃ¥ngen blev avbrottet kortare och den charmiga och ofta intensivt levande poprockmusiken fick flöda fritt under en halvtimme. I en repertoar fylld av starka lÃ¥tar, av vilka mÃ¥nga ingÃ¥r pÃ¥ kommande albumet som enligt uppgift släpps i mars/april i vÃ¥r, som avslutades med Melodifestivalbidraget "Bound to fall".
   Energin pÃ¥ Restaurangscenen blev inte mindre tydlig under DSH5:s lördagsframträdande som inte stördes av den nästan punklarmiga volymen kvällen innan. Nu hade festivalpubliken mött upp i sin helhet och det var verkligen fullsatt i den lÃ¥ngsmala lokalen vilket givetvis inspirerade bandet att bjuda pÃ¥ det bästa frÃ¥n förra albumet och godbitarna frÃ¥n den kommande "Rädda världen"-albumet som släpps om en mÃ¥nad. Ljudet var den här kvällen som sagt exemplariskt och Lennart Hessels mandolin framträdde i hela sin prakt. MÃ¥nga nya ännu sÃ¥ länge outgivna lÃ¥tar lovade gott inför nya skivan där avslutningslÃ¥ten "För den förbannade kärlekens skull" är en kommande hit.
   Nästa rockinspirerade band var One Little Mountain, Mattias Bergstedts band, som jag nu helt accepterar vara ett levande poprockband, och inte nÃ¥gon tillfällig soloutflykt. Dramatiskt välskrivna lÃ¥tar som live verkligen levererar bÃ¥de energi och melodi. Mattias närvaro pÃ¥ scen tillförde konserten en massa energi och självklar pondus.
   Det pÃ¥följande bandet pÃ¥ samma scen, Ã…staden Light, hade ingen avundsvärd roll med sin huvudsakligen akustiska sättning men jag blev lite imponerad av bÃ¥de lÃ¥tar, sound och arrangemang där den akustiska gitarristen pÃ¥ vänster sida, Pelle Forss, var suveränt duktig pÃ¥ sitt instrument. Lite gammaldags progg framträdde i texterna men där fanns ocksÃ¥ bÃ¥de charm, distans och humor.
   Dessvärre var vi tvingade att lämna Ã…staden Lights konsert i förtid för att inte missa kvällens första hotellrumsspelning där Martin HÃ¥kan uppträdde. Han, med efternamnet Qvarfordt, och hans band hade kvällen innan imponerat stort med sin elektriska poprock pÃ¥ en stor scen och nu fanns det en chans att njuta av materialet pÃ¥ närmare hÃ¥ll. Tillsammans med cellospelaren Maja Molander och valhornsspelaren Carl Carlsvärd blev det en innerligt tillbakalutad men repertoarmässigt stark upplevelse. Tillsammans med publiken i det lilla hotellrummet lyckades Martin fÃ¥nga en närmast magisk känsla med sitt välskrivna material och en ambition att bjuda in publiken för att bidra i lÃ¥tarna.
   Tidigare pÃ¥ kvällen fick jag chansen att Ã¥terknyta kontakten med Austin-tjejen Bianca De Leon och hennes detaljerade historier till lÃ¥ttexter. För kvällen nÃ¥got sjuk men hon kämpade pÃ¥ i en halvtimme med lite kortare mellansnack men fortfarande en väldigt stark americana-inspirerad repertoar.
   Folk at Heart bjuder av naturliga skäl pÃ¥ en otrolig bred definition av folkmusik, ibland gränsöverskridande men ocksÃ¥ en blandning av bÃ¥de modern, experimentell och traditionell stil. Vi avslutade lördagsnatten och därmed ocksÃ¥ hela festivalen med Melpa- Jockes Jam Club som jag utan rekommendation frÃ¥n andra festivalbesökare säkert hade missat. TvÃ¥ fioler, en nyckelharpa, akustisk gitarr, percussion och elbas(!) kanske lÃ¥ter förutsägbart pÃ¥ pappret men tillsammans med ledaren Jocke Gradins introduktion blev det en väldig trivsam halvtimme i ett trÃ¥ngt hotellrum.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.