Blogginlägg

Håkans Pop 10 år: "Äntligen på väg"

När jag under hösten 2013 och våren 2014 rangordnade mina största albumfavoriter från 90-talet var nog Ted Gärdestads sista album, "Äntligen på väg", det mest överraskande valet. Det var en bräcklig artist som stod vid mikrofonen men skivan innehåller många mycket starka melodier till bror Kenneths ännu starkare texter som så genialt sammanfattar känslorna hos en totalt trasig artist.

Den här artikeln publicerades ursprungligen på HÅKANS POP 2/9 2013.

TED GÄRDESTAD: Äntligen på väg (Polar, 1994)

Jag minns än idag när jag på ett nöjesredaktionsmöte i november 1994 förklarade att Ted Gärdestad gjort veckans viktigaste skiva för mig och möttes av åtskilliga förvånade ansikten. Jag tror tidningens hårdrocksrecensent dessutom fnyste lite. Att Ted Gärdestads comeback "Äntligen på väg" även tog mig på sängen kan jag villigt erkänna men å andra sidan hade jag ett gott förhållande till 70-talets Ted att falla tillbaka på. Jag har detaljerat förklarat mitt djupa Ted Gärdestad-intresse här.
   När skivan släpptes i november 1994 var jag ändÃ¥ inte sÃ¥ förberedd som jag kanske borde ha varit. Ted hade ju trots allt inte producerat ett riktigt album sedan 1981 men 1993 släpptes den nyproducerade, av Anders Glenmark, singeln "För kärlekens skull". En modern evergreen. "Himlen är oskyldigt blÃ¥", en nyinspelad svensk version av hans "Blue Virgin Isles", släpptes samma Ã¥r pÃ¥ samlingsalbumet "Kalendarium" och visade att Ted hade mer att ge.
   Produktionen av "Äntligen pÃ¥ väg" var komplicerad av lÃ¥ngt utdragen. Ted, som sedan flera Ã¥r tillbaka led av psykisk obalans, ville inte medverka i studion. Han gjorde sina sÃ¥ngpÃ¥lägg hemma medan producenterna Leif Larson och Jan Schaffer tillsammans med musiker spelade in allt i Polar Studios.
   Jag vill sällan Ã¥terpublicera gamla skivrecensioner men har valt att göra det nu. SÃ¥ här skrev jag om "Äntligen pÃ¥ väg" i Nerikes Allehanda 17 november 1994:

"Nedslagen men inte utslagen, bitter men inte förlamad med en ljus livssyn utan att bli patetisk.
   Ted Gärdestadscomeback pÃ¥ skiva är närmast makalös. Det är en tilltufsad själ i en bräcklig kropp som inte försöker Ã¥terupprepa receptet frÃ¥n de goda Ã¥ren pÃ¥ 70-talet.
   Ã„ndÃ¥ har Ted lyckats skriva en mängd starka melodier, frÃ¥n uppsluppna poplÃ¥tar till mollnedtyngda ballader, lÃ¥ngt över mina splittrade förväntningar.
   FrÃ¥n en man som inte ens vÃ¥gar gÃ¥ in i studion, alla hans sÃ¥ngpÃ¥lägg är gjorda i hemmet, lÃ¥ter det emotionellt starkt fastän sÃ¥ngmässigt naket, bräckligt och avslöjande.
   Producenterna Janne Schaffer och Leif Larson har givit Teds lÃ¥tar dignitet och en mycket seriös prägel. "Satellit" och "Jag vill ha en egen mÃ¥ne" är ett fjärran glömt kapitel.
Broder Kenneths texter är också anpassade nutid och är ofta resultatet av ett uppslitande och trassligt 80-tal.
   Drömmar, hopp, djupa sÃ¥r, längtan och sköra trÃ¥dar är centrala ord i poesin som ackompanjerar Teds mÃ¥nga melodiska höjdpunkter.
   "Ge en sol", "Champagnegatan", "I min radio", "Om du ville ha mej" (med ABBA-eko), "Kärleken är störst är hits i vanlig bemärkelse.
   Sedan finns det nÃ¥gra flackande, osäkra ballader som andhämtningspauser mellan skivans stora ögonblick.
   Den smygande "Hon är kvinnan", med läcker slide och "svart" kör, den genialt enkla "Hoppets eld" som han kan sälja dyrt till Traveling Wilburys tredje skiva och "Tid faller hÃ¥rt", en monumental balladduett tillsammans med Marie Bergman.
   Och den avslutande, tungt vemodiga balladen "I den stora sorgens famn" som sammanfattar den seriösa Ted Gärdestad i 90-talet."

"I den stora sorgens famn" blev sista låten på det sista utgivna albumet med Ted Gärdestad. Drygt två och ett halv år senare, i juni 1997, valde Ted att inte leva vidare.

YouTube: "I den stora sorgens famn".


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.