Blogginlägg

#2. dvd: Concert for George

"Concert for George" (Warner Home Video, 2003)

EFTER EN LÅNG SJUKDOMSPERIOD avled George Harrison 29 november 2001 och precis på årsdagen efter hans bortgång arrangerades en minutiöst organiserad och musikaliskt oförglömlig minneskonsert till honom. Harrisons änka Olivia och sonen Dhani (för övrigt en exakt kopia av en yngre George, fotografi på omslaget till den här dvd:n understryker det) planerade allt. Tillsammans med nära vännerna Eric Clapton och Jeff Lynne satte de ihop en konsertkväll som var en förstklassig och värdig hyllning till den anspråkslöse Beatles-medlemmen, den store soloartisten och den underskattade låtskrivaren. Inramningen i ett otroligt vackert Royal Albert Hall var också andäktigt anpassad och ökar på känslan att hela arrangemanget är gjort med hela hjärtat.
   Listan pÃ¥ medverkande artister är lÃ¥ng och alla har haft nÃ¥gon personlig relation till George Harrison. Jag saknar väl egentligen bara namnet Bob Dylan, Travelling Wilburys-kollegan och lÃ¥tskrivarpartnern, men det finns sÃ¥ mÃ¥nga andra höjdpunkter pÃ¥ detta evenemang. En konsertkväll där George Harrison-lÃ¥tarna givetvis dominerar. SÃ¥väl sololÃ¥tar som Beatles-nummer, nÃ¥gon enstaka cover (Carl Perkins) och en Harrison-relaterad lÃ¥t inspelad av en av gästartisterna (Jools Holland).
   Eric Clapton bjuder inledningsvis in till en välrepeterad (tre veckor) musikkväll utlovar "beautiful music and warm feelings" och det är sannerligen ingen överdrift. Ravi Shankar kommer in och ökar pÃ¥ den känslosamma atmosfären med nÃ¥gra väl valda emotionella ord om George, "my son".
   Det indiska temat inleder hyllningskvällen. Ett kärt och lÃ¥nglivat ämne i George Harrisons liv och ingen kan bättre än Ravi Shankar och hans vänner, inklusive dottern Anoushka, bjuda pÃ¥ det österländska soundet. Efter den inledande traditionella bönen "Sarve shaam" kommer tvÃ¥ specialskrivna Shankar-"lÃ¥tar" ("Your eyes" och "Arpan") som är lÃ¥nga, lÃ¥nga utsvävningar (8:22 respektive 23:01) i den indiska traditionen. Det är en djupt innerlig och mycket passande start pÃ¥ kvällen men det är inte sÃ¥ ofta jag Ã¥tervänder till just det här materialet pÃ¥ dvd:n. Med ett undantag dock ty insprängd i det indiska sjoket kommer "The inner light", Harrisons b-sida till "Lady Madonna", med Jeff Lynne som gör den sÃ¥ emotionellt och gränslöst vackert.
   "Concert for George" är inte bara österländska toner eller västerländsk pop. Det fanns en tydlig koppling till humor i Harrisons liv via hans kontakter med Monty Python-gänget. Här framför fyra av de killarna (John Cleese saknas) och nÃ¥gra andra "The lumberjack song" med stor komisk effekt fast kvällen i övrigt är sÃ¥ samlad och skärpt.
   I konsertens konventionella popmaterial avlöser höjdpunkterna varandra ofta med initiativtagarna Clapton och Lynne i strÃ¥lkastarljuset framför ett stort och maffigt husband med ibland bÃ¥de tre och fyra trummisar, flera keyboards, en mängd gitarrer (Marc Mann har fÃ¥tt förtroendet att kopiera Harrisons typiska slidesound), framträdande blÃ¥s, spektakuläre Ray Coopers slagverk och kör. Clapton gör underbara versioner av "If I needed someone", "Beware of darkness" och "While my guitar gently weeps" (knappast överraskande dÃ¥ han spelade redan pÃ¥ Beatles-originalet 1968) och Lynne avslöjar sina djupaste George/Beatles-influenser i "I want to tell you" och "Give me love (give me peace on earth".

DEN FANTASTISKE SÅNGAREN GARY BROOKER (Procol Harum) får tyvärr den i sammanhanget tämligen anonyma låten "Old brown shoe" på sin lott men gör ändå sitt bästa av situationen bakom sitt elpiano. Även "Horse to the water", låten George skrev med sin son och sedan gav till Jools Holland, tillhör det mindre framträdande materialet fast Sam Brown stod vid mikrofonen.
   Sams far, Joe Brown, var gammal kompis till George och fick det hedrande uppdraget att tolka "Here comes the sun" och med den stora musikaliska uppbackningen kunde han inte misslyckas. Och han gör dessutom den betydligt mindre kända "That's the way it goes" pÃ¥ ett förtjusande sätt.
   Tom Petty dyker upp med hela sitt Heartbreakers och gör tvÃ¥ gamla Harrison/Beatles-lÃ¥tar, "Taxman" och "I need you", med full ackuratess utan att bjuda pÃ¥ nÃ¥gra arrangemangsmässiga överraskningar. Och när Petty ändÃ¥ var pÃ¥ scen fick han tillsammans med Lynne representera hela Travelling Wilburys i "Handle with care" där Harrison-sonen Dhani medverkar pÃ¥ akustisk gitarr.
   Att lÃ¥ta Billy Preston sjunga "My sweet Lord" är mer än naturligt dÃ¥ han faktiskt gav ut Harrisons lÃ¥t först av alla pÃ¥ albumet "Encouraging words" flera mÃ¥nader innan lÃ¥tskrivaren släppte lÃ¥ten pÃ¥ skiva (albumet "All things must pass") under uppmärksammade former. Preston gör ocksÃ¥ en mycket minnesvärd tolkning av "Isn't it a pity", i duett med Eric Clapton.
   Naturligtvis medverkar ocksÃ¥ de tvÃ¥ överlevande Beatles-medlemmarna Paul McCartney och Ringo Starr pÃ¥ konserten. McCartney överraskar stort i en ljuvligt inspirerad "All things must pass", gör om "Something" till en ukulelelÃ¥t (ukulele var Harrisons favoritinstrument), en fin version av "For you blue" och delar sÃ¥ngen pÃ¥ "While my guitar gently weeps" med Clapton.
   Förutom platsen bakom trummorna gÃ¥r Ringo Starr fram till mikrofonen tvÃ¥ gÃ¥nger. Först pÃ¥ sitt lÃ¥tskrivarsamarbete med Harrison, "Photograph", och sedan pÃ¥ Carl Perkins "Honey don't" som han sjöng redan i Beatles.
   Konsertkvällens stegrande slut med "While my guitar gently weeps" och "My sweet Lord" följs av en högljudd mastodontversion av "Wah-wah" med bÃ¥de Clapton och Lynne vid mikrofonen med alla medverkande musiker och sÃ¥ngare bakom sig, en över sex minuter lÃ¥ng ljudexplosion.
   När alla hämtat sig efter den ljudmässigt blixtrande finalen avslutar Joe Brown, med en ukulele i sina händer, kvällen med en lÃ¥gmäld, nedtonad och melodisk version av evergreenlÃ¥ten "I'll see you in my dreams" frÃ¥n 20-talet tillägnad kvällens hyllningsobjekt pÃ¥ ett alldeles personligt sätt.

Extramaterial: Monty Python backstage, bandrepetitioner, Ravi Shankars orkesterrepetitioner, intervjuer med musiker och fotogalleri.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.