Blogginlägg

"Pot-washing"

MICKEY JUPP
Pot-washing
(egen etikett)

Mitt i den värsta värmeböljan har det plötsligt flammat upp en viss Mickey Jupp-feber på mina breddgrader. Huvudorsaken är Jupps nya hemmainspelade album "Pot-washing" , 17 låtar, och i slutet på augusti vet jag att Jupp-intresset allmänt kommer att öka när det tyska skivbolaget Repertoire släpper boxen "Kiss me quick, squeeze me slowly", 3 cd och en dvd, med en föredömlig blandning låtar från Jupps hela karriär. Från Legend via de klassiska 70-talslåtarna som soloartist till pärlorna från 80-talsalbumen. Går redan att beställa här.
   Jag har på den här sidan under många år noterat varje ny Mickey Jupp-release med stort intresse och hans produktion av nya låtar har ju under senare år varit tämligen intensiv. Han skriver, spelar in och ger numera ut sina album på egen hand och "Pot-washing" är den femte skivan sedan "Favourites" som sedan, i samarbete med Lasse Kärrbäck, gavs ut som ett konventionellt album.
   "Favourites" följdes naturligtvis, enligt Jupps listiga sätt att räkna, av "Favourites too" (2011). 2013 släpptes "Naughty boy" och i höstas kom "Cambridge".
   Jag märker nu, till min förvåning, att jag aldrig uppmärksammade "Cambridge" på ett anständigt sätt när den kom ut förra året. Jag lovar att återkomma till den skivan inom en snar framtid.
   Men nu är det innehållet på "Pot-washing" som gäller. Jag har ju tidigare beskrivit Jupps senare skivor som demo men det är nog dags att uppgradera Jupps 2000-talsskivor. I en alltmer förändrad skivbransch kan vi betrakta skivorna som konventionella album fast de är inspelade i vardagsrummet hemma hos artisten själv eller i Boot International Studios som han själv lite skämtsamt uttrycker det.
   Nya skivan kanske inte har den mest perfekta titeln, Mickey skriver på omslaget att en annan låt på skivan ("One more won't hurt") kunde ha varit en bra titel på albumet, men i övrigt har jag få invändningar. Inte ens det sparsmakade och delvis begränsade soundet stör lyssnandet när materialet ofta är så intressant. Bara låttitlar som ""I'd rather look fortrouble", "I've not got the blues" och "Shoot me if I fall in love again" drar ju automatiskt till sig uppmärksamhet.
   När vi i mars i år träffade Mickey på hans hemmaplan i samband med 70-årsdagen berättade han att han just då jobbade på två låtar, "Seeking perfection" och "Fine China", av vilka en finns med på nya skivan. Artikeln om vårt möte med Jupp fick rubriken "Mickey Jupp, 70, younger than yesterday", eller på engelska, och på en låt på nya albumet kontrar han smart med en egen slutsats på det här med åldrar: "I'm not old, I've just been young a long time".

Så här låter "Pot-washing":

I wish
Rock'n'roll-piano där Mickey i texten önskar sig både pengar, Cadillac, skönhet och en älskling.
I'd rather look for trouble
Det är, Jupp citerar Shakespeare, lättare att springa på problem än hitta någon att älska. En snabb akustisk gitarr ger låten karaktär.
One more won't hurt
Bluespianolåt. Skriven och framförd enligt den gamla traditionella mallen.
Pot-washing
En marginellt snabbare bluesinspirerade pianolåt. Arrangemangen må vara begränsade på hela skivan men Mickey har lyckats få in perfekta körer och dubblerade röster på många låtar som den här.
When I wed again
Framträdande akustisk gitarr i en låt som måste beskrivas som catchy och närmast hitmässig.
Then will you love me
Ett vackert spelat piano och en röst som har både känsla och kraft. En fantastisk kärlekslåt och skivans första bevis på att Jupp är en mäktig låtskrivare.
Goodnight Awesome
Typiskt rullande Jerry Lee-piano i ett snabbt traditionellt rocktempo där rösterna präglar låten.
It ain't fair
Ännu en snabb låt med akustisk gitarr och piano dekorerad med en sällsynt orgel.
Seeking perfection
Jupps texter är enkla men inte simpla, ofta med lite vemod och självironi i botten. Här presenterat i en halvsnabb låt med en stark melodi.
I've not got the blues
En ny intressant vinkel på gammalt tema men utan bluestema i melodin.
Don't blame me
Volymen på skivan höjs plötsligt i en Fats Domino-inspirerad men inte så originell låt.
Televizion
En tråkig kväll framför tv:n utan något att se. Vardagligt men inte mediokert i en lätt upprepande låt.
Einsten
Soundmässigt lite utanför ramen på den här skivan. Elpianot leder den blueskryddade melodin och en synt vässar arrangemanget. Bra låt.
Young a long time
En gungande snabb pianolåt. "I'm not old, I've just been young a long time". Bra slutsats.
The town had a night on me
Jupp är ofta bättre på ord och texter än genuint smarta melodier. Men här fungerar allt. En mix av titelns ordlek, en festlig kväll på stan och en text med "Sunday morning coming down"-prägel resulterar i rena allsångslåten.
Ordinary guy
En varken mer eller mindre medioker blueslåt.
Shoot me if I fall in love again
Rockrökare som klippt och skuren för Refreshments repertoar. En hitlåt utan att vara överdrivet originell.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.