Blogginlägg

Ballader, pophits och en dundrande final

Postad: 2016-07-16 15:32
Kategori: Live-recensioner

Foto: Johan Hedberg
NIKLAS STRÖMSTEDT
Slottet Live, Örebro 15 juli 2016
Konsertlängd: 22:41-24:00 (79 min)
Min plats: ca 100 m från scenen.


Jag hade inga planer att uppleva årets artistutbud på Örebros årliga arrangemang Slottet Live men omständigheter och möjligheter ville annat. Efter ett trevligt möte med några vänner och dessutom fredagens huvudartist, Niklas Strömstedt, kunde jag givetvis inte tacka nej till ännu en konsertupplevelse. Vilket följaktligen också omöjliggör en direkt objektiv uppfattning om Niklas konsert.
   Över ett sprudlande glas cava lovade han 80 minuter på scen och det var precis vad han och det tämligen stora bandet exakt bjöd på. Men i övrigt blev det, förutom en förväntat slagkraftig låtkavalkad, en oförutsägbar konsert med ett betydligt tuffare och volymstarkare uttryck än jag minns hans konserter från förr i tiden.
   Apropå "förr i tiden" är det märkvärdigt hur lång solokarriär Niklas har bakom sig och trots en genomgående sporadisk skivutgivning har repertoaren växt till en massiv helhet som är omöjlig att prioritera rättvist i en hyfsat koncentrerad scenshow. Ryggraden i kvällens repertoar byggde framförallt på materialet från 1989-1992 plus några GES-låtar. De första låtarna från tidigt 80-tal var helt bortvalda och de senaste tio åren, då Niklas har producerat få skivor, representerades av "För många ord om kärlek", melodifestivalfiaskot, "Lyckolandet", hans starka text om främlingsfientlighet till Ace Of Base-låten "Happy Nation", och den senaste hitdoftande singeln "Varför är du i Göteborg?". Ändå kunde jag inte uppfatta konserten som varken nostalgisk eller bakåtsträvande.
   Den sena fredagskvällen bjöd på show. Scenens backdrop, med namnet i stora lysande bokstäver, kanske ville påminna om krogshowen som i höst flyttat till Göteborg och går under det passande och ironiska(?) namnet Storhetsvansinne.
   Musikaliskt hade även konserten drag av stor show. Från den mäktiga entrén med "Inga änglar gråter" till det dundrande slutet med "En jävel på kärlek" och "Marie i växeln". Men däremellan en omväxlande blandning med både starka ballader ("Vart du än går" och "En kvinna och en man"), odödliga pophits ("Om" och en märkbart uppgraderad "Oslagbara!") och även lite disco ("I hennes rum").
   De både fyndiga och engagerande mellansnacken, som Niklas alltid behandlat med finess och fantasi (eller är det en kreativ manusförfattare involverad?), hetsade upp stämningen i publiken och gav samtidigt det musikaliska en knuff i ryggen.
   Kompbandet som Niklas hade bakom och bredvid sig var till 5/6-delar identiskt med musikerna från krogshowen och man kände att det här var ett sammansvetsat gäng med många flexibla detaljer som följd. Som när Sara Niklasson, bandets fiolspelare och gitarrist, sjöng duettstämman i "En kvinna och en man" och när slagverkaren Mats Persson hoppade ner på scengolvet och spelade mandolin på "Om".
   Det avslutande extrapartiet i konserten var sammansatt på ett fascinerande sätt. Från den verbala introduktionen hur "Byns enda blondin" skrevs via hitlåten "Om" och sedan energibomben med den Orup-inspirerade GES-låten "En jävel på kärlek" och en dundrande final "Marie i växeln", Niklas och Per Gessles svenska text och "översättning" av Mickey Jupps "Switchboard Susan".

Niklas Strömstedt, sång/gitarr
Tobbe Fall, gitarr
Måns Block, trummor
Mats Persson, slagverk/mandolin
Julia Falthin, bas
Jonas Gröning, keyboards
Sara Niklasson, fiol/gitarr/sång

Inga änglar gråter
En väg till mitt hjärta
Sånt är livet
För många ord om kärlek
Vart du än går
Varför är du i Göteborg?
Sista morgonen
En kvinna och en man
Lyckolandet
Förlorad igen
I hennes rum
Flickor talar om kärleken (män dom gör just ingenting alls)
Stanna världen en stund
Oslagbara!

extra

Byns enda blondin
Om
En jävel på kärlek
Marie i växeln

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2016 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.