Blogginlägg

BOX #10 JOHN HOLM

Postad: 2015-01-19 07:57
Kategori: BOXAR 20-1



JOHN HOLM: Främmande natt 1967-1997 (Metronome, 1997)

I MINA KÄNSLIGA ÖRON OCH I HELA MIN VERKLIGHET VAR JOHN HOLMS "Sordin" ett så starkt album att jag i slutet av april 2011 utnämnde skivan till näst bästa album bland mina samtliga 70-talsskivor. En fullkomlig personlig triumf och en så överraskande jämn debut att jag här och nu utropar "Sordin" till Sveriges förmodligen bästa debutalbum någonsin. Kan givetvis vara i konkurrens med "Vargmåne", Jakob Hellmans "...och stora havet" första och Håkan Hellströms första men för John Holm blev det direkt omöjligt att på ett någorlunda anständigt sätt följa upp "Sordin".
   Hellman insåg samma sak några decennier senare, medvetet eller omedvetet vet jag inte, men Holm försökte och han försökte bara hyfsat och lyckades på inget sätt upprepa succén från "Sordin". På de följande John Holm-albumen "Lagt kort ligger" (1974) och "Veckans affärer" (1976) blandas geniala pärlor med ren utfyllnad.
   Båda albumen hamnar, tillsammans med 80-talscomebacken "Verklighetens afton" (1988), följaktligen i skuggan på en samling där John Holms fyra album är stommen kring vilken outtakes, demos, liveinspelningar, tidiga singlar, nymixningar och covers försöker göra helhetsbilden av John Holm total.
   Albumen och extraspåren är lite besynnerligt sorterade med två originalalbum per cd vilket har fått till följd att album två och fyra, av simpla tekniska skäl (begränsat cd-utrymme), stympats på tre respektive två låtar. Så är det med den helhetsbilden på en samling som förväntas innehålla allt med John Holm. Det hade kanske gått att sortera albumen i sin helhet på varje cd och fylla ut med extralåtar knutna till varje tidsperiod. Då hade varje cd dessutom fått ett naturligt och autentiskt omslag baserat på originalalbumdesignen.
   Ändå är den här samlingen så intressant och så musikaliskt spännande, men utan att kvalitetsmässigt hålla sig på topp hela tiden, när den fokuserar på en av musik-Sveriges riktigt unika personer. Fast John Holms produktion på skiva har varit extremt sporadisk och ojämn och han har enbart turnerat en enda gång, spridda datum januari-februari 1975,
   Jag kanske talar emot mig själv men det finns ett uns genialisk galenskap i John Holms skaparteknik som lockar mig, som fascinerar mig och mer än bara tillfälligt trollbinder mig. Därför har "Främmande natt"-boxen fått en 10:e-plats på min 20-lista över de bästa cd-boxarna i min värld.
   Ska sanningen fram är det bara "Sordin"-plattan som håller högsta genomgående kvalité. Skivorna därpå har sina stunder som påminner om magi men är alldeles för ojämna och är lite desperat producerade för att falla mig i smaken till hundra procent. Ändå fyller alla låtarna sin plats här när John Holms historia ska berättas i sin helhet.
   "Sordin" är guldpärlan. Från gitarrerna, både Gunnar Lundestams läckert akustiska och de elektriska duellerna mellan Rolf Wikström och Kenny Håkansson, via den personliga poesin till rösten som både svajar ansträngt och personligt stark. Rock och singer/songwriter-ballader i en sällsynt magisk mix.
   När uppföljaren till "Sordin" skulle spelas in, "Lagt kort ligger", ville Holm städa bort studiomusikerna och bjuda in sina närmaste kompisar. Det borde ha höjt den musikaliska passionen och blivit än mer personligt men blev nästan tvärtom. "Frågor bland många" är verkligen ett skräckexempel. Envisa och högljudda elgitarriff från Arne Arvidson och Lasse Wellander rimmar monotont när John Holm med sin bräckliga röst försöker ta upp kampen med det tuffa rockkompet.

JOHN HOLMS ANDRA ALBUM VILL JAG mest komma ihåg för "Maria, många mil och år från här". Holms kanske mest kända låt, som till och med Ulf Lundell spelade in, i konkurrens med "Den öde stranden". Men "Medan dagen tonar upp", melodi av gitarristen Thommie Fransson, är också en melodimässig höjdpunkt trots Björn J:son Lindhs syntar och stråkarrangemang.
   "Veckans affärer" inleds med ett maffigt hårdrockgitarriff och skivan fortsätter med funkiga rytmer, en hysterisk saxofon och discotrummor a la Björn Skifs i mitten på 70-talet. Men fina "Vid ett fönsterbord mot parken" är en borttappad John Holm-pärla på ett högst mediokert album-
   Sedan tog det tid för John Holm. Närmare bestämt 11 år innan han gick in i studion igen och spelade in den fantastiskt efterlängtade "Verklighetens afton". Välkommen till 80-talet med slamrande trummor, otäckt eko, lager av syntar, programmeringar, tjejkör (bland annat Marie Fredriksson), producenten Leif Larson och rader av studiomusiker men Arne Arvidson finns med på något hörn. Och i arrangemang och sound låter det mer som Tomas Ledin på 80-talet än något annat.
   I recensionen i Expressen beskriver Lars Lindström det han hör som "sprängämnestrummor, precist programmerade syntar och vilt tjutande grottmansgitarrer". Och själv konstaterade jag snällt i Nerikes Allehanda i maj 1988 att "soundet är på en mänsklig nivå, inte för datoriserat och heller inte stelt och gammalmodigt". Nåja...
   Jag var helt uppenbart tagen av låten "Hon säger - le mot mig", kanske John Holms totalt sett bästa låt, som oväntat smyger fram, Holm viskar direkt från hjärtat med vispande lågmälda trummor och ödesmättade klaviaturer. I övrigt fanns det ytterligare några bra låtar som efter dagens mått mätt var grovt överproducerade.
   Bland extramaterialet, som här täcker två hela cd, imponeras och överraskas jag av livelåtarna från 1975. Holm och bandet låter förvånansvärt bra live och låtarna från "Lagt kort ligger" växer verkligen till sig här. Vi får också höra några tidiga exklusiva demos från 1971 med en groteskt hes John Holm. En demotejp med en uppenbart oslipad diamant som blidkade den gudabenådade producenten Anders Burmans öppna öron. Med några intressanta låtar, "Mona Mona" och "Mina drömmar", som aldrig hängde med till skivinspelning.
   Alla fyra låtarna på John Holms två första singlar på skivbolaget Tibet finns också med bland extramaterialet som avslutas med låtar på engelska. Först några tidiga demos, bland annat låten "Warden" skriven av John sommaren 1967, och flera covers som följs av tre smakprov från den obskyra gruppen The Underground Failures album från 1971. John Holm var en av medlemmarna och det låter kanske inte originellt men överraskande laidback och bra om det materialet.
   Som dokument är boxen kanske mer perfekt än musikaliskt. Åtskilliga texter i mitt flitigt lästa och nu sönderfallande häfte är mycket läsvärda och intressanta. Det är många som har bidragit, bland annat Per Gessle, Thomas Holst (Wilmer X) och Conny Nimmersjö, men det är i skivbolagets Lars Nylins, radiomannen/John Holm-vännen Stefan Wermelins och journalisten Håkan Lahgers kommentarer som verkligen fyller i de missade pusselbitarna i John Holms händelserika liv.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2015 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.