Blogginlägg

Dags för förnyelse, Jerry?

Foto: Olof Fägersten

Samarbetet mellan den gamle rocksångaren Jerry Williams och kompgruppen Roadwork inleddes 1977 och inför sommarturnén 1981 hade de släppt sitt fjärde album tillsammans, "No creases". Precis som jag i recensionen nedan efterlyser nya grepp, nya idéer och förnyelse för Jerry Williams så avslutas samarbetet med Roadwork efter sommarens turné.
   Jerry Ã¥kte till England utan Roadwork och spelade in sina nästa tvÃ¥ album med den engelska producenten Kenny Denton och engelska musiker i kompet.
   Här finns en diskografi över Jerrys och Roadworks skivor tillsammans.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/8 1981.

JERRY WILLIAMS & ROADWORK
Brunnsparken, Örebro 21 augusti 1981

Jerry Williams och Roadwork är den svenska rockmusikens mest naturliga och kompletta rockgrupp. De blandar 50-talets traditionella rocktoner med melodier a la 60-talet, fyller på med 70-talsrock för att nu på 80-talet uppfattas som befriande när teknokratmusiken håller på att ta över.
   Möjligen har Jerry och bandet redan nÃ¥tt kulmen pÃ¥ sin popularitet för det var lÃ¥ngt ifrÃ¥n samma trängsel i Brunnsparken i fredags kväll som de senaste Allehanda Rock-konserterna med Tomas Ledin, Kim Larsen och Gyllene Tider.
   Gruppens utvecklingsmöjligheter är klart begränsade och det har gÃ¥tt mer rutin än spontan show i Jerry Williams agerande. Men killarna i Roadwork slungade ut förödande och exemplarisk rockmusik som imponerande pÃ¥ alla som exempelvis gillar Rockpile. De gjorde originallÃ¥tar och rockklassiker med samma attack.
   Jerry och bandet hade den förnämligt goda smaken att inleda med Moon Martins "Bad case of loving you", fortsatte med Rockpiles "Loves so fine" och avslutade hela föreställningen med Buddy Hollys "That'll be the day". Och däremellan under en timme bjöd de pÃ¥ rockmusik av genuin och traditionell sort där egna och andras lÃ¥tar varvades.
   Roadwork kan i flera avseenden jämföras med Rockpile. Känslan för den ärliga rockmusiken är ömsesidig och Roadwork har i Dougie Lawton och Caj Högberg samma duktiga lÃ¥tskrivare som Nick Lowe. Dessutom har Roadwork en utpräglad sologitarrist, Ingemar Rogefeldt, som drev pÃ¥ med sin utsökta gitarrteknik.
   Precis som jag i slutet av januari i Ã¥r kritiserade Rockpiles rockberoende och svÃ¥ra, för att inte säga omöjliga, framtid (en mÃ¥nad senare fanns inte gruppen!) har jag ocksÃ¥ svÃ¥rt att inse hur Jerry Williams och Roadwork ska kunna behÃ¥lla sin stora publik och popularitet utan att gÃ¥ vidare, utvecklas och söka nya vägar. Rockmusiken i all ära.

Jerry Williams: sång
Caj Högberg: bas/sång
Dougie Lawton: gitarr/sång
Ingemar Rogefeldt: gitarr
Peder Sundahl: trummor

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.