Blogginlägg

Richard Lloyd lät gitarren tala

Alla bilder: Anders Erkman


RICHARD LLOYD
THE BLAND
East West Sushi, Örebro 6 juli 2016
Konsertlängd: 21:10-21:55 (45 min, Bland) och 22:16-23:10 (54 min, Richard)
Min plats: Stående i baren 7 m från scenen

Sällan har en internationell rockgitarrhjälte uppträtt så lågprofilerat som i onsdagskväll när Richard Lloyd med band stod på East Wests anspråkslösa scen i Örebro. OK, Lloyd är kanske idag ett förhållandevis bortglömt namn men hans bakgrund i New York-rockens societet på 70-talet gör honom tveklöst legendarisk i rockkretsar.
   Det var dock inget som musikälskande örebroare hade uppfattat och nu till stor del ratade honom pÃ¥ East West för att istället placera sig djupt i tv-sofforna för att titta pÃ¥ EM-semifinal eller helt enkelt vänta pÃ¥ nästa AllsÃ¥ng pÃ¥ Skansen. Och det var säkert lite tragiskt att konstatera för en artist som lÃ¥ngt tillbaka hade en väldigt speciell och unik relation till just Örebro. 1985 bodde han här i samband med inspelningen av sitt comebackalbum "Field of fire".
   Och visst var vi flera i publiken som mindes hans uppträdanden pÃ¥ gamla Rockmagasinet samma Ã¥r. Men varken det stället eller New Yorks CBGB's finns kvar idag. Tiderna förändras helt naturligt men för Richard Lloyd är det fortfarande gitarrintensiv rockmusik som gäller.
   Tillsammans med ytterligare en gitarrist, David Leonard som han till och frÃ¥n har spelat med i trettio Ã¥r, och en svensk kompsektion, trummisen Ulf "Sanken" Sandqvist och basisten Rickard Donatello, bjöd de pÃ¥ nästan en timmes klassisk rockmusik ur den gamla skolan.
   För oss nostalgiker ligger Richards skivproducerande höjdpunkter lÃ¥ngt tillbaka i tiden, "Alchemy" (1979) och "Field of fire" (1985) men han ville naturligtvis vara aktuellare än sÃ¥ när han ställer sig pÃ¥ en scen 2016.
   Han bÃ¥de startade och avslutade konserten med lÃ¥tar frÃ¥n 2007-skivan "The radiant monkey", "Monkey", som växte fram ur en ostrukturerad rundgÃ¥ng, och "Wicked son". Och bjöd ocksÃ¥ pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar, "Devil's design" och "Crystal mountain", frÃ¥n det helt nya albumet "Rosedale". Vars titel syftar pÃ¥ staden i Mississippi där blueslegenden Robert Johnson en gÃ¥ng i tiden för länge sedan hittade vägkorsningen, crossroads, och "sÃ¥lde sin själ till djävulen". Richards sound pÃ¥ scen var ocksÃ¥ bluesintensiv utan att musikaliskt sänka sig till det förutsägbara formatet.
   De nyare lÃ¥tarna i all ära men det var när repertoaren närmade sig klassikerna som konserten brände till pÃ¥ allvar. När han pÃ¥ en kort och koncentrerad tid i mitten pÃ¥ konserten spelade "Alchemy", "Pleading" och "Field of fire". LÃ¥tar och arrangemang som överlevt decennierna bra och fortfarande visade sig vara vid god vigör.
   SÃ¥ mycket till mellansnack bjöd inte Richard pÃ¥, vi saknade anekdoterna om Örebro, utan han lät gitarren tala och tillsammans med sin kompgitarrist lade han ut en matta av gitarrkonster som ibland befann sig pÃ¥ gränsen mellan ren och skär skönhet och ruffigt oväsen. Och i all det här gitarrlarmandet stod jag ocksÃ¥ och njöt av de svenska killarna i bandet. Som efter en kort repetition i början pÃ¥ veckan och bara nÃ¥gra konserter har blivit en solid och följsam ryggrad i Richards arrangemang.
   The Bland, med delvis Örebro-anknytning, inledde konsertkvällen med sin melodiöst starka och musikaliskt rejäla popmusik. Bandet är pÃ¥ väg att fÃ¥ ett nationellt genombrott, albumet släpps förhoppningsvis i höst, och visade upp flera prov pÃ¥ vad framtiden har att erbjuda.
   Med Blands skivkontrakt har följt ett mer homogent men ocksÃ¥ till viss del ett mindre personligt sound. Tiden när bandmedlemmarna lekfullt bytte positioner och instrument under konserterna är tydligen borta och ersatt av en professionell framtoning som ocksÃ¥ bÃ¥dar gott.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.