Blogginlägg

“I don’t like Mondays”

Nej, jag gillar inte heller måndagar. Och jag är förmodligen i gott sällskap för googlar jag på ”I don’t like Mondays” får jag typ 234 000 träffar. Långtifrån alla handlar om The Boomtown Rats hitlåt från 1979.
   En hitlåt med en djupt allvarligare bakgrund än vad pop och rock egentligen ska handla om. Bob Geldof, sångare och låtskrivare i den irländska gruppen Boomtown Rats, skrev låten och texten utifrån en dramatisk incident på en skola i San Diego, USA tidigare samma år
   29 januari 1979 gick 16-åriga Brenda Ann Spencer rakt över gatan från sitt hem till skolgården för Cleveland Elementary School. Tog fram sitt gevär, som hon hade fått av sin far i julklapp, och sköt omkring sig. Hon dödade rektorn och en väktare och skadade åtta barn och en polisofficer.
   När det var över blev flickan tillfrågad om varför hon gjorde så här. Hon ryckte då på axlarna och svarade:
- I don't like Mondays. This livens up the day. I had no reason for it, and it was just a lot of fun. It was just like shooting ducks in a pond. The children looked like a herd of cows standing around; it was really easy pickings.
   Sa alltså den unga flickan strax efter den tragiska händelsen.
   Uppenbart påverkad av den tragiska händelsen skrev Geldof sin låt snabbt för att mindre än en månad senare framföra sin låt live – på Fox Theatre i San Diego.
   Låten, som blev gruppens andra miljonsäljande singel, släpptes på skiva innan sommaren och toppade Englandslistan i juli 1979. Samma sak hände i ytterligare 32 länder. Men i USA, där skivan först dröjde och även drabbades av bojkott, nådde den bara en blygsam 73:e-plats.

”I don’t like Mondays” blev det stora dragplåstret på gruppens tredje album, ”The fine art of surfacing”, som släpptes 24 oktober 1979. En turné runt världen följde givetvis och 27 januari 1980 såg jag gruppen uppträda på Konserthuset i Stockholm.
   En energisk, adrenalinladdad konsert på gränsen mellan pop, rock och punk. Och så den lugnaste låten, ”I don’t like Mondays”. Själv satt jag ytterst på första eller andra raden på parkett med följden att högtalarljudet skruvade sig in i mitt huvud på ett ganska oskyddat sätt. Jag var klart i farozonen för tinnitus men eftersom den sjukdomen inte var uppfunnen 1980 så klarade jag mig…
   Men jag minns efterdyningarna av denna högljudda ljudupplevelse än i dag. På vägen mellan Konserthuset och Centralstationen i Stockholm stötte jag på fotografen Stefan Wallgren och det var uppenbart svårt att föra en mänsklig dialog eftersom jag just då var så gott som döv.
   Ännu värre blev det för Brenda Ann Spencer. Hon erkände två mord och fick fängelse med straffet 25 år till livstid och kan bli villkorligt frigiven 2009.
   Boomtown Rats fortsatte sin karriär men framgångarna efter ”I don’t like Mondays” var få. Fick en mindre med ”Banana republic” och Geldof inledde sin solokarriär med att spela huvudrollen Pink i filmen ”Pink Floyd - The wall”. Men han är mest känd som initiativtagare till Band Aid och Live Aid. Och 1986 splittrades Boomtown Rats.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.