Blogginlägg

Karin Wistrand gav låtarna sin egen personlighet

Postad: 2007-08-26 19:50
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/8 2007.

KONSERT
Jeremias Session Band
Nora Folkets Park 23/8 2007


Publikrekordet från 1954 (2335 personer på Snoddas) stod sig med marginal. Men det var fem hundra till stor del mycket nöjda konsertbesökare som lämnade det gemytliga Nora Folkets Park strax efter klockan tio i torsdags kväll.
   Den övervägande äldre publiken hade kanske väntat sig ett samkväm i vistempo men fick sig till livs en annorlunda, spännande och stundtals mycket udda tolkning av Jeremias i Tröstlösa. Och dessutom en mycket logisk men ändå överraskande gästartist i Nora-sonen Lasse Wellander.
   Efter uruppförandet i våras på Örebro Slott, där jag uppfattade det mesta som överraskande bra, tog sig Staffan Ernestams hela tiden växande projekt på torsdagskvällen till en ny kvalitativ och konstnärligt hög nivå.
   Det var inte på något sätt överraskande men från en hög utgångspunkt hade förväntningarna växt till sig anmärkningsvärt. Med det i bagaget var det otroligt förlösande att konstatera hur de i våras flitigt spridda höjdpunkterna nu hade förvandlats och utökats till en mäktig helhet.
   Föreställningen då hade många tydliga detaljer men blev sammantaget lite ostrukturerad med alla sina gästartister och blandningen av Jeremias-material och rena coverlåtar. Nu fanns det under nästan två timmar en tydlig röd tråd där det till hundra procent var Jeremias-texter i centrum. Tillsammans med ett mer fokuserat mellansnack, där viktig information i ämnet blandades med lättsammare skämt, som sydde ihop temat till något mycket genuint. Som jag tror håller ända in i inspelningsstudion och på en kommande skiva, kanske.

För en något vilsen och i ämnet malplacerad rocksjäl som undertecknad var det mycket givande att få bli serverad de här anekdoterna och detaljerna i Jeremias historia mellan all musikalisk godis i så många omväxlande skepnader.
   Staffan stod längst fram, sjöng och höll i snacket men bandet han hade med sig har en otrolig spännvidd. Med många fina duktiga musiker som möjligen några timmar ytterligare konsert hade givit full rättvisa på alla händer.
   Inte ens vid mikrofonen var Staffan bäst för kvällen. En totalt omöjlig uppgift när man har Karin Wistrand bredvid sig. Som nu växt in i det stora bandet och verkligen gav låtarna sin egen personlighet.
   Även Niclas Ekholm, min egen favorit, gjorde ett mycket starkt sångnummer av ”Man kallar det att glömma”.
Den största succén i detta storband är givetvis att alla pusselbitar passar tillsammans. Under ledning av kapellmästaren, basisten Fredrik Landh, lät det underbart homogent om både band och arrangemang. Från det läckert smygande men svängiga folkmusikstuket via det akustiska, nedstämda partiet till både suggestiv episk rock och den mer traditionella avslutnings-rock’n’rollen.
   Där instrumentala insatser från Jeanette Anderssons fiol, Niclas Bäcklunds saxofon och Clas Olofssons steelguitar kryddade den musikaliska måltiden ytterligare. Som var minst lika imponerande som tillfällige bandmedlemmen och gitarristen Lasse Wellander som tyvärr inte kan medverka vid lördagskvällens föreställning i Stadsparken i Örebro. Då jag hoppas att Ernestam & Co har plockat fram ett annat ess ur rockärmen.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2007 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.