Blogginlägg

Vassa eggen oöverträffat ess

Alla bilder: Anders Erkman
1985 var ett minst sagt turbulent år i författaren och rockartisten Ulf Lundells liv. Håkan Lahger har i sin bok "Den vassa eggen - Ulf Lundells kreativa kaos" 081014 beskrivit året som Lundells "rock bottom". Och visst var det rörigt både privat, där han gick igenom en skilsmässa och brottades med en eskalerande alkoholism, och professionellt i skivstudion och på turné.
   Sommarturnén 1985 var den dittills största svenska rockturné som arrangerats. Premiär 5 juli i Karlstad och fram till 3 augusti i Eskilstuna, dagen efter Örebro, pÃ¥gick turnén och mottagandet i pressen pendlade mellan godkänt och katastrof, kort sagt en berg- och dalbana. I Lahgers bok berättas om alldeles för mycket alkohol bÃ¥de före, under och efter konserterna. Ibland pÃ¥verkade det mer kvalitén pÃ¥ konserterna, ibland lite mindre.
   PÃ¥ Brunnsparken-konserten, turnéns näst sista gig, led Ulf av en hälsporre och rösten var sargad men samtidigt ville han aldrig gÃ¥ av scenen. Konserten utökades med extralÃ¥t efter extralÃ¥t, där musikerna ibland tog över mikrofonen, innan den obligatoriska finalen med "Snart kommer änglarna att landa".


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/8 1985.

ULF LUNDELL
Brunnsparken, Örebro 2 augusti 1985

Cirkus Lundell, som är årets ekonomiska räddning för de svenska folkparkerna, nådde programenligt Örebro och Brunnsparken i fredags kväll. Den månadslånga sommarturnén har blivit en stor publiksuccé med över 4000 åskådare i snitt på varje konsert.
   I Örebro, som ligger honom kärt om hjärtat sedan mycket länge, kom det 4800. Som hetsade och uppmuntrade Ulf och bandet till en maratonföreställning pÃ¥ drygt tvÃ¥ och en halv timme.
   De väderleksmässiga förutsättningarna var den här gÃ¥ngen betydligt gynnsammare än sommaren 1982 dÃ¥ regnet öste ned under hela konserten som dÃ¥ betydde premiär pÃ¥ det Ã¥rets folkparksturné.
   Det var ingen gnistrande solnedgÃ¥ng eller överdriven värme i luften. Solen, världens största spotlight, hade lugnt somnat in bakom nÃ¥gra spridda men ofarliga moln i horisonten innan ridÃ¥n drogs Ã¥t sidan och avslöjade en folktom scen förutom Ulf Lundell längst fram och Niklas Strömstedt vid pianot. NÃ¥gra minuter försenade till följd av Ulf ilfärd till sjukhuset strax innan med sin överansträngda häl, sÃ¥ kallad hälsporre.
   Inledningen pÃ¥ Lundells konserter har under alla turnéer sedan 1979 varit speciell. Ofta specialskrivna helt nya lÃ¥tar där spänning och förväntan ofta har gÃ¥tthand i hand. SÃ¥ även denna gÃ¥ng.
   "Nytt liv" började som en lugn ballad med munspel och piano som enda komp innan Ulf slängde ut munspelet i den mest entusiastiska delen av publikhavet. Sedan började han attackera sin vita Telecaster och var plötsligt omgiven av sitt stora band. Arrangemanget blev tyngre och lÃ¥ten sträckte ut sig i hela nio minuter.
   En mäktig inledning och man kunde redan här ana det nya omtalade soundet. Tunga klaviaturer, även basisten Backa-Hans spelade synt, och ett märkligt gitarrsound.
   De nya greppen, som i Ulf Lundells fall är tämligen revolutionerande , märktes tydligt i konsertens övriga tvÃ¥ helt nya lÃ¥tar, "Chans" och "Den vassa eggen". Den sistnämnda lÃ¥ten, som är tänkt att bli titellÃ¥t pÃ¥ nya kommande albumet, är ett ess som överträffade allt annat denna fredagskväll.

Mäktiga trummor och keyboards och melodin är maffig och fullständigt storslagen med vassa gitarrer a la U2 och i ett i övrigt modernt sound, men ändå majestätiskt fulländat. Det var då aptitretaren förvandlades till rejäla hungerkänslor i väntan på nya skivan.
   En majoritet av publikens 4800 kom för klassikerna i Lundells produktion och det var först nästan en timme frÃ¥n start som de allmänna publikreaktionerna blev kraftiga via lÃ¥tar som "Närjag kysser havet", "Lycklig lycklig" och "Oh la la jag vill ha dej" som han rutinerat gjorde i snabb takt utan att kittla de innersta nerverna.
   Lundell har aldrig uppträtt i Örebro sÃ¥ sent under en turné. Under nÃ¥gon av de första turnéveckorna brukar Örebro finnas med i programmet men lÃ¥g nu näst sist i turnén. PÃ¥ gott och ont.
   Det var ett trött och slitet men proffsigt kompetent gäng musiker jag träffade innan konserten. Men pÃ¥ scen fick de nytt liv och levde upp utan att testa sin kondition till hundra procent som herr Lundell gör varje kväll under varje konsert.
   Avslutningen och extralÃ¥tarna ville aldrig ta slut och varade i en hel timme och innehöll mÃ¥nga överraskningar och spontana infall. Och naturligtvis ocksÃ¥ mycket trötthet men djupt rotad glädje som fick Lundell att gymnastisera istället för att sjunga.
   I "Do you wanna dance" blev Springsteen-komplexen lite för tydliga dÃ¥ Lundellbjöd upp en flicka i publiken och genomförde en synnerligen välregisserad dansövning.
   Sedan följde bland annat de obligatoriska extralÃ¥tarna "It's all for the love ofrock'n'roll" och "Sextisju sextisju" och ytterligare nÃ¥gra välvalda covers innan den traditionsenliga "Snart kommer änglarna att landa" avslutade med Lundell hängande pÃ¥ en mängd uppbjudna flickor pÃ¥ scenen.
   DÃ¥ hade Lundell svettats färdigt, bytt kläder tvÃ¥ gÃ¥nger och berättat en mängd absurda historier och märkliga förklaringar och till slut fick fram ett hest: "Hoppas vi ses igen".


Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Hasse Olsson: keyboards/orgel
Niklas Strömstedt: keyboards/piano och sång
Backa-Hans Eriksson: bas
Janne Bark: gitarr och sång
Pelle Sirén: gitarr
Tim Werner: trummor
Tove Naess: tamburin och sång

Nytt liv
Glad igen
PÃ¥ fri fot
Hjärtat mitt
Bente
Chans
Odyssevs
När jag kysser havet
Lycklig, lycklig
Den vassa eggen
(Oh la la) Jag vill ha dej
Kär och galen
Kungssången (instrumental med Janne Bark/Pelle Sirén)
Öppna landskap

Extralåtar:
Min vandrande vän (Cinnamon girl)
Do you wanna dance (Bobby Freeman)
It's all for the love of rock'n roll (Tuff Darts)
Sextisju, sextisju
Nytt liv (refrängen)

Extra extralåtar:
The road (Niklas Strömstedt sjöng Daniel O'Keefes låt)
Helpless (Janne Bark sjöng Neil Youngs låt)
Dust my broom (Elmore James)
Tuff match
Snön faller och vi med den
Snart kommer änglarna att landa

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.