Blogginlägg

Lågmäld vispop mötte personlig pop

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/5 2007.

KONSERT
Lasse Lindh
Nejra
Satin/Klubb Smart, Örebro 5/5 2007

Det var oväntat tätt och flickdominerat på Satins övervåning i lördagskväll men Klubb Smart-arrangemanget skulle bjuda på fler överraskningar än så. Det var kvällen när förbandsartisten Nejra musikaliskt överträffade artisten som stod överst på affischen, Lasse Lindh.
   I kategorin sammanlagd publikrespons stod nog Lindh som segrare men Nejras emotionella explosion till konsert var kvällens stora behållning.
   Nejras lågmälda vispop visade sig ha många andra dimensioner när den framfördes på scen. Jag har i många år fascinerats av Nejras tunna, djupt personliga och älskvärt starka stämma. De sju åren i Coy, med många demoskivor av stegrande kvalité som passerat mitt recensentbord, har onekligen skolat henne från att vara en splittrad men oförglömlig sångerska till strukturerad, proffsig artist med personligt anslag.
   Kontraktet med det stora skivbolaget är i hamn och solokarriären har börjat rulla på allvar. Med eftertryck visade hon från sin plats bakom pianot att hennes repertoar är så mycket mer omfattande och mångfacetterad än de fyra låtarna hon har marknadsfört på sin myspace-sida.
   Nya singeln ”Headstrong” var långtifrån det starkaste numret i repertoaren. Det underbara utspelet i ”Waiting” och ”I’ll hear” tar konceptet singer/songwriter till ytterligare en nivå. Och de mer softa inslagen ”Cry for you” och ”Song or two” fulländade bilden av ett kommande genombrott för en ny svensk soloartist.
   Jag vill musikaliskt placera Nejra någonstans mellan Rebecka Törnqvist och Anna Ternheim men vill ändå inte strikt jämföra henne med någon annan. Som både kraftfull och graciös sångerska är hon redan så karismatisk att hon står över sådana paralleller.
   Efter Nejras personliga utspel var det inte lätt för popartisten Lasse Lindh att visa upp något udda i genren lättsam svensk sommarpop.
   Lindhs karriär, sedan han för nio år sedan skivdebuterade, har flackat och pendlat mellan svenska och engelska, mellan medioker och riktigt personlig pop, men den utstuderat och beräknande hitmusik med indiestuk han nu väljer att spela väger nog lite för lätt för att göra sig hörd i ett större sammanhang.
   Det var packat med tjejer längst fram vid scenkanten, det var allsång mest hela tiden men musikaliskt och artistmässigt gick det aldrig över gränsen från det godkänt trevliga till det magiskt underhållande.
   Ibland kan det vara en hårfin skillnad mellan pladder och spontana mellansnack och även på det området hamnade Lasse Lindh dessvärre med liten marginal på fel sida.
   Han har heller inte världens starkaste röst som skulle kunna personifiera många av hans utsökta melodier och ibland lite för enkla och simpla poptexter. Och det hjälpte naturligtvis inte till när det försynta kompbandet var genuint mediokert.
   Men Lasse har stundtals låtarna med stort L i bagaget. Och de räddade hans konsert från att falla platt till golvet. Konsertrepertoaren var hämtad från hans två senaste album och där finns onekligen flera radiohits, ”Svenska hjärtan”, ”Varje litet steg” och ”Ingen vind kan blåsa omkull oss nu”, som mellan tolv och ett i lördagskväll blev konsertens höjdpunkter.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.