Blogginlägg

#2. dvd: Concert for George

Postad: 2017-05-08 07:51
Kategori: vhs_dvd 38-1



"Concert for George" (Warner Home Video, 2003)

EFTER EN LÅNG SJUKDOMSPERIOD avled George Harrison 29 november 2001 och precis på årsdagen efter hans bortgång arrangerades en minutiöst organiserad och musikaliskt oförglömlig minneskonsert till honom. Harrisons änka Olivia och sonen Dhani (för övrigt en exakt kopia av en yngre George, fotografi på omslaget till den här dvd:n understryker det) planerade allt. Tillsammans med nära vännerna Eric Clapton och Jeff Lynne satte de ihop en konsertkväll som var en förstklassig och värdig hyllning till den anspråkslöse Beatles-medlemmen, den store soloartisten och den underskattade låtskrivaren. Inramningen i ett otroligt vackert Royal Albert Hall var också andäktigt anpassad och ökar på känslan att hela arrangemanget är gjort med hela hjärtat.
   Listan på medverkande artister är lång och alla har haft någon personlig relation till George Harrison. Jag saknar väl egentligen bara namnet Bob Dylan, Travelling Wilburys-kollegan och låtskrivarpartnern, men det finns så många andra höjdpunkter på detta evenemang. En konsertkväll där George Harrison-låtarna givetvis dominerar. Såväl sololåtar som Beatles-nummer, någon enstaka cover (Carl Perkins) och en Harrison-relaterad låt inspelad av en av gästartisterna (Jools Holland).
   Eric Clapton bjuder inledningsvis in till en välrepeterad (tre veckor) musikkväll utlovar "beautiful music and warm feelings" och det är sannerligen ingen överdrift. Ravi Shankar kommer in och ökar på den känslosamma atmosfären med några väl valda emotionella ord om George, "my son".
   Det indiska temat inleder hyllningskvällen. Ett kärt och långlivat ämne i George Harrisons liv och ingen kan bättre än Ravi Shankar och hans vänner, inklusive dottern Anoushka, bjuda på det österländska soundet. Efter den inledande traditionella bönen "Sarve shaam" kommer två specialskrivna Shankar-"låtar" ("Your eyes" och "Arpan") som är långa, långa utsvävningar (8:22 respektive 23:01) i den indiska traditionen. Det är en djupt innerlig och mycket passande start på kvällen men det är inte så ofta jag återvänder till just det här materialet på dvd:n. Med ett undantag dock ty insprängd i det indiska sjoket kommer "The inner light", Harrisons b-sida till "Lady Madonna", med Jeff Lynne som gör den så emotionellt och gränslöst vackert.
   "Concert for George" är inte bara österländska toner eller västerländsk pop. Det fanns en tydlig koppling till humor i Harrisons liv via hans kontakter med Monty Python-gänget. Här framför fyra av de killarna (John Cleese saknas) och några andra "The lumberjack song" med stor komisk effekt fast kvällen i övrigt är så samlad och skärpt.
   I konsertens konventionella popmaterial avlöser höjdpunkterna varandra ofta med initiativtagarna Clapton och Lynne i strålkastarljuset framför ett stort och maffigt husband med ibland både tre och fyra trummisar, flera keyboards, en mängd gitarrer (Marc Mann har fått förtroendet att kopiera Harrisons typiska slidesound), framträdande blås, spektakuläre Ray Coopers slagverk och kör. Clapton gör underbara versioner av "If I needed someone", "Beware of darkness" och "While my guitar gently weeps" (knappast överraskande då han spelade redan på Beatles-originalet 1968) och Lynne avslöjar sina djupaste George/Beatles-influenser i "I want to tell you" och "Give me love (give me peace on earth".

DEN FANTASTISKE SÅNGAREN GARY BROOKER (Procol Harum) får tyvärr den i sammanhanget tämligen anonyma låten "Old brown shoe" på sin lott men gör ändå sitt bästa av situationen bakom sitt elpiano. Även "Horse to the water", låten George skrev med sin son och sedan gav till Jools Holland, tillhör det mindre framträdande materialet fast Sam Brown stod vid mikrofonen.
   Sams far, Joe Brown, var gammal kompis till George och fick det hedrande uppdraget att tolka "Here comes the sun" och med den stora musikaliska uppbackningen kunde han inte misslyckas. Och han gör dessutom den betydligt mindre kända "That's the way it goes" på ett förtjusande sätt.
   Tom Petty dyker upp med hela sitt Heartbreakers och gör två gamla Harrison/Beatles-låtar, "Taxman" och "I need you", med full ackuratess utan att bjuda på några arrangemangsmässiga överraskningar. Och när Petty ändå var på scen fick han tillsammans med Lynne representera hela Travelling Wilburys i "Handle with care" där Harrison-sonen Dhani medverkar på akustisk gitarr.
   Att låta Billy Preston sjunga "My sweet Lord" är mer än naturligt då han faktiskt gav ut Harrisons låt först av alla på albumet "Encouraging words" flera månader innan låtskrivaren släppte låten på skiva (albumet "All things must pass") under uppmärksammade former. Preston gör också en mycket minnesvärd tolkning av "Isn't it a pity", i duett med Eric Clapton.
   Naturligtvis medverkar också de två överlevande Beatles-medlemmarna Paul McCartney och Ringo Starr på konserten. McCartney överraskar stort i en ljuvligt inspirerad "All things must pass", gör om "Something" till en ukulelelåt (ukulele var Harrisons favoritinstrument), en fin version av "For you blue" och delar sången på "While my guitar gently weeps" med Clapton.
   Förutom platsen bakom trummorna går Ringo Starr fram till mikrofonen två gånger. Först på sitt låtskrivarsamarbete med Harrison, "Photograph", och sedan på Carl Perkins "Honey don't" som han sjöng redan i Beatles.
   Konsertkvällens stegrande slut med "While my guitar gently weeps" och "My sweet Lord" följs av en högljudd mastodontversion av "Wah-wah" med både Clapton och Lynne vid mikrofonen med alla medverkande musiker och sångare bakom sig, en över sex minuter lång ljudexplosion.
   När alla hämtat sig efter den ljudmässigt blixtrande finalen avslutar Joe Brown, med en ukulele i sina händer, kvällen med en lågmäld, nedtonad och melodisk version av evergreenlåten "I'll see you in my dreams" från 20-talet tillägnad kvällens hyllningsobjekt på ett alldeles personligt sätt.

Extramaterial: Monty Python backstage, bandrepetitioner, Ravi Shankars orkesterrepetitioner, intervjuer med musiker och fotogalleri.

/ Håkan




10 år (62)
Beatles (59)
Blogg (376)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2017 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Peter Alzen 21/07: Finns nån chans att få veta vilka de 38 för radion var? ...

Mikael Löwengren 8/07: Den släpptes faktiskt på kassett. Dock inte på LP. ...

Anders Jakobson 21/06: Det är roligt att ha varit delaktig sedan dag 0 så att säga, men precis som du (...

Roland Hedman 19/06: Hej, du har missat Flaming Stars "I want to be free" och Trouble Boys "More Trou...

Mikael 15/06: Rätt producent, rätt låtar, rätt texter i rätt tid. Skivan är och förblir ett ti...

Peter Utas 26/05: Sent omsider snubblar jag över detta och undrar var skivan går att hitta? Ser in...

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.