Blogginlägg

Jag blev riktigt orolig över bandets välmående

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/3 2007.

KONSERT
The Refreshments
Eva Eastwood & the Major Keys
Konserthuset, Örebro 15/3 2007

Refreshments kom till dukat bord i Örebro. Ett sedvanligt välfyllt Konserthus och en uppsjö av låtar att välja bland. Ändå måste jag, i ärlighetens namn, påstå att Gävlegruppen i torsdagskväll gjorde sin sämsta insats i Örebro på många år.
   Först trodde jag nog att orsaken satt i mitt eget trötta huvud och att bandet inledningsvis visade upp en släng av orepeterad spontanitet störde inte nämnvärt. Men den oroliga känslan att bandet var på fel plats vid fel tidpunkt växte sig starkare och kulminerade efter hälften av konserten och en halvtimme framåt.
   OK, risken för en ren repris var överhängande, de uppträdde i Örebro för mindre än tre månader sedan, men de fem musikerna med Joakim Arnell i spetsen gjorde inte mycket för att överraska. De höll så dags på att musikaliskt hamna i Antikrundan, som de själva ironiserade över.
   Konserten var till form och innehåll väldigt lik förra vårens konsert som inträffade på krog där energin var bättre men ljudet sämre. Att låta pianisten Johan Blohm ta över i ett enda sjok var inget bra recept för konsertens helhet. Tidigare har hans låtar, ofta med ett countryinfluerat innehåll, pytsats ut under kortare sekvenser och därmed skapat en mer harmonisk låtlista.
   Det var under konsertens mellanperiod, när Johan sjöng åtta låtar på raken, som jag blev riktigt orolig över bandets välmående. Sångaren Joakim Arnell gick omkring som en osalig ande, bandet visste uppenbart inte vilka låtar man skulle spela och det var överhuvudtaget segare än någonsin på en Refreshments-konsert.
   Men det var också Blohm, tillsammans med Arnell, som fick upp tåget på rälsen igen mot slutet. Med hjälp av ”55 Ford”, en publikfavorit som ”Miss you miss Belinda” (där versen är världsklass och refrängen förskräcklig) och de tre coverlåtarna på slutet.
   Konsertkvällen sparkade igång med energiknippet Eva Eastwood som hade sitt trygga, stadiga och extremt svängiga Major Keys bakom sig. Men hon inledde med bara pianist och en körtjej i stämningsfulla ”Hudson River”. Ljudet var då närmast en katastrof men hennes röst en glimrande pärla.
   Under hennes 40 minuter långa uppträdande valde hon att visa upp alla spridda delar av sitt breda kunnande. Från poplåtarna på senaste skivan via rockabilly och svenska schlager till renodlad rock’n’roll.
   Det gav inte den där homogena känslan som vid tidigare konserter men samtidigt var det underbart omväxlande att höra både klassisk schlager som ”Vårt liv i repris” och det suggestiva soundet i ”Homeward bound bus” från en och samma talangfulla artist.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.