Blogginlägg

Rickfors lyfter inte

Hösten 1988 fick Mikael Rickfors sitt andra genombrott, nu på svenska med hitlåten "Vingar" och ett album med samma titel. Och gav sig ut på turné med sitt kompband Radio Rip-Off med musiker som spelade på albumet.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/12 1988.

MIKAEL RICKFORS
Club 700, Örebro 14 december 1988

Under de senaste tio åren har jag nog sett och upplevt Mikael Rickfors ett handfull gånger på Örebros scener. Just nu är han inne i sin kommersiellt mest framgångsrika period någonsin men på Club 700:s scen i onsdagskväll var han en blek skugga av sitt forna jag.
   Blek men otroligt populär. Sedan han började sjunga på svenska igen har hans publik breddats och ökat i antal. Senaste albumet "Vingar" är förmodligen hans största succé så det var ingen större överraskning att finna ett välfyllt dansgolv i den tråkiga lokalen.
   Att albumet sålt i sådana massor är en skymf både mot rockmusiken och Rickfors. Han är inte direkt misslyckad på svenska men han ska givetvis sjunga på engelska och inget annat språk.
   På skiva blir hans språkbruk och även uttal pinsamma. På konserten försvann lyckligtvis de värsta grodorna. Jag stod mer och retade upp mig på den otroligt opersonliga framtoningen av hans kompband Radio Rip-Off.
   I närheten av hårdrockens suddiga gräns försökte fem kvalitativt duktiga musiker så till den milda grad eliminera Rickfors insatser att göra soul och rock till något individuellt.
   "Vingar" är titeln på albumet, singeln och turnén och den senaste skivans repertoar dominerade konserten som även innehöll de udda låtarna "En frusen bild" och "Minnenas hotell" då rockarna fick sällskap av bleckblåsare på scen.
   Även den gamla jazzinfluerade pärlan "Easy street" framfördes med den sättningen och då brände det till första och enda gången. Med en spröd ton och stark röst blev det personligt och bra.
   I övrigt kastade sig Rickfors handlöst mellan ytterligheter denna kväll. Genom hög volym och spektakulär ljusramp som for upp och ned fick konserten en hårdrocksinramning som inte hade något berättigande i Rickfors musikvärld.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.