Blogginlägg

Vassa eggen oöverträffat ess

Postad: 2015-03-04 07:57
Kategori: 80-talskonserter



1985 var ett minst sagt turbulent år i författaren och rockartisten Ulf Lundells liv. Håkan Lahger har i sin bok "Den vassa eggen - Ulf Lundells kreativa kaos" 081014 beskrivit året som Lundells "rock bottom". Och visst var det rörigt både privat, där han gick igenom en skilsmässa och brottades med en eskalerande alkoholism, och professionellt i skivstudion och på turné.
   Sommarturnén 1985 var den dittills största svenska rockturné som arrangerats. Premiär 5 juli i Karlstad och fram till 3 augusti i Eskilstuna, dagen efter Örebro, pågick turnén och mottagandet i pressen pendlade mellan godkänt och katastrof, kort sagt en berg- och dalbana. I Lahgers bok berättas om alldeles för mycket alkohol både före, under och efter konserterna. Ibland påverkade det mer kvalitén på konserterna, ibland lite mindre.
   På Brunnsparken-konserten, turnéns näst sista gig, led Ulf av en hälsporre och rösten var sargad men samtidigt ville han aldrig gå av scenen. Konserten utökades med extralåt efter extralåt, där musikerna ibland tog över mikrofonen, innan den obligatoriska finalen med "Snart kommer änglarna att landa".


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/8 1985.

ULF LUNDELL
Brunnsparken, Örebro 2 augusti 1985


Cirkus Lundell, som är årets ekonomiska räddning för de svenska folkparkerna, nådde programenligt Örebro och Brunnsparken i fredags kväll. Den månadslånga sommarturnén har blivit en stor publiksuccé med över 4000 åskådare i snitt på varje konsert.
   I Örebro, som ligger honom kärt om hjärtat sedan mycket länge, kom det 4800. Som hetsade och uppmuntrade Ulf och bandet till en maratonföreställning på drygt två och en halv timme.
   De väderleksmässiga förutsättningarna var den här gången betydligt gynnsammare än sommaren 1982 då regnet öste ned under hela konserten som då betydde premiär på det årets folkparksturné.
   Det var ingen gnistrande solnedgång eller överdriven värme i luften. Solen, världens största spotlight, hade lugnt somnat in bakom några spridda men ofarliga moln i horisonten innan ridån drogs åt sidan och avslöjade en folktom scen förutom Ulf Lundell längst fram och Niklas Strömstedt vid pianot. Några minuter försenade till följd av Ulf ilfärd till sjukhuset strax innan med sin överansträngda häl, så kallad hälsporre.
   Inledningen på Lundells konserter har under alla turnéer sedan 1979 varit speciell. Ofta specialskrivna helt nya låtar där spänning och förväntan ofta har gåtthand i hand. Så även denna gång.
   "Nytt liv" började som en lugn ballad med munspel och piano som enda komp innan Ulf slängde ut munspelet i den mest entusiastiska delen av publikhavet. Sedan började han attackera sin vita Telecaster och var plötsligt omgiven av sitt stora band. Arrangemanget blev tyngre och låten sträckte ut sig i hela nio minuter.
   En mäktig inledning och man kunde redan här ana det nya omtalade soundet. Tunga klaviaturer, även basisten Backa-Hans spelade synt, och ett märkligt gitarrsound.
   De nya greppen, som i Ulf Lundells fall är tämligen revolutionerande , märktes tydligt i konsertens övriga två helt nya låtar, "Chans" och "Den vassa eggen". Den sistnämnda låten, som är tänkt att bli titellåt på nya kommande albumet, är ett ess som överträffade allt annat denna fredagskväll.

Mäktiga trummor och keyboards och melodin är maffig och fullständigt storslagen med vassa gitarrer a la U2 och i ett i övrigt modernt sound, men ändå majestätiskt fulländat. Det var då aptitretaren förvandlades till rejäla hungerkänslor i väntan på nya skivan.
   En majoritet av publikens 4800 kom för klassikerna i Lundells produktion och det var först nästan en timme från start som de allmänna publikreaktionerna blev kraftiga via låtar som "Närjag kysser havet", "Lycklig lycklig" och "Oh la la jag vill ha dej" som han rutinerat gjorde i snabb takt utan att kittla de innersta nerverna.
   Lundell har aldrig uppträtt i Örebro så sent under en turné. Under någon av de första turnéveckorna brukar Örebro finnas med i programmet men låg nu näst sist i turnén. På gott och ont.
   Det var ett trött och slitet men proffsigt kompetent gäng musiker jag träffade innan konserten. Men på scen fick de nytt liv och levde upp utan att testa sin kondition till hundra procent som herr Lundell gör varje kväll under varje konsert.
   Avslutningen och extralåtarna ville aldrig ta slut och varade i en hel timme och innehöll många överraskningar och spontana infall. Och naturligtvis också mycket trötthet men djupt rotad glädje som fick Lundell att gymnastisera istället för att sjunga.
   I "Do you wanna dance" blev Springsteen-komplexen lite för tydliga då Lundellbjöd upp en flicka i publiken och genomförde en synnerligen välregisserad dansövning.
   Sedan följde bland annat de obligatoriska extralåtarna "It's all for the love ofrock'n'roll" och "Sextisju sextisju" och ytterligare några välvalda covers innan den traditionsenliga "Snart kommer änglarna att landa" avslutade med Lundell hängande på en mängd uppbjudna flickor på scenen.
   Då hade Lundell svettats färdigt, bytt kläder två gånger och berättat en mängd absurda historier och märkliga förklaringar och till slut fick fram ett hest: "Hoppas vi ses igen".


Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Hasse Olsson: keyboards/orgel
Niklas Strömstedt: keyboards/piano och sång
Backa-Hans Eriksson: bas
Janne Bark: gitarr och sång
Pelle Sirén: gitarr
Tim Werner: trummor
Tove Naess: tamburin och sång

Nytt liv
Glad igen
På fri fot
Hjärtat mitt
Bente
Chans
Odyssevs
När jag kysser havet
Lycklig, lycklig
Den vassa eggen
(Oh la la) Jag vill ha dej
Kär och galen
Kungssången (instrumental med Janne Bark/Pelle Sirén)
Öppna landskap

Extralåtar:
Min vandrande vän (Cinnamon girl)
Do you wanna dance (Bobby Freeman)
It's all for the love of rock'n roll (Tuff Darts)
Sextisju, sextisju
Nytt liv (refrängen)

Extra extralåtar:
The road (Niklas Strömstedt sjöng Daniel O'Keefes låt)
Helpless (Janne Bark sjöng Neil Youngs låt)
Dust my broom (Elmore James)
Tuff match
Snön faller och vi med den
Snart kommer änglarna att landa

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (381)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2015 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.