Blogginlägg

En mindre dansk Kim Larsen

När Kim Larsen kom till Örebro för andra gången tillsammans med sitt amerikanska kompband Jungle Dreams (1981 var de här också) var jag inte alls medveten om att de bara exakt en vecka senare skulle agera uppvärmare åt Rolling Stones. Men samarbetet mellan Larsen och USA-killarna var på upphällningen ty Stones-konserten blev Larsen/Jungle Dreams blev den sista tillsammans.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/6 1982.

KIM LARSEN & JUNGLE DREAMS
Brunnsparken, Örebro 10 juni 1982

Kim Larsen är alltid ett välkommet namn i Örebro. I Brunnsparken på torsdagskvällen var det fjärde gången han gästade stan och ett välfyllt Regnbågen. Främst publik som gillade honom redan i Gasolin och hans första soloskivor då han fortfarande sjöng på sitt klingande danska tungomål.
   Numera bor Kim i New York, sjunger sina nyskrivna lÃ¥tar uteslutande pÃ¥ engelska och kompas av ett helamerikanskt band. Miljön och förutsättningarna har onekligen pÃ¥verkat Kim Larsen.
   Med bara tvÃ¥ undantag, pÃ¥ 85 minuter, sjöng han helt pÃ¥ engelska där det övervägande materialet var hämtat frÃ¥n hans "Jungle dreams"-album, en syntdominerad skiva som inte ger Kim full rättvisa. Dock är lÃ¥tarna i sina scenversioner bÃ¥de tyngre och mindre klaviaturbaserade.
   Amerikanska kompgruppen Jungle Dreams var förra Ã¥ret ett ganska färglöst gäng som nu, med mer rutin och mer samarbete med Kim, visade sig vara riktigt habila musiker. Klaviaturkillen Joe Delias tidigare dominans var nedtonad vilket gav gitarristen obegränsade utrymmen för instrumentala utflykter. Ibland svängde det kompromisslöst.
   Kim Larsen idag är ingen nostalgitripp. Det tog 50 minuter innan han hängde pÃ¥ sin akustiska gitarr och i snabb följd drog "This is my life" (i en ny och tyngre dimension), "Lille du" och "Dagen för" och naturligtvis Ã¥stadkom kvällens stora publikovationer.
   I övrigt var det en lÃ¥ng och varierad show Kim Larsen bjöd pÃ¥. FrÃ¥n hÃ¥rt rockiga lÃ¥tar, där kompet vÃ¥gade lite mer och tog ut svängarna föredömligt, till fint melodiösa sÃ¥nger. Flera nyskrivna lÃ¥tare som hade den klassiska klangen, bland annat John Lennon-hyllningen "Fly away".
   Allt till en entusiastisk publik som framgÃ¥ngsrikt lyckades fÃ¥ tillbaka Kim Larsen till fyra extralÃ¥tar.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.