Blogginlägg

Rock’n’roll-legenden mötte lärjungen

Postad: 2007-07-20 20:47
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/7 2007.

KONSERT
Chuck Berry
Nisse Hellberg
Brunnsparken, Örebro 18/7 2007


CHUCK BERRY, gitarr och sång
Jim Marsala, bas
Charles Berry Jr, gitarr
Ingrid Berry, munspel, sang
Jean Michel Biger, trummor
Daniel Trustrup, piano

Det här är turnén där läromästaren och legendaren skulle möta lärjungen. Men Wilmer X-stjärnan Nisse Hellberg får aldrig en chans att uppträda tillsammans med Chuck Berry som nog struntar fullständigt i vilka artister han delar affisch med på den här turnén runt Sverige som omfattar sju spelningar.
   Stundtals stod jag och undrade om Chuck ens brydde sig om vilka låtar han tänker spela på sina konserter för vid ett tillfälle blev det pinsamt när han körde en låt, bluesen ”Key to the highway”, två gånger.
   Det var inget himlastormande kärleksbevis han lämnade över till sin publik igår mellan halv nio och halv tio. Däremot en rutinmässig föreställning där det fanns plats för alldeles för många spontana infall. Som gjorde hans musiker förvirrade och musiken ofokuserad och framträdandet förvandlades flera gånger till ett spektakel.
   Framträdande på onsdagskvällen, som färgstark ”paus” mellan Nisse och Status Quo, hade allt av traditionell rock’n’roll-revue över sig. Övervintrade 50-talister med en minst sagt överårig frontfigur vars stjärnglans, med all respekt, börjar falna lite.
   Där den lätt sluddrande sångrösten och stela scenpersonligheten räddades av det tidlösa och helt klassiska gitarrspelet. Och låtarna, naturligtvis.
   Visserligen påminde intron om varandra, gitarrfigurerna var intill identiska och rytmen i många låtar var förvillande lika. Ändå var det ren rock’n’roll-skönhet som blottade sig som bäst i låtar som ”Around & around” och ”Johnny B Goode”, konsertens allra bästa stunder.
   Frågan är om jag någonsin sammantaget upplevt en starkare låtlista på en konsert. En hel räcka klassiker, odödliga hits och rockmusikaliska milstolpar. Helt enkelt låtar av showstoppers-kvalité som artister världen över i decennier tillbaka använt som extralåtar på konserter för att nå ännu högre höjder.
   Med anledning av det så borde konserten med Chuck Berry hållit sig på en osviklig hög nivå men vi fick se inte bara en klassisk legendar utan också en saggig gubbe med dåligt minne. Som fumlade bort många låtar och lät bluesklangerna överskugga den rena rock’n’roll-känslan.
   Nisse Hellberg, som inledde kvällen, var däremot i strålande form och onekligen inspirerad i positionen att spela förband till den store Chuck. Med sitt lilla, men dynamithårda, kompband marknadsförde Hellberg inte bara sin senaste soloplatta, ”Snackbar blues”, utan spelade också några äldre sololåtar. Plus en helt nyskriven ”Kul att ses, tack och adjö”. En bagatell om ni frågar mig.
   På skiva har Hellbergs musik ett sansat uttryck men blev live en mer kompromisslös upplevelse med fler och längre gitarrsolon. Och rivigare rytmer. Som fyllde ut den jätelika scenen bra.
   Naturligtvis var han tvungen att tillfredsställa den gamla folkparkspubliken med ett örhänge, ”Lyckliga gatan”, där han sneglade Bingolottopubliken rätt i ögonen. Annars var Hellbergs uppvärmning inför Chuck Berrys entré helt perfekt.

Chuck Berrys låtar:
Roll over Beethoven
School days
Key to the highway
Carol
Little Queenie
You never can tell
My ding-a-ling
It hurts me too
Bio
Nadine
Old time rock and roll
Key to the highway
Around & around
Johnny B Goode
Let it rock
Reelin' and rockin'
House lights

Nisse Hellbergs låtar:
Tufft jobb
Snackbar blues
M/S Colinda
Det är något magiskt med dej
Kul att ses, tack och adjö
Kärlekens express
Lyckliga gatan
En stad som aldrig vaknar
Blues ABC
Söderns största hopp

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2007 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.