Blogginlägg

Richard Lloyd lät gitarren tala

Alla bilder: Anders Erkman


RICHARD LLOYD
THE BLAND
East West Sushi, Örebro 6 juli 2016
Konsertlängd: 21:10-21:55 (45 min, Bland) och 22:16-23:10 (54 min, Richard)
Min plats: Stående i baren 7 m från scenen

Sällan har en internationell rockgitarrhjälte uppträtt så lågprofilerat som i onsdagskväll när Richard Lloyd med band stod på East Wests anspråkslösa scen i Örebro. OK, Lloyd är kanske idag ett förhållandevis bortglömt namn men hans bakgrund i New York-rockens societet på 70-talet gör honom tveklöst legendarisk i rockkretsar.
   Det var dock inget som musikälskande örebroare hade uppfattat och nu till stor del ratade honom på East West för att istället placera sig djupt i tv-sofforna för att titta på EM-semifinal eller helt enkelt vänta på nästa Allsång på Skansen. Och det var säkert lite tragiskt att konstatera för en artist som långt tillbaka hade en väldigt speciell och unik relation till just Örebro. 1985 bodde han här i samband med inspelningen av sitt comebackalbum "Field of fire".
   Och visst var vi flera i publiken som mindes hans uppträdanden på gamla Rockmagasinet samma år. Men varken det stället eller New Yorks CBGB's finns kvar idag. Tiderna förändras helt naturligt men för Richard Lloyd är det fortfarande gitarrintensiv rockmusik som gäller.
   Tillsammans med ytterligare en gitarrist, David Leonard som han till och från har spelat med i trettio år, och en svensk kompsektion, trummisen Ulf "Sanken" Sandqvist och basisten Rickard Donatello, bjöd de på nästan en timmes klassisk rockmusik ur den gamla skolan.
   För oss nostalgiker ligger Richards skivproducerande höjdpunkter långt tillbaka i tiden, "Alchemy" (1979) och "Field of fire" (1985) men han ville naturligtvis vara aktuellare än så när han ställer sig på en scen 2016.
   Han både startade och avslutade konserten med låtar från 2007-skivan "The radiant monkey", "Monkey", som växte fram ur en ostrukturerad rundgång, och "Wicked son". Och bjöd också på några låtar, "Devil's design" och "Crystal mountain", från det helt nya albumet "Rosedale". Vars titel syftar på staden i Mississippi där blueslegenden Robert Johnson en gång i tiden för länge sedan hittade vägkorsningen, crossroads, och "sålde sin själ till djävulen". Richards sound på scen var också bluesintensiv utan att musikaliskt sänka sig till det förutsägbara formatet.
   De nyare låtarna i all ära men det var när repertoaren närmade sig klassikerna som konserten brände till på allvar. När han på en kort och koncentrerad tid i mitten på konserten spelade "Alchemy", "Pleading" och "Field of fire". Låtar och arrangemang som överlevt decennierna bra och fortfarande visade sig vara vid god vigör.
   Så mycket till mellansnack bjöd inte Richard på, vi saknade anekdoterna om Örebro, utan han lät gitarren tala och tillsammans med sin kompgitarrist lade han ut en matta av gitarrkonster som ibland befann sig på gränsen mellan ren och skär skönhet och ruffigt oväsen. Och i all det här gitarrlarmandet stod jag också och njöt av de svenska killarna i bandet. Som efter en kort repetition i början på veckan och bara några konserter har blivit en solid och följsam ryggrad i Richards arrangemang.
   The Bland, med delvis Örebro-anknytning, inledde konsertkvällen med sin melodiöst starka och musikaliskt rejäla popmusik. Bandet är på väg att få ett nationellt genombrott, albumet släpps förhoppningsvis i höst, och visade upp flera prov på vad framtiden har att erbjuda.
   Med Blands skivkontrakt har följt ett mer homogent men också till viss del ett mindre personligt sound. Tiden när bandmedlemmarna lekfullt bytte positioner och instrument under konserterna är tydligen borta och ersatt av en professionell framtoning som också bådar gott.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.